Ledare: Tyskland vill vara ett klimatföredöme – men riskerar Europas omställning

Allt var kompromissat och klart. Att i mars klubba det nya EU-förbudet mot försäljning av fossildrivna personbilar och stadsjeepar efter 2035 skulle egentligen bara vara en formalitet. Efter bitvis svåra förhandlingar lyckades alla parter: medlemsländerna, kommissionen och EU-parlamentet, i höstas till slut komma överens. I februari röstade EU-parlamentet för och nu skulle ministrarna bara komplettera med sina underskrifter.

Då, när alla andra börjat se framåt, ändrade sig Tyskland.

Förbudet mot personbilar med förbränningsmotor är en central del av EU:s klimatpaket Fit for 55. Målet är att unionen ska minska sina klimatutsläpp med 55 procent till 2030 och bli helt klimatneutral till 2050. Att elektrifiera den europeiska bilflottan är i sammanhanget en rätt enkel sak.

Förbudet mot personbilar med förbränningsmotor är en central del av EU:s klimatpaket Fit for 55.

Det finns redan existerande välfungerande alternativ i elbilar och det enda som behövs för konsumenterna är ytterligare utbyggd laddningsinfrastruktur. De stora biltillverkarna har själva redan ställt om sin tillverkning. Volkswagen, Audi, Ford och Mercedes har alla sagt att de kommer att sluta sälja fossilbilar allra senast 2035. Den tyska regeringen har alltså inte ens sin egen bilindustri med sig när den socialdemokratiske förbundskanslern Olaf Scholz och trafikministern Volker Wissing från liberala FDP försöker hindra EU:s klimatpolitik.

Det Tyskland kräver, och EU-byråkraterna nu desperat försöker hitta lösningar på, är ett undantag för förbränningsmotorer som går på det som kallas e-bränsle, ett syntetiskt drivmedel som tillverkas av vatten och koldioxid från luften. Processen är energiintensiv, men så länge elproduktionen inte släpper ut koldioxid betraktas bränslet som klimatneutralt.

E-bränsle är en spännande teknik som kan ha stor betydelse för sådant där vi i dag använder fossila bränslen men där processerna inte kan elektrifieras. Vissa hoppas på e-bränsle för flyg, andra framhåller bränslet som ett alternativ för de dieselaggregat som i dag exempelvis upprätthåller telefonnätet vid större strömavbrott.

Att fördröja omställningen av bilindustrin genom e-bränsle skulle både vara ekonomiskt vansinne och riskera att kraftigt öka vissa sorters farliga utsläpp.

Problemet med den tyska hållningen är dock att personbilar inte är ett sådant område. De är tvärtom lätta att elektrifiera. Att fördröja omställningen av bilindustrin genom e-bränsle skulle både vara ekonomiskt vansinne och riskera att kraftigt öka vissa sorters farliga utsläpp. Dessutom finns det enligt bilindustrin själv bara e-bränsle för så där 2 procent av EU:s bilflotta. Om bilar med förbränningsmotor får fortsätta säljas efter 2035 kommer alltså 98 procent av dem gå på bensin och diesel i stället. Och då kan klimatmålen – och klimatet – hälsa hem.

Kanske handlar det här mest om desperat valtaktik från FDP, som marginaliserats i koalitionsregeringen med socialdemokratiska SPD och De gröna. Kanske handlar det om omsorg om klenoden Porsche, som håller emot elektrifieringen och satsar stort på e-bränslen. Visst finns det också jobb som hotas i omställningen även om stora delar av det tyska näringslivet redan tagit språnget.

Tyskland vill gärna vara en klimatföregångare, i EU och i världen. Man investerar stort i förnyelsebar energi, vill förbjuda gasuppvärmning och gör stora satsningar på energieffektivisering. Men när det gäller nationalsymbolen bilen, då tar det stopp.