Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Zimbabwe i valet mellan öppenhet och fattigdom

Oppositionsledaren Nelson Chamisa valtalar inför dagens presidentval i Zimbabwe.
Oppositionsledaren Nelson Chamisa valtalar inför dagens presidentval i Zimbabwe. Foto: Zinyange Auntony/AFP

DN 30/7 2018. Zimbabwe är än så länge mest ett avskräckande exempel på vart starka ledares styre leder, men presidentvalet ger ändå hopp om förändring.

För första gången sedan självständigheten 1980 kandiderar inte Robert Mugabe till presidentposten i Zimbabwe när landet i dag går till presidentvalets första omgång.

Både sittande presidenten Emmerson Mnangagwa, från Mugabes parti Zanu-PF, och Nelson Chamisa från oppositionspartiet MDC försöker locka väljarna med löften om förnyelse och ekonomisk utveckling. Zimbabwe förklaras vara ”öppet för affärer” och hoppas locka investerare.

Redan det löftet är ett intressant brott med Mugabes långa tid vid makten, som gjorde ett resursrikt Zimbabwe till ett av världens fattigaste länder. En anledning till den utspridda fattigdomen är förvisso den hiv-epidemi som grasserat – även om andelen smittade i befolkningen närapå halverats från 25,4 procent 1999 till 13,5 procent 2016.

Den största anledningen till landets prekära ekonomiska läge har dock varit den jordreform som omkring år 2000, med Mugabes uppmuntran, eskalerade till mord och fördrivning av vita tidigare jordägare. Våldsamheterna slog sönder landets jordbruksproduktion; 2008 var produktionen bara två tredjedelar av nivåerna år 2000, och intäktsförlusten 12 miljarder dollar. Våldet ledde också till sanktioner från omvärlden och Zimbabwe isolerades ekonomiskt.

Ingen av landets kandidater till presidentposten letar i dag efter en Ingvar Carlsson att hålla i handen.

Våld och mord har varit Robert Mugabes melodi under hela hans tid vid makten. Mellan 1982 och 1987 mördades omkring 10 000 till 30 000 civila från oppositionen och landets ambition att bli ett enpartistyre stadfästes.

Detta hindrade inte att Zimbabwe och Mugabes regim samtidigt var en stor mottagare av svenskt bistånd. Från dåvarande statsminister Ingvar Carlssons besök i landet 1989 finns en legendarisk bild med honom och Mugabe, vandrande hand i hand. Carlsson framhöll då att ”Sverige och Zimbabwe allmänt står nära varandra” (Bengt Nilsson, Expressen 19/4 2008).

Ingen av landets kandidater till presidentposten letar i dag efter en Ingvar Carlsson att hålla i handen, eller ser bistånd som vägen till välstånd. En sund, men dyrköpt, insikt.

Vägen framåt är dock osäker. Det regerande Zanu-partiet har vuxit samman med makten och rapporter har duggat tätt om valfusk, 141-åriga väljare i regioner där partiet är starkt och en vägran att registrera väljare i andra regioner. Om en seger för oppositionen verkligen skulle leda till ett fredligt maktskifte återstår att se.

Viljan att öppna sig för affärer är dessvärre inte heller någon garanti för demokrati och liberaliseringar. Den tyngsta investeraren i landet är Kina, som sannolikt hellre ser en följsam lydregim än en levande demokrati.

Tankesmedjan Freedom House anser i sin årsrapport för 2018 att situationen förvärrades genom att militären lät avsätta Robert Mugabe förra året. De konstaterar att mänskliga rättigheter av alla de slag, från pressfrihet till skydd för äganderätt, är satta på undantag. Även om lika rättigheter är inskrivet i konstitutionen, så är ojämlikheten betydande mellan könen, och våld i hemmet mot kvinnor och barn är vanligt förekommande.

Valet och att det i opinionsmätningar ser ut att vara jämnt mellan de ledande kandidaterna ger tillsammans med deras framtidstro ändå hopp om någonting bättre, men än så länge tjänar Zimbabwe mest som ett avskräckande exempel på vart en stark ledares diktatoriska styre leder.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.