Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-22 10:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/vanstern-ar-bara-intresserad-av-ojamlikhet-om-de-far-hoja-skatten/

Ledare

Vänstern är bara intresserad av ojämlikhet om de får höja skatten

Lägenhet till subventionerad hyra på Strandvägen kan bli din efter bara 28 års kö.
Lägenhet till subventionerad hyra på Strandvägen kan bli din efter bara 28 års kö. Foto: Lotta Härdelin

DN 15/9 2020. Frihet och jämlikhet är två liberala kärnvärden. Tvärtemot vanliga vänsterperspektiv förutsätter de ofta varandra.

Kritiker av ojämlikhet tar ofta sikte på marknadsekonomin. De får det att låta som att konkurrens, äganderätt och frihandel närmast per definition innebär stora och ökande inkomstskillnader.

Detta har svagt stöd i forskningen. Något enkelt samband finns inte mellan ekonomisk frihet och ojämlikhet, annat än att de mest ojämlika länderna tenderar att vara både fattiga och ofria.

Även en ny studie (Graafland & Lous, 2017) som är kritisk till ekonomisk frihet finner att vissa sådana parametrar minskar ojämlikhet. Författarna slår också fast att andra aspekter av ekonomisk frihet i ett flertal studier varit korrelerade med välbefinnande och tillit, även om de också ökat inkomstspridningen.

Annars är det inte ovanligt att studier finner motsatt samband, att ökad eller stor ekonomisk frihet samvarierar med minskad ojämlikhet, åtminstone på sikt. Eller att de gör gällande att det finns ett omvänt samband: Att stor ekonomisk ojämlikhet underminerar den ekonomiska friheten, och att politiska ingrepp som minskar friheten riskerar att öka den ekonomiska ojämlikheten ytterligare.

Fientligheten mot marknader och privat konsumtion tycks inte sällan vara viktigare än den jämlikhet man säger sig förespråka.

Jämlikhet och frihet är alltså i praktiken oftare varandras förutsättningar än varandras motsatser – åtminstone så länge vi diskuterar dagens kända länder och styren snarare än utopin om en totalt jämlik fördelning. Den utopin kräver å andra sidan statsmakt som är fullkomligt överordnad landets medborgare i alla ekonomiska beslut, vilket vore att byta en relativ ojämlikhet i inkomster mot en absolut ojämlikhet i makt.

Ändå präglar detta perspektiv så mycket av diskussionen. Marknadsreformer motarbetas, trots att de alltså har potential att öka också jämlikheten.

Regeringspartierna talar exempelvis om en ökad självförsörjning. En sådan kan bara ske genom att inhemsk produktion subventioneras och livsmedel i allmänhet blir dyrare. Framför allt det sistnämnda gör att en stor del av notan faller på dem som har det sämst ställt, eftersom de lägger en högst andel av sina inkomster på mat.

Friare handel har under de senaste decennierna pressat priserna på hemelektronik och annan konsumtion, vilket i tysthet gynnat människor med lägst inkomster. Ändå frodas globaliseringsmotståndet till vänster.

Hyresregleringen har också flest vänner till vänster, trots att de som via kontakter eller strategiskt köande kommer i åtnjutande av de lägenheter i eftertraktat innerstadsläge som är mest subventionerade inte skulle behöva detta kassatillskott, eftersom ”den typiske innehavaren av en hyresrätt i Stockholms innerstad är en äldre, välutbildad, infödd person utan barn” (Andersson, Ekonomisk Debatt nr 4 2016).

Ungdomar, nyanlända och andra i svag ställning är de som hänvisas till dyrt boende i andra hand för att kunna bo där jobben finns. Med marknadshyror skulle rörligheten öka och villkoren jämnas ut.

Ofta är det vänstern som i sådana här frågor försvarar de besuttnas intressen. Fientligheten mot marknader och privat konsumtion tycks inte sällan vara viktigare än den jämlikhet man säger sig förespråka. Ibland verkar ojämlikheten bara vara intressant så länge den kan användas som en ursäkt att höja skatten.

Ett sådant perspektiv är snävt och fattigt. Visst finns även inom liberalismen en spänning mellan frihet och jämlikhet, men här finns också insikten om hur ofta de kan förenas.

Ämnen i artikeln

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt