Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/trumps-handelskrig-slar-sonder-det-som-gjort-oss-rika/

Ledare

Trumps handelskrig slår sönder det som gjort oss rika

Ett skepp kommer lastat. Foto: Eric Risberg

DN 6/6 2019. Självklart måste USA möta utmaningen från Kina. Men handelskriget är fel sätt att göra det på.

Världsbanken skriver ner sin tillväxtprognos för 2019, meddelade organisationens chef David Malpass på tisdagen. Den globala ekonomin förväntas bara växa med 2,6 procent. 

I sig är det inte så mycket att höja på ögonbrynen åt. Prognoser är just prognoser. Att de justeras är regel snarare än undantag.

Vad som är anmärkningsvärt är i stället orsaken till att det går trögare: spänningar i internationella handelsrelationer i allmänhet, tullkriget mellan USA och Kina i synnerhet. Och att det inte bara är Världsbanken som varnar. IMF gjorde samma sak i april. Likaså OECD. Alla tre av samma anledning. 

De ekonomiska konsekvenserna av tullarna bör inte överaska någon. Högre priser innebär att konsumenternas köpkraft försvagas. Osäkerhet kring nya handelshinder får företag att skjuta på investeringar. 

Får inte tullkriget ett slut snart riskerar skadorna att bli permanenta. Det är svårt att överskatta den betydelse stadigt ökad handel har haft sedan andra världskriget, och i synnerhet 1970-talet, för det globala välståndsskapandet. 

Vad värre är, och som vi har sett prov på de senaste åren, har protektionism en tendens att skapa sin egen självförstärkande logik. Nationalister gör gärna politiska poänger genom att slå tillbaka mot andra länder. Och när fler företag blir beroende av hemmamarknaden försvagas stödet för öppenhet mot omvärlden.

Särskilt illa vore det om handelskonflikten inte får ett slut innan nästa ordentliga kris slår till. Det är värt att minnas att det var just kombinationen av finanskris och handelskrig som drev världen in i 1930-talets stora depression.   

Donald Trumps handelskrig, för det är just den amerikanska presidenten som startat dem, utgör alltså en lek med elden. 

Men är inte grundproblemet att ett auktoritärt Kina konsekvent fuskar i den internationella ekonomin? Och att landet tar för sig på ett alltmer aggressivt sätt på den globala scenen? Kräver inte det att Washington sätter hårt mot hårt? Skulle inte vilken amerikansk president som helst ha agerat som Vita husets nuvarande hyresgäst?

Att den täta ekonomiska väv som binder samman USA, Kina och resten av världen rivs upp är varken oundvikligt eller önskvärt.

Det är riktigt att Kina stjäl kunskap och teknik – och skyddar den egna marknaden och kinesiska företag på ett regelvidrigt sätt. Den demokratiska världen måste självklart agera. Det är högst rimligt att såväl USA som EU intagit en mer restriktiv position när det gäller kinesiska investeringar i strategiskt viktiga industrier och en försiktig hållning rörande teknik från Huawei. 

Men ett handelskrig – och att den täta ekonomiska väv som binder samman USA, Kina och resten av världen rivs upp – är varken oundvikligt eller önskvärt. 

Faktum är att Donald Trumps företrädare också oroade sig över Kina, men valde en helt annan strategi: Nya omfattande handelsavtal med Stillahavsländerna och EU – TPP respektive TTIP – skulle förhandlas fram. Syftet var att förstärka och fördjupa den multilaterala handelsordningen. USA:s vänner skulle dras närmare. Kineserna kunde få vara med, om de följde reglerna. 

Idén var att tämja, inte isolera, Peking. 

Trump har i stället dragit sig ur TPP. TTIP har lagts på is. På menyn står endast piska, inga morötter. Det gäller även förhållandet till allierade i Nordamerika, Europa och Östasien. 

Det är synd. Den brända jordens taktik gör oss alla fattigare.