Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Vådan av att regera med en ångvält

Illustration: Magnus Bard

DN 29/6 2018. Åsa Romson beskriver den rödgröna regeringen som ett samarbete utan förtroende. Socialdemokratin är samma stela maktparti som förr.

Det borde inte ha kommit som en skräll för Miljöpartiet. Socialdemokratisk maktfullkomlighet fanns det stor erfarenhet av från åren av samarbete med Göran Perssons regeringar 1998–2006. I de eviga nattmanglingarna om budgeten ansågs till exempel finansminister Pär Nuder ha uppträtt både arrogant och koleriskt.

DN:s intervju med förra språkröret och miljöministern Åsa Romson ger nu en ovanlig inblick i riskerna med att koalitionsregera med S.

För MP gick det snett från början. De kompromisslösa vallöftena om att stoppa Förbifarten och stänga Bromma flygplats fick begravas. Fler svek följde. Men den verkliga brytpunkten kom med flyktingkrisen hösten 2015.

Varför S och MP, som de påstår, skulle vilja göra om resan efter valet i september framstår som obegripligt.

Romson berättar hur S ställde MP inför ultimatum: acceptera en kraftig skärpning av asylpolitiken eller försvinn ur regeringen. ”Förhandlingarna blev jättedåliga”, säger hon, och det går ju att tänka sig. Hon är inte ens säker på om S ville att hennes parti skulle hoppa av eller inte.

Relationen mellan språkrören och Stefan Löfven var ”nästintill obefintlig”. Efter hätska och stressade möten i Rosenbad skickades en gråtfärdig Romson ut på presskonferens med statsministern för att försvara något hon inte trodde på: ”Det var så uppenbart att vi hade förhandlat om något som vi var djupt, djupt oense om.”

Partiet blev kvar i regeringen, enligt Romson för att flyktingpolitiken inte skulle bli ännu sämre. En elakare tolkning är att ministerposterna var viktigare för de gröna än principerna. Olyckan späddes på av diverse skandaler, och MP:s opinionssiffror rasade ned mot 4-procentsspärren.

Efter flyktingkrisen beskriver Romson förtroendet mellan S och MP som brutet. Ingen litade längre på den andra. För ex-språkröret står det också klart att ”Socialdemokraterna hade svårare att acceptera oliktänkande jämfört med andra partier”. S är ”väldigt speciellt” att samarbeta med, och de borgerliga tydligen lättare att hantera.

Regeringens stormiga inre liv har anats förr, och att den har hållit ihop är ett litet under. De tidigare språkrören Per Gahrton och Maria Wetterstrand skrev på DN Debatt i maj 2016 att de inte hittat en enda framgång “som betytt en eftergift från S av samma principiella vikt” som i de gröna bakslagen. Varför S och MP, som de påstår, skulle vilja göra om resan efter valet i september framstår som obegripligt.

Den rödgröna regeringen har verkat efter sämsta möjliga koncept. Först ska S och MP enas om en linje (eller åtminstone MP förstå att S bestämmer). Därefter ska det förhandlas med Vänstern. Och sedan ska minoritetskoalitionen försöka rafsa ihop en riksdagsmajoritet. Borgerlighetens krav att V måste med i båten, för att politiken skulle få en vänsterprägel som stötte bort väljare, var enfaldigt. Och utfallet har varit eländigt.

S och MP hade heller aldrig förberett sig ihop, till skillnad från Alliansen 2006. För den borgerliga regeringen var idéerna slut och majoriteten väck efter nästa val, men samarbetet som sådant fungerade i åtta år.

Den rödgröna regeringen har verkat efter sämsta möjliga koncept.

Centern och Liberalerna har föga gemensamt med S i den ekonomiska politiken, och Löfvens ”inviter” går knappt att ta på allvar. Den som till äventyrs ändå funderar över en koalition med S bör läsa Romson-intervjun.

Socialdemokraternas självbild är fortfarande 45-procentspartiet som har en naturlig rätt till makten. De har aldrig förstått att samarbete inte betyder att alla andra gör som S säger. Övriga spelare är där för att titta på. Trots att procenten numera inte ens är 25 finns inga tecken på en attitydförändring.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.