Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Välkomna fler människor som vill jobba i Europa

Ornella Gnanter och Leaticia Ateba har anlänt till Spanien.
Ornella Gnanter och Leaticia Ateba har anlänt till Spanien. Foto: Alexander Mahmoud

DN 2/8 2018. Ekonomiska migranter ska inte behandlas som asylsökande, därför behöver fler vägar öppnas till Europa. Hårdare gränskontroller är fel väg att gå. 

Det har i år blivit svårare att ta sig från Libyen till Italien och Europa. Omkring hälften av de migranter som gett sig på resan över Medelhavet har kommit fram, jämfört med 86 procent förra året. Av dem som inte kom fram har 44 procent återbördats till Libyen av den nationella kustbevakningen. Trots att kustbevakningen räddat allt fler har en dubbelt så hög andel migranter drunknat i år (4,5 procent mot 2,3 förra året), sedan hjälporganisationer och kommersiella fartyg avskräckts från att ingripa vid sjönöd.

De ökade riskerna – som också involverar kidnappning, utpressning och strapatser för att alls ta sig fram till Medelhavskusten – har fått några att välja andra vägar. I år anländer fler migranter till Spanien via Gibraltar sund.

I Alexander Mahmouds och Erik de la Regueras reportage (DN 1/8) fick läsarna möta undersköterskan Leaticia Ateba från Elfenbenskusten, som vill söka jobb i Paris.

Hon är på många sätt representativ för den utomeuropeiska migrationen. Enligt den holländske migrationsforskaren Hein de Haas är andelen ekonomiska migranter ungefär tio gånger så stor som andelen flyktingar, även om skälen förstås i många fall är en kombination.

I debatten blir sådan empiri inte sällan ett slagträ för två felaktiga slutsatser. Den första är att underkänna asylskälen för de flyktingar som anländer på samma sätt som ekonomiska migranter. Det andra är tanken att ekonomiska migranter ska avvisas från Europa.

Tvärtom bör fler välkomnas som arbetskraft. Möjligheten att förbättra sin egen situation bör bejakas både för friheten det innebär och för dess många goda effekter. Kan fler utomeuropeiska invandrare ta jobb som behöver utföras är det en vinstaffär för både oss och dem.

En betydande del av de högre inkomster som kan tjänas i rikare länder skickas tillbaka till hemlandet.

En del tänker kanske att vårdpersonal behövs i hemländerna, men där finns inte sällan en betydande arbetslöshet för välutbildade och dåligt resursutnyttjande. Människor är dessutom inte livegna trälar vars arbete tillhör staten eller landet de fötts i.

En betydande del av de högre inkomster som kan tjänas i rikare länder skickas tillbaka till hemlandet. Remitteringar till fattigare länder uppgick 2015 till 410 miljarder dollar, mer än 2,5 gånger det sammanlagda biståndet.

Dessutom skulle ökade möjligheter till ekonomisk migration underlätta asylprocessen, som i dag belastas också av människor som av andra skäl vill komma till Europa.

Möjligheterna att genom ökad öppenhet bättre hantera migrationen är större än dagens debatt och nyhetsförmedling låter påskina. Som Hein de Haas också påpekar är migrationen redan i dag ett mer välordnat fenomen än vi vanligtvis tror. Årligen kommer 1,5 till 2,5 miljoner migranter från världen utanför Europa. Även de flesta som är här olovligen har rest in legalt och stannat längre än visumet medger.

Trots problemen är argumenten för att gå i riktning mot att öppna Europas arbetsmarknader starka. Det handlar om grundläggande friheter, ökat välstånd och bättre ordning.

Andelen migranter har sedan 1960-talet legat på ungefär 3 procent av världens befolkning, även om en högre andel av dessa med tiden sökt sig till Europa. Flyktingar har varierat i antal, men toppar som den 2015 är ovanliga. Förespeglingar om att utvecklingen är på väg att eskalera bortom kontroll är sannolikt överdrivna.

Hårdare gränskontroller fungerar dessutom sällan som tänkt. Som situationen kring Medelhavet visar hittar människor ofta andra vägar in. Det är heller inte ovanligt med oavsedda resultat, som att en tidigare fungerande cirkulärmigration, där man arbetar utomlands några år, ersätts av att den som tagit sig in i väst stannar och försöker få hit sin familj.

Att välkomna fler ekonomiska migranter är förstås inte problemfritt. Kompetenskraven på den västerländska arbetsmarknaden utesluter många arbetssökande från länder med sämre utbildning. Europeiska länder kommer att vilja ställa minimikrav för löner och arbetsvillkor, därtill finns diskussionen om vilket välfärdsskydd som de ska omfattas av.

Det är väl känt att vissa grupper i mottagarlandet – främst välbärgade och företag – gynnas mer av utländsk arbetskraft, andra – främst lågutbildade och andra grupper av nyanlända – tjänar inte lika mycket och kan i några fall förlora, om än ofta marginellt.

Trots problemen är argumenten för att gå i riktning mot att öppna Europas arbetsmarknader starka. Det handlar om grundläggande friheter, ökat välstånd och bättre ordning.

Sveriges vägval med öppenhet för arbetskraft utanför EU, och möjlighet till spårbyte från asylansökan till arbetskraftsinvandring behöver värnas och utvecklas. Avvecklingsspåret leder fel.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.