Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Vi måste tala klarspråk om Kinas övergrepp

Kinesisk polis på Xinjiangs gator.
Kinesisk polis på Xinjiangs gator. Foto: Ng Han Guan/AP

Den kinesiska regimen expanderar internationellt och ökar förtrycket på hemmaplan. Sveriges syn på Kina måste bli mindre naiv.

De kallades kulaker. De var jämförelsevis välbärgade bönder i Sovjetunionen, och eftersom det rådde socialism kunde ”jämförelsevis välbärgad” betyda att du ägde någon halvsvulten häst mer än grannen.

I Lenins värld var kulakerna kapitalistiska blodsugare. I efterföljaren Stalins skulle de elimineras. Det skedde bland annat genom deportation till Sibirien och Centralasien; antalet dödsfall är svårberäknat, men uppskattningarna går från hundratusentals upp till 6 miljoner.

Just att kollektivt deportera upplevda motståndare och politiska fiender var en av Stalins favoritsysselsättningar. Polacker, koreaner, balter och tatarer är bara några av de grupper som flyttades från sin födelsetrakt till helt andra delar av imperiet. I det totalitära samhället är människor spelpjäser som utan regler kan flyttas till vilken del av brädet som helst.

Nu kommer nya skräckrapporter från den kinesiska regionen Xinjiang, hem för bland andra drygt 11 miljoner uigurer. Dessa är ofta muslimer och har av Peking kopplats till terrorism och separatism. Under de senaste åren har trycket på uigurerna successivt trappats upp. Polisstatens närvaro har ökat, med övervakning och kontroll. Mängder av uigurer har gripits, utsatts för våld och slängts i omskolningsläger där deras kulturella och religiösa identitet ska skäras bort i vad som närmast liknar hjärntvätt. 

Omfattningen av statsterrorn är inte lätt att klarlägga i det genomkontrollerade Kina. En FN-stödd undersökning har visat att omkring en miljon uigurer har satts i dessa läger, helt rättsvidrigt till och med enligt kinesisk lag. Lika många ska ha tvingats genomgå ideologiska omskolningsprogram.

Nu tycks ytterligare ett lågvattenmärke ha passerats. Sveriges Radio rapporterade på onsdagen om hur järnvägstrafiken stängts för passagerare till och från Xinjiang. Orsaken sägs vara att omskolningslägren, som nu innehåller fler än en miljon människor, ska tömmas. De uiguriska fångarna skickas nu runt till andra delar av Kina. 

Ordföranden för en internationell uigurisk intressegrupp kallar Kinas politik för ett försök att eliminera de uiguriska fångarna ”genom kulturellt folkmord parat med etnisk rensning”.

Naturligtvis kan inte omvärlden förhålla sig passiv till Kinas försök att utradera en hel kultur.

Allt fler internationella aktörer reagerar nu mot de kinesiska övergreppen mot uigurerna. Amnesty inledde nyligen en kampanj mot omskolningslägren, människorättsorganisationen Human Rights Watch publicerade i september en skarp rapport om situationen i Xinjiang. 

Naturligtvis kan inte omvärlden förhålla sig passiv till Kinas försök att utradera en hel kultur genom repression, hjärntvätt, gripanden och deportationer. Landets grundlag förbjuder diskriminering av etniska grupper och behandlingen av uigurerna innebär ett svårt och upprepat brott mot mänskliga rättigheter.

I dagarna släpptes en Kinarapport från Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, i Stockholm. Där slås fast att kinesiska medier är bland de mest ofria i världen, att ”censuren är mer eller mindre fullständig” och att regimen satsar hårt på övervakning av människor både i sociala medier och i verkliga livet. 

Pressfriheten är i dag ”den lägsta sedan tiden direkt efter massakern på Himmelska fridens torg” (1989), skriver rapportförfattarna.

Samtidigt växer Kinas internationella makt ekonomiskt, kulturellt och militärt. Även svenska företagare talar med beundran om kinesisk effektivitet och ordning. Kinesiska intressen investerar stort i svensk infrastruktur och teknik.

Den pågående etniska rensningen i Xinjiang visar vad som händer när totalitära regimer får för stor makt. Omvärlden, inte minst Sverige, måste bli mindre naiv i sin syn på kommunistdiktaturen.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.