Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-05 08:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/vadra-ut-lobbyismens-unkna-dunster-sabuni/

Ledare

Vädra ut lobbyismens unkna dunster, Sabuni

Gör om, gör rätt.
Gör om, gör rätt. Foto: Fredrik Sandberg/TT

DN 11/5 2020. Detta är inte rätt tid för Nyamko Sabuni att vara arrogant. I stället måste hon erbjuda full insyn i kontakterna mellan Liberalerna och andra intresseorganisationer.

Den som förväntade sig att Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni skulle visa prov på krisinsikt och ödmjukhet efter Svenska Dagbladets avslöjande om partiets dunkla samröre med lobbyister fick snabbt tänka om.

I ett mejl till medlemmarna, refererat i Expressen, skriver Sabuni visserligen att hon ”beklagar”. Men inte hur partiets lobbyistsamarbete bedrivs – utan hur det beskrivs.

 ”Jag beklagar att vårt intresse att lyssna på näringslivet beskrivs i negativa termer”, skriver hon, och i en glättigt arrogant formulering: ”Några av er har noterat en artikel i SvD häromdagen, baserad på anonyma källor...”

Det är en svansföring som hade varit missprydsam i vilket parti som helst. Om man som Liberalerna ligger långt under riksdagsspärren, med en partiledare som delar jumboplatsen i de senaste förtroendemätningarna, blir tonläget närmast kamikazeartat.

För SvD:s avslöjanden om lobbyföretagens inflytande över Liberalerna är graverande. Framför allt borde partiets medlemmar, väljare och företrädare reagera på uppgiften att Nyamko Sabunis utspel om en ”elektrifieringskommission” ser ut att ha varit ett beställningsverk från lastbilstillverkaren Scania.

Det är, som Sabuni och några av hennes försvarare påpekat, inget fel i att lyssna på näringslivet och föra en företagsvänlig politik – tvärtom. Men det är något helt annat när journalister kan avslöja dolda kopplingar mellan företag och parti. Det ställer frågor om partiets politik – vilka ställningstaganden är egentligen till salu? Och det riskerar i förlängningen att underminera hela synen på demokratin – till slut ”vet ju alla” att varenda riksdagsman är till salu.

Liberalerna målas gärna upp som ett rättrådigt, scoutaktigt, lite töntigt parti. Men det är inget att skämmas för att man står upp för värden som öppenhet, meritokrati, fri rörlighet – och inte minst transparens. För det gör Liberalerna, men bara i Bryssel. SvD:s Göran Eriksson påpekar i en krönika på fredagen att L verkar för ett offentligt register över lobbyföretag – i EU. På hemmaplan har de avvisat ett liknande förslag. 

Det låter inkonsekvent, men mot bakgrund av den senaste tidens avslöjande av hur djupt lobbyisterna har fingrarna i L-syltburken kommer agerandet i ett förklaringens ljus.

Det finns några vägar ut ur detta moras, och det är inte att låtsas som att det regnar och skriva raljanta mejl där man skjuter på budbäraren.

Gång på gång visar det sig att den svenska synen på lobbyism är naiv. Det är bara ett drygt år sedan det avslöjades att en annan liberal, Cecilia Wikström, hade styrelseuppdrag i två börsbolag samtidigt som hon satt i Europaparlamentet. Inte heller det tyckte L var mycket att bråka om, förrän uppgifterna blev offentliga. 

En kritik mot Sverige som ständigt återkommer från internationella granskare gäller att vi saknar ett tydligt regelverk för övergångar mellan politik och näringsliv. Karakteristiskt nog är det expolitiker, som Johan Jakobsson och före detta partiledaren Lars Leijonborg, som pekas ut som nyckelfigurer i lobbyhärvan kring Sabuni.

Det finns några vägar ut ur detta moras, och det är inte att låtsas som att det regnar och skriva raljanta mejl där man skjuter på budbäraren. I stället borde Nyamko Sabuni slå upp de stängda dörrarna, vädra ut och erbjuda full insyn i kontakterna mellan partiet och andra intresseorganisationer.

Därefter måste den svenska lobbylagstiftningen ses över ordentligt. Ett lämpligt första steg är att inrätta just ett sådant offentligt lobbyregister som Liberalerna tydligen ändå förespråkar – så länge det håller sig till Bryssel.