Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Tre slutsatser om vägen till en ny statsminister

Bör lämna in sin avskedsansökan.
Bör lämna in sin avskedsansökan. Foto: Alexander Mahmoud

DN 11/9 2018. Det svenska politiska landskapet är i omvandling. Det är inte självklart vilka principer för regeringsbildningen som ska gälla. Men tre slutsatser kan dras.

VAL 2018

Vi har vant oss vid majoritetsparlamentarism i Sverige. Visst har det funnits många partier, men endast två regeringsalternativ: ett blått, ett som först var rött, sedan blev rödgrönt. Likhetstecken kunde sättas mellan att vara störst, ha majoritet och bilda regering. Det har gjort det lätt för väljare och partier att förstå vad en röst respektive ett valresultat innebär.

Men den svenska majoritetsparlamentarismen är på sätt och vis en avvikelse. Ett valsystem med hög grad av proportionalitet innebär att flera konfliktdimensioner kan aktiveras och att partierna blir många. Då uppstår lätt blockeringar, majoriteter blir svåra att formera. I andra europeiska länder med liknande system är också regeringsbildningarna ofta utdragna och kabinettskombinationerna märkliga.  

Så har det även varit i Sverige i perioder. Faktum är att våra nuvarande förhållanden till stor del innebär en återgång till 1920-talet. Då avlöste bräckliga minoritetsregeringar varandra. Riksdagens roll stärktes.

Omvandlingen av den svenska politikens struktur som vi är inne i – 20-talets återkomst om man så vill – inleddes i praktiken med Sverigedemokraternas intåg 2010. Den tvingar in både väljare och politiker i en läroprocess. I hög grad handlar det om att försöka förstå vilken typ av manöverutrymme väljarna är villiga att ge politikerna. 

Kan Stefan Löfven släppa fram en Alliansregering om han får ett par sakpolitiska godbitar, eller straffas han med flykt till Jonas Sjöstedt nästa gång? Är en C-röst snabbt förgången om Annie Lööf accepterar Löfven för att inte ge SD inflytande? Fortfarande vet vi inte var väljarnas gränser går. 

Det är inte självklart vilka principer för regeringsbildningen som ska gälla i den nya politiska situationen. Onsdagens fullständiga valresultat bör inväntas. Även om blockpolitiken i praktiken är död är den exakta maktbalansen mellan partierna viktig. 

Men tre slutsatser om vägen fram till en ny statsminister kan dras. 

För det första: Sverigedemokraterna ska inte ges inflytande. En överväldigande majoritet av väljarna har röstat på partier som förbundit sig att inte samarbeta med Jimmie Åkesson. 

För det andra: Statsministern måste konsekvent kunna bygga stöd för sin politik i riksdagen. I praktiken betyder det att regeringen måste tolereras av en majoritet där SD inte utgör tungan på vågen och ha förmågan att vinna budgetomröstningar ifall Sverigedemokraterna röstar på det största oppositionspartiets förslag. Dessutom måste statsministern klara av att bygga majoriteter på viktiga områden bortom finanspolitiken. De senaste åtta årens kraftlöshet kan inte fortsätta.

Vi är inne i en period av politisk omvandling, men den klarar vi av att hantera.

För det tredje: Stefan Löfven bör lämna in sin avskedsansökan innan den nya riksdagen öppnar. Det innebär inte att han är utesluten som statsminister. Men den nuvarande rödgröna regeringen saknar stöd i riksdagen. Genom att stiga åt sidan och låta talmannen leda arbetet att få fram en ny regeringschef kan Löfven visa att valnattens försäkran om att socialdemokratin förstår att dess roll försvagats inte bara är tomma ord. 

Till sist: Det finns inget egenvärde i många talmansrundor, regeringskriser och nyval. Men om det krävs för att partierna och väljarna ska lära sig att hantera den nya politiska verkligheten är det ingen katastrof. 

Ekonomin är stark och en stor majoritet av väljarna har röstat för den öppna, liberala samhällsmodell som gjort Sverige till ett av världens rikaste länder. Vi är inne i en period av politisk omvandling, men den klarar vi av att hantera.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.