Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Vård är det rätta svaret på drogproblem

Foto: MAGNUS HALLGREN

DN 18/6 2018. Det är skamligt av det svenska samhället att strunta i eller försöka straffa ut en person som uppvisar symtom på en livshotande sjukdom: som har problem med droger. 

Det är kanske inte så konstigt att just Sverige har haft en så hård, ja faktiskt oresonlig, syn på droger. Eller snarare på personer som har drogproblem. Under den senare halvan av 1900-talet växte sig staten så stark att man understundom kunnat fråga sig om människorna varit till för att tjäna samhället, eller om samhället varit till för att tjäna människorna.

Nils Bejerot heter den man som mer än någon annan person format svensk narkotikapolitik, och vars föreställningar alltjämt håller den i ett fast grepp. Han var psykiatriker, och sin syn på missbrukare hämtade han från Karl Marx. Folket blir i dag utsuget från botten, av en ”stor parasiterande grupp av trasproletärer”, menade han i en intervju 1978.

Sprutbyte sänder signalen att missbrukare också är människor, och värda vård.

Samhälleliga, sociala och psykologiska förklaringar intresserade inte den skola han bildade. Den såg narkomaner som bärare av en smitta, och ansåg att de måste avskiljas från omvärlden – bokstavligen: antingen kunde de spärras in, eller i oförbätterliga fall skickas till en öde ö. Och på ett sätt är det förstås rätt att tänka i sjukdomstermer.

Missbruk är en sjukdom. Beroende är en sjukdom. Och handeln med droger är åtminstone delvis en kaotisk pyramidverksamhet där de sjuka själva smittar ned andra, i syfte att hålla sin egen sjukdom lugn. Men tron på en smitta lämnar inga sympatier över för de sjuka. Tvärtom avhumaniserar man dem genom att jämställa dem med själva smittan. Mot den – och dem – har nolltolerans rått.

Dessa teorier har skördat många liv. Och vad värre är: De fortsätter att skörda många liv. Den vetenskapligt okontroversiella idén om så kallad harm reduction, skadereducering, har länge motarbetats av politiker i Sverige. De talar om att ”sända signaler” så där som maktfullkomligheten gör när den ska till att uppfostra undersåtarna. Men låt oss för all del svara på den frågan. Vad sänder det för signaler att exempelvis erbjuda rena sprutor?

Jo, det sänder signalen att samhället inte vill att personer med drogproblem ska riskera sin hälsa och sina liv, att det är viktigt att försöka undvika att de drabbas av hepatit c, hiv och andra blodburna smittor som kan överföras när människor delar kanyler. Sprutbyte sänder signalen att missbrukare också är människor, och värda vård. Sedan i fjol får kommunerna inte längre säga nej till dessa livsviktiga program, men de stoppas ändå hela tiden.

Över Norge blåser förändringens vindar. Där flyttas nu ansvaret för drogfrågan från rättsväsendet till sjukvården, som betonar vetenskaplighet. Att inneha och sälja droger förblir olagligt, men personer som är drogpåverkade ska inte längre straffas utan erbjudas hjälp. Det brukar betraktas som den portugisiska modellen, och den minskar dödligheten. 

Svenska narkotikapolisföreningens ordförande, Lennart Karlsson, tycker att utvecklingen i Norge är intressant och säger också att det är så gott som meningslöst att straffa missbrukare. Att vård vore bättre. Likväl är vår narkotikapolitik fortfarande en av de mest repressiva i världen.

Stränga straff för de stora knarkdistributörerna är en samhällsgärning. Men som The Economist konstaterade häromsistens så finns det något djupt motsägelsefullt i att förbjuda någonting för att det är skadligt, och sedan motsätta sig åtgärder för att minska skadorna. Det är skamligt av samhället att strunta i eller försöka straffa ut en person som uppvisar symtom på en livshotande sjukdom: som har problem med droger. En sådan person borde framför allt få vård.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.