Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/usa-och-eu-ska-inte-kapitulera-for-kina/

Ledare

USA och EU ska inte kapitulera för Kina

Peking, november 2017. Foto: Nicolas Asfouri/AFP

DN 4/3 2019. Handelskrig är farliga. Men kritiken mot Kina för att manipulera världsmarknaden är korrekt.

Rätta artikel

Det är i Mar-a-Lago det händer. USA:s president Donald Trump har bjudit sin kinesiska kollega Xi Jinping till sin sommarstuga i Florida i slutet av mars för att skriva på ett handelsavtal, självklart det största i världshistorien.

Mer sannolikt är att det inte blir så märkvärdigt. Trumps skryt om att tvinga Kina på knä kan reduceras till en pyspunka av samma typ som mötena med Nordkoreas diktator Kim Jong-Un.

Trump har alltid avskytt frihandel och pekat ut det som skurken bakom USA:s underskott. Idén om balans i handeln med alla enskilda länder är en av hans minst begåvade. Däremot har han rätt i kritiken att Kina snedvrider världen med väldiga statliga subventioner, begränsad tillgång till hemmamarknaden och stöld av patenträttigheter.

Det finns också verkliga problem med Kina, som i åratal lovat runt och hållit tunt om reformer av sin modell.

I fjol införde USA 10-procentiga tullar på hälften av importen från Kina, och hotade med att höja och utöka dem. Det har Trump nu skjutit på framtiden, eftersom förhandlingarna påstås gå strålande.

Kina har lovat att köpa mer amerikanska sojabönor. Kanske går Peking med på en bred skrotning av tullar på jordbruksprodukter. Vita husets chefsförhandlare Robert Lighthizer insisterar på att det inte räcker: strukturreformerna av den kinesiska statskapitalismen är det avgörande.

Men Trump verkar ha tappat intressen för det senare. Väljargruppen amerikanska bönder, som drabbats av kinesiska motåtgärder, måste däremot lugnas. Inte bara Lighthizer skulle bli missnöjd om Trump undertecknar ett mjukisavtal. Republikanska Kinahökar låter förvirrade, och Demokraterna vädrar en ny politisk angreppspunkt.

På många sätt är det bra om konflikten mellan USA och Kina kyls ned. Handelskrig är livsfarliga för den globala ekonomin, särskilt när de förs av en amerikansk president som har rudimentär förståelse för frågorna och har skott från höften som strategi.

Men det finns också verkliga problem med Kina, som i åratal lovat runt och hållit tunt om reformer av sin modell. Under president Xi har statens kontroll över ekonomin skärpts.

Europa har i grunden samma klagomål på Kina som USA. Det vettiga vore att USA, EU och Japan samarbetade för att pressa Kina. TPP, frihandelsavtalet mellan ett dussintal Stillahavsländer, var ett klokt steg på vägen. Trump sa upp det för USA:s räkning. 

Han fortsätter i stället sitt privata handelskrig mot EU. Handelsdepartementet har utrett om importen av bilar är ett ”nationellt säkerhetshot”, vilket är lika mycket nonsens som när det gällde stål och aluminium. Men biltullar mot allierade länder är ett överhängande hot.

Vita huset driver samtidigt en kampanj för att utestänga telekomjätten Huawei från bygget av de nya 5g-nätverken. Här är hotet om kinesiskt spioneri verkligt. Trump tycks ändå mest behandla frågan som en bricka i förhandlingarna för att få Kina att öka importen från USA. I så fall framstår talet om säkerhetsriskerna som en ren skenmanöver.

Samma sak gäller kritiken mot Kinas dubiösa handelsmetoder. Om allt bara är en charad för Trump blir det svårare för kommande, seriösa förhandlare. Nästa gång kommer Kina dessutom att vara starkare.

Kina är inte vilket land som helst, utan en kommunistdiktatur som tystar och låser in sina medborgare. Storföretag har laglig skyldighet att hjälpa Xi Jinping med vad han behöver, inklusive att dominera världsmarknader och därigenom nå även politiskt inflytande.

Världens demokratier måste stå upp på flera plan. Även det ekonomiska.