Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-23 00:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/ungdomsranare-behover-mota-snabba-sanktioner/

Ledare

Ungdomsrånare behöver möta snabba sanktioner

Riktade insatser mot ungdomsrån har haft märkbar effekt.
Riktade insatser mot ungdomsrån har haft märkbar effekt. Foto: Kevin Chang, Kevin Chang

DN 10/1 2020. Tidigare och tydligare insatser är viktiga mot ungdomsrån. Behovet av sådana åtgärder får inte drunkna i larmet från de som vill utnyttja frågan för invandringsmotstånd eller straffpopulism.

De senare åren har sett en snabb ökning av ungdomsrånen. I Stockholmsområdet har rånen fördubblats under 2019 jämfört med året innan, och tredubblats sedan 2015.

Tillvägagångssätten vittnar om en elakartad utveckling. Gäng av unga förövare kan genom stulna mobiltelefoner få kontroll över den rånades personuppgifter och följa upp med personliga hot vid polisanmälan. I ett ökande antal fall finns också inslag av förnedring och dominans över offret som ett självändamål, och svåra skador till följd av misshandel och knivvåld.

En hel del görs dock för att komma tillrätta med problemen. Punktinsatser kring Mall of Scandinavia i Solna fick under andra halvåret 2019 märkbart ner antalet ungdomsrån begångna i området, ett samarbete mellan polis, väktare och kameraövervakning på utsatta platser.

Som kriminologisk forskning av bland andra David Weisburd visat innebär strategiska insatser mot brottsutsatta platser en minskning av brottsligheten. Brottslingar behöver känna sin miljö och omgivning och långt ifrån alla flyttar. Dessutom har insatsen lett till ett antal uppklarade brott.

Nidbilden stämmer alltså inte, varken polis, rättsapparat eller sociala myndigheter står handfallna.

Solna har också sedan två år bedrivit en försöksverksamhet med snabba domar i enklare mål, vilket ökat antalet domar med 20 procent och minskat ledtiden från misstanke till dom från tre månader till 33 dagar (Aftonbladet 30/1). Inte minst för ungdomar är sådana snabba påföljder viktiga, både offer och förövare ser att brottsliga handlingar får konsekvenser. Regeringen ska nu utreda om denna försöksverksamhet ska bli permanent, vilket inte är en dag för tidigt.

Debatten kring ungdomsrånen har lockat de vanliga tuffhetsposörerna som mest vill ventilera sitt missnöje med invandring eller efterlysa långa fängelsestraff också för unga förövare, och som menar att alla som inte omedelbart vill rusa åt deras håll inget gör och inget vill göra.

Jakten på billiga opinionspoäng skymmer behovet av genomtänkta åtgärder. Att generellt avskaffa den så kallade ”ungdomsrabatten” för brottslingar över 18 år har av goda skäl avfärdats av en enig utredning (SOU 2018:85). De flesta ungdomar som begår brott är inga återfallsförbrytare och remissinstanser som Säpo har varnat för att fängelsestraff för påverkbara unga riskerar att öka radikalisering.

Personer med hundratals brott på sitt samvete ska inte snabbt kunna vara ute i det fria för att begå nya brott.

Samtidigt finns luckor i rättssystemet som behöver täppas igen. Förslag från remissinstanser om att domstolar ska kunna döma också 18-20-åringar strängare vid grova och upprepade brott är värda att gå vidare med. Personer med hundratals brott på sitt samvete ska inte snabbt kunna vara ute i det fria för att begå nya brott.

De stora bristerna har handlat om tidiga påföljder av tillräckligt kännbart och effektivt slag. Stockholms stad prövar nu en ökad användning av så kallat mellantvång, där sociala myndigheter använder tvingande åtgärder för att få bort minderåriga rånare från gatan även mot föräldrarnas vilja.

Två andra brottspåföljder för unga är också på väg att införas, kontaktskyldighet och ungdomsövervakning. Brottsbelastade ungdomar kan åläggas vissa rörelseinskränkningar som att inte befinna sig på vissa platser eller utomhus exempelvis helgnätter, vilket försvårar fortsatt brottslighet utan omedelbar inlåsning.

Nidbilden stämmer alltså inte, varken polis, rättsapparat eller sociala myndigheter står handfallna inför den illavarslande ökningen av ungdomsrån. Mer bör dock göras för att ungdomar som begår brott möter tidiga och tydliga sanktioner.