Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-12-02 14:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/ytterligare-en-lank-till-historien-ar-kapad-nu-nar-hedi-fried-inte-langre-finns-med-oss/

LEDARE | KOMMENTAR

Isobel Hadley-Kamptz: Ytterligare en länk till historien är kapad nu när Hédi Fried inte längre finns med oss

Hédi Fried, 1924–2022.
Foto: Lars Lindqvist

Förintelseöverlevaren, psykologen och författaren Hédi Fried har gått bort, 98 år gammal. Hon levde länge nog att få se en svensk valvinst firas med ”helg seger” i tv.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Hédi Fried är död. Med henne kapas nu ännu en länk till den allra svartaste mänskliga historien. Som samhälle står vi kvar, fattigare och mer förvirrade – lättare att lura för dem som vill oss illa.

På 90- och 00-talet var det vanligt att Förintelseöverlevare åkte runt och talade i svenska skolor om sina erfarenheter av nazismen. Emerich Roth, som överlevt fem olika koncentrationsläger, däribland Auschwitz-Birkenau, höll i decennier tyst om det han sett och upplevt. Det var för honom, precis som för så många andra överlevare, alltför plågsamt att minnas. Så en sommardag 1992 fick han på en gata i Stockholm se unga män marschera med högerarmarna lyfta. Han fick höra deras taktfasta skanderande: ”Sieg heil. Sieg heil.”

Kanske har överlevarna från Förintelsen i alltför stor utsträckning fått fungera som symboler, vars själva existens ska garantera oss från undergången.

Chocken fick honom att inse att han inte kunde hålla tyst längre och därefter åkte han till tusentals skolor för att berätta om vad han varit med om, berätta om vad nazism är och vart det leder. Roth dog i januari i år. Han slapp åtminstone se en svensk valvinst firas i tv med ett ”helg seger”.

Det slapp däremot inte Hédi Fried. Hon överlevde både tillsättandet av det regeringssamarbete som Ulf Kristersson lovat henne att han aldrig skulle ingå i, och det italienska valet av en högerradikal premiärminister som hyllat Mussolini och som utsett minst en minister som tidigare glatt poserat med nazi-armbindel.

Så starka är de högerradikala politiska vindarna att hela vårt samhälle redan kantrat. Det som en gång ansågs oanständigt väcker knappt ens uppmärksamhet. Liberalerna sitter i en regering som vill dna-testa mörka barn i kollektivtrafiken och utvisa invandrare om de tvingats sälja sex. Och där satte de sig medan Fried fortfarande levde.

Så starka är de högerradikala politiska vindarna att hela vårt samhälle redan kantrat.

Moderaterna tyckte dock under valrörelsen att det var så jobbigt att påminnas om det där eländiga löftet att någon på partikansliet köpte annonser som kom upp för den som googlade på Hédi Frieds namn. I annonsen hade man formulerat om en SvD-artikel så att Fried i rubriken tycktes hävda att Kristersson aldrig brutit något löfte till henne.

I internationell press beskrivs Sverige efter valet som ett land där regeringen samarbetar med extremhögern. I svensk media formuleras det sällan så objektivt utan en kommentar om att ”nu är SD inte här och kan försvara sig”.

Så påverkade har landets redaktioner blivit av såväl radikalhögerns hatdrev som av feltolkade journalistiska principer om vad man kan och inte kan säga. Den anpassningen har även den skett medan Fried och Roth och många andra överlevare fortfarande fanns med oss.

Ondskan kommer sällan med en tydlig innehållsförteckning och behöver inte skylta med vare sig en svastika eller brunskjorta.

Det innebär inte att deras röster inte spelade roll. Men kanske har de i alltför stor utsträckning fått fungera som symboler vars själva existens ska garantera oss från undergången. De har fråntagits sina egna individuella åsikter – alla tycker inte likadant för att man delar erfarenheter av bottenlös fasa – samtidigt som vi tycks ha slutat att lyssna på kärnan i det de haft att säga.

Även till synes normala människor är kapabla till ofattbar ondska. Ondskan kommer sällan med en tydlig innehållsförteckning och behöver inte skylta med vare sig en svastika eller brunskjorta (och även när den gör det kommer det inte sällan att förklaras bort). För många människor kommer ondskan inte att se särskilt farlig ut.

Det är upp till oss att agera värn, precis som Hédi Fried försökte göra under hela sitt liv.

Ämnen i artikeln

Hédi Fried
Förintelsen

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt