Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Trappa upp kampen mot hederskulturen

Övervakning, kontroll, ständigt hot om våld – vardagshedern är verklighet för skrämmande många unga.
Övervakning, kontroll, ständigt hot om våld – vardagshedern är verklighet för skrämmande många unga. Foto: Alexander Larsson Vierth/TT

DN 30/4 2018. ”Vardagsheder” är ett ord som ingen borde behöva lära sig. Hederskulturen är en unken stank från det förflutna som inte har någon plats i dagens Sverige.

”Vardagsheder” är ett av de mest obehagliga begrepp som samhället tvingats förhålla sig till de senare åren. Organisationen Fryshuset som arbetar med unga ger flera exempel på hur fenomenet yttrar sig:

Det kan handla om att inte få klä sig som man vill, att inte få gå ut, att inte få umgås eller gifta sig fritt, att inte få bestämma över sin egen kropp, sitt liv eller sin sexualitet – att inte ens få delta i samhällslivet. Och inte minst att riskera att bli skickad utomlands för ”bra fostran”.

Både flickor och pojkar kan falla offer för ”hederns” grepp. För båda könen gäller att de måste foga sig i släktens hårda krav, att de inte får bli tillsammans med vem de vill, att en avvikande sexualitet är otänkbar. Kvinnan har en särställning där hennes ”oskuld” betraktas som handelsvara och släktens egendom.

För ett år sedan granskade Aftonbladet 200 rättsfall av hedersvåld i Sverige. Den yngsta flickan som riskerade tvångsgifte, ett fall i Västra Götaland, var fyra år. Tre av fyra offer hade blivit misshandlade. 

När DN Insidan i januari i år skrev om hedersförtrycket intervjuades bland andra två unga kvinnor, Dalia och Saba (fingerade namn). Dalia skjutsades till skolan av sin pappa varje dag, och hämtades efter sista lektionen av en bror. ”När hon kommer hem går mamman noggrant igenom eventuella sms och samtal.”

Saba, med bakgrund i Bangladesh, utsattes för både hot och våld av sina föräldrar. De kontrollerade hennes liv minutiöst. Orsak: när hon var 17 år berättade hon att hon hade pojkvän. Hon fyllde 18 men inget förändrades. Med en isande formulering konstaterar hon: 

”Att man blir myndig har ingen betydelse i min familj, det är ett svenskt påhitt tycker de.”

Vardagshederns strukturer upprätthålls nu av barn ända ner i lågstadieåldern.

I veckan kom ytterligare en gäll varningssignal. Det var SVT Väst som uppmärksammade ett fenomen i Göteborgsstadsdelen Tynnered: Vardagshederns strukturer upprätthålls nu av barn ända ner i lågstadieåldern.

”Det är sju-åtta-åringar som vidhåller normer hemifrån och trots att vi pratar med både barn och föräldrar gång på gång så når vi inte fram. Det är kulturer som funnits bland de större barnen tidigare, men nu handlar det om små barn”, säger Helena Kollberg, rektor på Vättnedalsskolan, till SVT. ”Det kan handla om barn som vaktar på varandra, som kollar att de till exempel äter rätt saker och leker med rätt kompisar. Vissa som inte får visa sig nakna i duschrummet.”

Det förekommer också att barnen tycker att det är rimligt att familj och släktingar ”tar hand om” bråk mellan elever. Alltså inte skolan själv.

Men nu reagerar alltså rektorn, och medierna, och samhället. Samordnaren mot hedersförtryck har besökt skolan och ”särskilda insatser” planeras. En hel del har hänt sedan hedersproblematiken började uppmärksammas i Sverige. Då var det mycket hysch-hysch, förtrycket relativiserades, man skulle inte stigmatisera ”grupper” och det var samma talibaner här som där.

Dessa åsikter finns fortfarande. Nyligen var det Vänsterpartiets representant i justitieutskottet som reserverade sig mot att hedersbrott skulle få en särskild brottsrubricering: det kunde enligt V leda till att ”personer från en viss kultur misstänkliggörs”.

Men i dag är V:s inställning undantag, inte regel. Samhället har i allt högre grad förstått hur allvarligt – och djupt oacceptabelt – det är att barn och unga får sina liv svårt beskurna, ibland till och med släckta, med ”heder” som förklaring och motiv. 

Detta är en pågående kamp. Hederskulturen är en unken stank från det förflutna. Den är jämställdhetens och frihetens fiende. Den har inga förmildrande omständigheter, inga ursäkter, ingen plats i dagens Sverige.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.