Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-29 12:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/vad-putin-fruktar-mest-ar-hotet-pa-hemmaplan/

LEDARE

Ledare: Vad Putin fruktar mest är hotet på hemmaplan

En rysk björn vid Ukrainas gräns.
En rysk björn vid Ukrainas gräns. Foto: AP

DN 12/1 2022. Kreml försöker tvinga Ukraina och Nato till underkastelse. Men det är inte utlandet Vladimir Putin är rädd för, utan människors längtan efter frihet.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Många toppmöten omges av en medielogik, där rapporteringen inriktas på frågor om ”lösningar” och ”genombrott”. Alternativt refereras en tungviktsmatch mellan två jämngoda boxare, där den som är listigast och träffar hårdast vinner.

Inget av detta är egentligen relevant under veckans diplomatiska etapplopp i Europa: USA och Ryssland i Genève i måndags, Nato och Ryssland i Bryssel på onsdagen, och säkerhetsorganisationen OSSE:s torsdagssamling i Wien.

Ämnet för de tre evenemangen är detsamma: Vladimir Putins kravlista på omfattande säkerhetsgarantier från USA och Nato. I fonden står runt 100 000 ryska soldater vid Ukrainas gräns, som ett utpressningshot om snar invasion.

En dialog om diverse spörsmål går alltid att föra med Ryssland. Kremls ultimatum till västvärlden kan däremot aldrig bli grunden för en diskussion.

Moskva vill ha eviga utfästelser om att Nato ska sluta ta in fler medlemmar, särskilt Ukraina och Georgien. Militära resurser skulle inte heller få fortsätta placeras i gamla Warszawapaktsländer. Sveriges och Finlands samarbete med Nato och USA måste avbrytas. Summan skulle bli en säkerhetsordning i Europa enligt sovjetisk modell, med en comeback för lydiga buffertstater runt Ryssland.

Men det är skillnad på samtal och förhandlingar. En dialog om diverse spörsmål, inklusive kärnvapenbegränsning, går alltid att föra med Ryssland. Kremls ultimatum till västvärlden kan däremot aldrig bli grunden för en diskussion. Och även om USA och Nato hade varit intresserade av att fixa Putins säkerhetsbekymmer så saknas förmågan – för hotet mot hans styre kommer inifrån.

Nato har aldrig varit farligt för Ryssland. Det är en försvarsallians. Utvidgningen efter Berlinmurens fall hade inga offensiva syften, utan var en hemförsäkring tecknad av de östeuropeiska länder som i decennier underkuvats av Sovjetkommunismen.

Expansionen accepterades också av Ryssland i en överenskommelse från 1997. Och medan USA tog hem trupper från Europa, rustade Natoländer på kontinenten ned sina militära styrkor i alldeles för rask takt.

Putins påståenden om ett Ryssland under belägring är således nys. Han upplever förvisso ett hot från Ukraina, men det är inte av militär karaktär. I stället handlar det om rädslan för att grannlandet ska utveckla sin demokrati till något som inspirerar även ryssar. Av samma skäl har Moskva hjälpt diktatorn Lukasjenko att behålla makten i Belarus, och nu senast intervenerat till stöd för regimen i Kazakstan.

Några fler revolutioner i närområdet kommer inte att tolereras, deklarerade Putin på måndagen. Inte heller Ukrainas närmande till EU 2014 kunde han tåla. Då blev hämnden att annektera Krim och starta ett ”separatistuppror” i östra Ukraina. Europas gränser ritades om med våld.

Effekten blev knappast den avsedda. Ukrainarna reagerade med avsky på Moskvas angrepp och stärktes i sin ambition att söka vänner västerut. För Natoländerna blev invasionen också en väckarklocka. Putin hade visat att nedrustningen av de militära styrkorna efter kalla kriget måste få ett slut.

Samtidigt började han montera ned de sista resterna av demokratin i Ryssland. 2020 försökte säkerhetstjänsten mörda oppositionsledaren Aleksej Navalnyj, och när han överlevde sattes han i fängelse. Protester slogs ned brutalt. Parlamentsvalet i höstas var en smutsig kuliss. Människorättsorganisationer som Memorial har förbjudits.

Alla kritiker brännmärks som ”utländska agenter”. Men det är i grunden inte utlandet Putin fruktar, utan de demokratiska förebilder som finns där. Att både ukrainare och ryssar drömmer om frihet är hans verkliga säkerhetshot.

Ämnen i artikeln

Nato
Ryssland
Ukraina

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt