Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Livsstil

Antroposoferna har byggt en egen värld

För 50 år sedan tillfrisknade Håkan Kumlander från en svår muskelsjukdom med hjälp av antroposofisk sjukvård. Det blev startskottet för den svenska antroposofins modernisering. I dag är Ytterjärna i Södertälje ett eget samhälle, komplett med skolor, jordbruk, bank och sjukhus. Lördagsmagasinet besöker orten som väcker både beundran och avsky.

Det är vackert i Ytterjärna, vajande fält och nära till vatten. En gång var detta en ordinär svensk kyrkby men för 80 år sedan skedde en inflyttning som skulle ändra områdets karaktär i grunden. I dag är jordbrukslandskapet samlings-platsen för antroposofirörelsen i Skandinavien.

Hit kommer vetgiriga från hela världen för att ta del av allt som pågår, utbilda sig eller söka behandling på Vidarkliniken, det enda antroposofiska sjukhuset i Norden. Relaterade verksamheter i Södertälje sysselsätter omkring 2 000 personer och är därmed kommunens tredje största privata arbetsgivare efter Scania och Astra Zeneca.

För den antroposofiska rörelsen och de ungefär 50 000 människor (varav cirka 1 500 i Sverige) som räknas till den är Järna ett viktigt centrum.

Vad antroposofi är? Kritiker kallar det alltifrån sekt till pseudovetenskapligt nonsens och pekar på ett arv från förra sekelskiftet. Man talar sarkastiskt om den österrikiske grundaren Rudolf Steiner (död 1925) och hans uppenbarelser kring andevärlden, häcklar antroposofisk medicin och skrattar åt eurytmi, en sorts dans som är både terapi och scenkonst. Dessutom anser man Waldorfpedagogiken, skapad av Steiner, vara oseriös. För ett antal år sedan stoppade Stockholms universitet sin Waldorf-lärarutbildning, något som retade kända svenskar som Henrik Schyffert och Jessica Zandén (DN Debatt 25/4 2010).

Därtill finns det ett antroposofiskt vaccinationsmotstånd – egentligen en Steineridé om att sjukdomar är bra för barnets ande – som får belackarna att frusta av ilska. Moderna antroposofer pratar dock hellre om kritik mot massvaccinering.

Av de riskgrupper som Folkhälsomyndigheten har identifierat vad gäller mässling och röda hund har antroposoferna lägst vaccinationsgrad. Hos en annan riskgrupp, somalier i Rinkeby och Tensta,  ligger andelen vaccinerade barn vid barnavårdscentralen kring 70 procent, på BVC med antroposofisk inriktning i Järna har endast 4,9 procent vaccinerats.
Det kan jämföras med drygt 97 procent i övriga Sverige – en siffra som är skälet att till många sjukdomar som orsakar stora skador i andra länder är utrotade här. Ilskan mot dem som mindre ofta låter vaccinera sina barn är till stor del relaterad till idén om solidaritet.

– Ibland har de utbrott av både mässling och andra sjukdomar i den lilla grupp som finns i Järna, konstaterar Anders Tegnell, statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten.

– Att det skulle vara bäst för barnet att få sjukdomar är ett väldigt dåligt argument, tvärtom riskerar man allvarliga följdsjukdomar. Men antroposoferna vill inte påverka andra att inte vaccinera sig, det är bara något som ingår i deras övergripande filosofi och levnadssätt.

De som rör sig i den antroposofiska svängen förhåller sig i olika grad till den avlidne Rudolf Steiner och hans visioner. Ingen vill påstå att allt verkar rimligt, men många finner hans föreläsningar givande. I Järna får vi ingenstans syn på kategoriska direktiv enligt vilka människor uppmanas bete sig. Hållningen är öppen och inkännande men också intellektuellt böjlig: Vad vet man om världen egentligen? Hur kan jag avfärda något som jag inte säkert kan säga inte existerar?

Det är ett mjukt, närmast anspråkslöst, sätt på vilket man kan tillbakavisa naturvetenskapen, utan att riktigt göra det.

Människor uppmuntras till att tänka själva och dra sina egna slutsatser, men från olika håll påstås det vara lägre i tak än man vill ge sken av utåt; att antroposofin inte uppvisar utan tvärtom gömmer undan sådant som vanligt folk och vetenskapsvänliga ”inte kan ta till sig”. De som uttalar sig å rörelsens vägnar är ”intellektuella och sofistikerade”.

– Antroposofi är inte ett bestämt innehåll utan en försöksmetod i förhållande till livet, förklarar Anders Kumlander, en av centralgestalterna i Sverige.

Det är ett klargörande som inte säger så mycket. Skiljelinjen mellan dem som anser att antroposofin har en plats i vår tid och de som menar att Steiners påfund är dumheter – exempelvis att vår andliga kärna och astralkroppen lämnar vår kropp när vi somnar – är rätt skarp.

Kritik, såväl initierad som känslomässig, finns det mängder av. Håkan Blomqvists genomgång från 1998, under rubriken ”Bakom den mjuka fasaden”, kan man hitta på nätet, liksom journalisten Kjell Häglunds uppgörelse med bland annat ett stort reportage i magasinet Filter i Expressen kultur från 2008:

”Svenska medier vidarebefordrar omedvetet och effektivt en modern antroposofisk apologetik, med en flerfald av röster inifrån rörelsen medan kritiker ställs utanför. Och antroposoferna är små mästare i att, utåt, låta sunda och försiktiga”, skriver Häglund och fortsätter om det antroposofiska sjukhuset: ”Vidarklinikens grundfilosofi är att en rationell läkeprocess drar nytta av växter som starkt skyddar sina frön i frukter med läderartat skal – läs det gärna igen, eftersom ni inte fick göra det i Filter, och fundera över antroposofins fria tolkning av ordet rationell.”

Den antroposofiska lans som framför allt har trängt in i folks medvetande är Saltå kvarn, flaggskeppet i den svenska rörelsen, som nu har öppnat en häftig butik i hjärtat av Södermalm. Här kan den trendmedvetna stockholmaren handla ekologiskt och biodynamiskt odlade varor.

Vid sidan av troende och motståndare finns ytterligare en kategori, som ger plats åt sådana som tycker att antroposofin synnerligen väl behandlar män-niskor men samtidigt ställer sig kritisk till Rudolf Steiners föreställningsvärld. Hit kan man räkna Annika Åhnberg, tidigare ordförande i Rädda Barnen och nära vän till Anders Kumlander, som är en av många som har nedtecknat sina tankar i boken ”Inspirerad av antroposofi”.

Åhnberg skriver: ”De olika verksamheterna lockar och tilltalar mig, men jag finner teorierna besynnerliga och till en del oacceptabla. Uppriktigt sagt så får jag det inte att gå ihop. Jag förstår inte hur antroposofins teoretiska grund kan leda till så många spännande och inspirerande verksamheter.”

Kulturhuset i Ytterjärna ritades av arkitekten Erik Asmussen och invigdes 1992. Det är en sagolik byggnad i blålila som bland annat inrymmer kaféverksamhet och en praktfull konsertlokal med utomordentlig akustik. Byggnaden har spikats upp med naturmaterial och så få räta vinklar som möjligt. Det ska vara rogivande och lekfullt.

Nästan kant i kant med taket släpper stora, målade fönster in olikfärgat ljus i sådana mängder att armaturer är närmast överflödiga. Varje ruta är ett konstverk med sin egen historia, om vilka man kan läsa i boken ”Glasfönstren i Ytterjärna kulturhus”.
Lördagsmagasinet kommer på besök när Waldorfskoleeleverna repeterar sina avslutande redovisningar. I auditoriet sitter några elever och en lärare.

Från kulturhuset promenerar vi ned till restaurang Matbygget där vi har stämt träff med Anders Kumlander, vars familj under de senaste 50 åren har varit högst instrumental i att förvandla antroposofin från en perifer företeelse till en mindre maktfaktor inom både livsmedels- och vårdsektorn.

Familjen Kumlander hittade till antroposofin i samband med att Anders bror Håkan, då i tolvårsåldern, drabbades av myastenia gravis – en autoimmun, neuromuskulär sjukdom utan bot. Den svenska sjukvården menade att det inte fanns något att göra, något som pappa Åke inte kunde acceptera. ”Mina föräldrar sökte intensivt efter alternativ”, beskriver Anders Kumlander.

Det var i början av 1960-talet och i Stockholm fick Åke kontakt med en tysk läkare som rekommenderade Ita Wegman-kliniken i Schweiz, dit Håkan skickades för att utföra eurytmi och behandlas med antroposofiska läkemedel. Vid varje besök såg familjen hur Håkan blev bättre och tre år senare kom han hem helt frisk, enligt familjens historia.

– Han sprang lika fort som jag, berättar Anders Kumlander. Jag tänkte: Det kanske ligger något i antroposofiskt tänkande? Jag ville ta reda på mer.

Anders skulle senare gå en Waldorf-lärarutbildning och bli vd för Saltå kvarn. Håkan utbildade sig till läkare och var fästman till Ursula Flatters. Utan dem hade Vidarkliniken sannolikt inte funnits i dag. Ursula var tidigare verksamhetschef vid sjukhuset, i dag är hon ansvarig för den antroposofiska utbildningen.

Pappa Åke och mamma Gunvor skulle ägna sitt liv efter Håkans tillfrisknande åt antroposofin. Människor i Järna upprördes och störde sig på det egendomliga som pågick, men Åke var svår att stoppa. Han blev nära vän med konstnären Arne Klingborg, då ordförande i Antroposofiska sällskapet, och sponsrade, fixade och blev kraften bakom Vidarstiftelsen, som grundades 1962, byggnationen av Kristofferskolan i Bromma, Saltå kvarn, Vidarkliniken och Kulturhuset i Ytterjärna.

Under Vidarstiftelsen ligger även Steneken fastighets AB och Kulturforum Järna. Stiftelsen är också delägare i Ekobanken (”en etisk bank öppen för alla som vill vara med och främja människors möjlighet att ta fria initiativ”). Stiftelsens grundbelopp om 10 000 kronor hade vid slutet av 2013 vuxit till 255 miljoner kronor i tillgångar och dess mål är att stötta antroposofiska verksamheter: ”Utbildning, pedagogik, vetenskaplig forskning och andra allmännyttiga projekt, som bidrar till en positiv utveckling”, som man skriver.
Mellan 1962 och 2013 delade stiftelsen ut 152,1 miljoner kronor, varav 110,7 till undervisnings- och utbildningsändamål, men exakt vart pengarna har gått vill Anders Kumlander, ordförande i styrelsen, inte berätta. I ett mejl skriver han:

”Vidarstiftelsens hållning är att aldrig lämna ut personuppgifter avseende mottagare av stipendier, såsom forsknings- eller studiestipendier, som lämnats till enskilda personer. När det gäller stöd till verksamheter, framgår ett representativt urval av de verksamheter som Vidarstiftelsen valt att stödja på olika sätt på Vidarstiftelsens hemsida.”

Sedan 2009 har man delat ut nästan 50 miljoner kronor. Några av mottagarna: Integrative care science center, vars ”målsättning är att bidra till evidensbaserad hälso- och sjukvårdsutveckling med relevanta inslag av bevisad alternativ-, komplementär- och integrativmedicin i enlighet med Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendationer”, Vidarkliniken, en utbildning i socialt entreprenörskap, ett EU-projekt för ekologiskt kretsloppsjordbruk i Östersjöregionen och det biodynamiska utbildningscentret Skillebyholm.

Vi serveras pasta med nässelpesto. Till det slungad grönkål med citron, smör och muskot. Vitlöken som var färsk i fjol confiterades och tillbringade året i frysen innan den togs fram och friterades.

Jag säger att jag trivs i Ytterjärna och Anders svarar att 95 procent av alla hundratusentals människor han har träffat genom åren har uttryckt samma känsla.

Varför stör sig många på era verksamheter, tror du?

– Arbetarrörelsen, socialdemokratin och den folkliga förankringen har byggt Sverige, det måste man förstå. När något är bra ska det vara för alla. I det finns fantastiskt fina kvaliteter, men också en häpnadsväckande brist på mångfald och individualism. Kommer man då med en annan typ av pedagogik, genomför den och grundar skolor så är det väldigt kontroversiellt. Vi har varit med och skapat en friskolelag i Sverige.

– Det var samma sak med jordbruket, att det fanns ett sätt att bruka jorden. Där har vi också brutit grundläggande värderingar och har bidragit till att utveckla det som kallas för ekologisk odling. 18 procent av jordbruksarealen odlas nu ekologiskt och den vetenskapliga grunden lades här i Ytterjärna, forskning har pågått sedan 1958. Vi låg före med det klimatvänliga tänket och det har medfört en världsunik utveckling. Inget land har som Sverige 2014 haft en sådan tillväxt på den ekologiska marknaden.

Lunchen, mestadels biodynamiskt odlad, är sällsamt god. Odlingsformen är baserad på ett antal föreläsningar som Rudolf Steiner höll för över 90 år sedan och den stora skillnaden gentemot ekologiskt är de åtta preparaten. Bland annat humuspreparatet, skapat av kogödsel som grävs ned i kohorn och får stå över vintern – som ”vitaliserar jorden och hjälper växten att finna det den behöver i jorden”, enligt en broschyr från Biodynamiska föreningen.
Maskros ska ge växten ”förnimmelseförmåga” och ”möjlighet till uppmärksamhet och en bättre samverkan med omgivningen”. Rölleka, som komposteras i hjortblåsa, ”friskar upp växterna” och ”hjälper växterna att fånga kisel och andra ämnen som finns fint fördelade i atmosfären för att återberika jord som tröttats ut genom många års odling”. Nässla ”ger förnuft och sensibilitet till jorden så att växten själv kan hitta det den behöver i näringsväg”.
Galenskaper? Det låter så – men är det inte, menar Anders Kumlander.

– Grunden i den biodynamiska odlingen är kretsloppsjordbruket. Det är något som de flesta människor kan förstå. Sedan finns det en sak som låter vansinnig när man hör om det. Vem har kommit på det här? Hur kommer man på en sådan grej över huvud taget?

Han gör en liten konstpaus:

– Problemet med de biodynamiska preparaten är att de fungerar. Att de har naturvetenskapligt belagd verkan. Förklaringsmodellen saknas, men det finns ett mycket stort antal vederhäftiga, vetenskapliga studier i framför allt Europa som visar att det är så.
På Saltå kvarn har man dock ändrat en del av marknadsföringen från ”biodynamiskt” till ”ekologiskt”. Inte för att distansera sig, hävdar vd Johan Ununger, utan för att folk inte förstår.

Även i vinbranschen har det varit mycket tal om ”biodynamiskt” och Anders Öhman, profilerad dryckesutbildare i Malmö, ville själv läsa Steiners föredrag från 1924. Han häpnade.

– Det är fullständig rappakalja. Visst finns där en handfull självklarheter – att man ska ha kretslopp, använda gårdens resurser och inte bara odla en gröda. I övrigt handlar det om andar och energier och kosmos och är taget helt ur luften. Rudolf Steiner sysslade med allt möjligt. Han var inte dum men nog heller inte helt frisk. Han har drömt och hallucinerat alltihop, det sa han själv.

Man måste ändå konstatera att maten, liksom vinet, är ytterst välsmakande?
– Ja, för att man odlar ekologiskt och arbetar hårt i vingården eller trädgårdslandet. Men filosofin och preparaten är fullständigt verkningslösa. Om det fungerar måste vi omvärdera allt vi vet om fysik, kemi – hela naturvetenskapen. Om ”kosmisk energi” fungerar så fungerar inte världen i övrigt, det är ren pseudovetenskap.

Rummen på hotell Kulturhuset är målade i angenäma färger. Det vi befinner oss i går i blått; gardiner, matta, filtar, kuddar. I taket är en del struken i en ljusblå nyans. Skrivbordet är i trä med en stenskiva – naturmaterial. Det är en fenomenalt skön miljö. Det är svårt att sabla ned den mjuka förnimmelse av idyll som de antroposofirelaterade verksamheterna har lyckats bygga upp.

På sängbordet ligger Good News Magazine (”Nordens enda magasin som fokuserar på det positiva. Godhet föder godhet och alla behöver vi emellanåt bli påminda om alla goda krafter som verkar för en bättre värld”, som redaktionen skriver på sin hemsida) och på fönsterbrädan står drycker från Saltå kvarn. I badrummet finns produkter från Dornachbaserade Weleda, som även tillverkar den medicin som antroposofiska läkare använder sig av vid sidan av skolmedicinen.

Ursula Flatters på Vidarkliniken, det antroposofiska sjukhuset, är van vid att stå i skottgluggen. Ofta möter hon hat och hån. Hon tar emot i receptionen och visar stolt runt, förevisar eurytmi- och andra terapilokaler, pekar på detaljer och hur ljuset faller in i rummen: ”Är det inte härligt?” frågar hon. Jo, även här är det svårt att inte trivas.
Vidarkliniken var drömmen Ursula Flatters delade med Håkan Kumlander, han som blev frisk i Arlesheim men tragiskt nog dog i en bilolycka 1978.

Ursula Flatters växte upp i Tyskland med två aktade läkarföräldrar, ville gå i deras fotspår – men upplevde att något saknades.

– Jag längtade efter ett helt annat samarbete med patienten, berättar hon. Antroposofisk medicin kännetecknas av en stor respekt. Att man kan utveckla sin förmåga att uppfatta individuella patienter, att kommunicera med dem och att hjälpa dem på en bredare basis än bara den biologiska. Det var väldigt viktigt för mig.

Är du antroposof?

Hon skrattar.

– Det är en så härlig fråga. Jag upp-lever att beteckningen kommer utifrån. Människor tittar på oss och ser ”antroposoferna i Järna”, medan jag uppfattar antroposofi som den mest individualiserande metodiken som tänkas kan. Jag bekänner mig inte till någonting. För mig är det en metod att söka det som gör att vi är människor och inte djur.

Under promenaden genom lokalerna möts vi av idel leenden. Ursula Flatters uppvisar skåpet med antroposofiska preparat, som finns intill de vanliga medicinerna. Här göms sådant som för tankarna till sjukhus undan. En patient stannar oss i korridoren för att berätta hur bra hon trivs.

Nio av tio patienter på Vidarkliniken är kvinnor, varför?

– Det är fler kvinnor som uppfattar att något fattas inom den konventionella medicinen, så är det i många länder. Det är också fler kvinnor som insjuknar i de diagnoser s om vi huvudsakligen behandlar på Vidarkliniken.

– Det är en hel terapiriktning. Grunden är egentligen att medge att vi vet väldigt lite inom medicinen om hur man stärker en patient i sin egen ansträngning att övervinna sjukdom. Rent metodiskt har vi massvis med läkemedel som påverkar kroppen, tar bort inflammationer, smärta, bakterier, men vi förstår inte lika mycket om hur kroppen gör för att bli frisk. Vi kan operera bort en tumör men såret måste vi läka själva. Den antroposofiska medicinen är väldigt intresserad av den sidan.

Hon slår ut med handen:

– Vi har huset fullt med patienter som inte går att bota med skolmedicin eller piller. Varför har vi över huvud taget en pillermedicin? Därför att 90 procent av all forskning görs på läkemedelsföretag och är kommersiell. Var är all annan forskning? Varför talar vi aldrig om filosofi? När blev medicinen en naturvetenskap?

Arbetar man annorlunda med att leta fram verksamma ingredienser inom antroposofisk medicin?

– Ja, det kan man säga.

Hur hittar antroposofer verksamma ämnen och hur tar man reda på att de fungerar?
Hon skrattar och markerar ogillande med ett ”nu kommer kritikern fram” innan hon svarar:

– Metodiken går ut på att man ser olika dimensioner hos människan – det viktiga är att man ser helheten. Om du har en liten böld eller ett sår i fingret så kan du titta på såret, men du vet också att benmärgen och hela immunsystemet är i gång för att läka såret. Det finns  två sätt att studera en ros. Det ena är att analysera den i minsta beståndsdel, det andra är att titta på den. Du måste göra båda för att veta vad en ros är. På samma sätt diskuterar vi verksamma ämnen eller är beredda att tillägna oss kunskap om komplexa system och hur de verkar.

Det spelar ingen roll om ett medel hjälper en människa för att personen tror på det – alltså placebo – eller för att medlet i sig är verksamt?

– Huvudkriteriet är att patienten blir frisk. Självklart ska mediciner ha en verkan, men effektförståelsen kan vara olika för ett läkemedel som ska stärka självläkningen jämfört med ett som till exempel ska döda bakterier.

Är det meningslöst om det är medicinen eller tanken som verkar?

– Jag känner att jag inte vill ha frågeställningarna pressade på det sättet, för om tanken hjälper är den det mest ofarliga läkemedel som finns. För mig är det jätteviktigt att ha en sådan dialog med patienten, så att de känner sig bättre redan när de lämnar kliniken.
Mats Reimer är barnläkare och medlem i Vetenskap och folkbildning, som inte på något sätt kan påstås uppskatta det antroposoferna håller på med. I Ursula Flatters ögon är Reimer ”inte saklig”.

– Min huvudkritik är att det är en medicinsk riktning som vilar på religiös grund, ockultism, på samma sätt som traditionell kinesisk medicin, föreställningar om yin och yang, Ayurveda och livskraft – alltså inte värt att ta på allvar, säger Mats Reimer. Det är ohederligt av antroposoferna att inte redovisa hur de ser på kroppen och hur de menar att själavandring fungerar. De har en vanlig läkarutbildning i botten som nog övertrumfas av den antroposofiska.

Reimer hade i januari i ”SVT Debatt” en hetsig diskussion med Flatters, eftersom EU anser att Sverige måste sluta med de undantag som sedan mer än 40 år varken har förbjudit eller legitimerat antroposofisk medicin. Man vill att regeringen bestämmer sig: Är antroposofiska läkemedel okej? En sarkastisk Mats Reimer fick publiken att skratta när han sa att medicinerna är ”homeopatiskt utspädda till den grad att inte den minsta molekyl finns kvar av ursprungssubstansen, vilket man kan vara tacksam för ibland, (-) några exempel på ingredienser (-) är padda, oxpenis och rövhålet av en ko utspätt miljoner gånger, som ska injiceras i patienter”.

”Antroposofisk medicin ses som en väldigt seriös terapiriktning i andra EU-länder. Det här är en debatt som jag anser är på låg nivå. I Tyskland finns det 24 sjukhus, 18 akutsjukhus med helikopter och intensivvård, det finns universitetssjukhus, det finns professurer”, svarade Flatters.

Du är högst kritisk till den antroposofiska cancermedicinen Iscador, som Läkemedelsverket godkände 2013?

– Ja, jag tror att Läkemedelsverket böjde sig för politiska påtryckningar. Inget vanligt läkemedel skulle godkännas på så svaga grunder, säger Reimer.

Politiska påtryckningar?

– Inte bara Miljöpartiet ger starkt stöd till Vidarkliniken, utan även Margot Wallström (S) och tidigare socialministrar. Vidarkliniken har fått ett direktstöd om tre miljoner kronor per år via statsbudget och det fortsatte över Fredrik Reinfeldts första mandatperiod. De har, om jag har räknat rätt, fått 36 miljoner kronor genom åren.

Hur ser du på EU:s krav?

– Det är absurt att antroposoferna har dispens. De späder ut ämnet tills den sista verksamma molekylen försvinner. Hur kan man tillåtas skriva ut medicin som bara är en idé? Det är svårt att inte raljera över det. Bigift och ormgift och flugsvamp och myror, det är som Harry Potter. Gifterna är utspädda så det är ingen fara, men det är svårt att ta på allvar.

Jag frågar Ursula Flatters hur hon ser på vaccinationer. Ett komplicerat och tabubelagt ämne som man inte får prata om, tycker hon. Personligen informerar hon dock sina patienter om Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

I Sverige finns det ofta en överenskommelse om hur saker ska vara?

– Precis, och så är det inte tillåtet att diskutera, tills det händer en katastrof. Som vaccineringen mot svininfluensan. Jag var så upprörd över den kampanjen – hur är det möjligt i Sverige att politiker ställer sig och rekommenderar vaccinationer utan att ta ansvar? Influensan hade passerat flera världsdelar och visat sig vara inte så farlig. Man ska ge en god och saklig information. Man kan lugnt säga att det är bäst att si och så många procent av befolkningen vaccinerar sig, men tonen gick för långt.

Skulle du vaccinera dina barn?

– Det vill jag inte svara på. Det hör inte till saken.

Henrik Olténg är vd för svenska Weleda, företaget som tillverkar antroposofiska läkemedel (för övrigt en förlustaffär, vinsten hämtas från skönhetsprodukterna). Jag frågar honom hur han ser på kritiken mot antroposofisk medicin:

– Jag har viss förståelse för att det finns kritik. Kritik generellt är viktigt och en källa till utveckling, och vi behöver ständigt förbättra oss. I de här sammanhangen blir kritiken ofta alltför polariserad och onyanserad, ofta beroende på okunskap och ibland avsaknad av att vilja förstå och att se möjligheterna med antroposofisk medicin.

Vilka är dessa möjligheter?

– Vi har i dag en rad problem i Sjukvårds-Sverige, exempelvis en överanvändning av antibiotika, värktabletter och andra potenta läkemedel som kan vara absolut nödvändiga i vissa fall – men onödiga och till och med skadliga i andra. Jag tror att antroposofisk medicin kan spela roll vad gäller att minska användningen av många av dessa läkemedel.

På kvällen äter vi kallskuret i kulturhusets kafeteria. Byggnaden tronar som ett jättelikt ljus i den tysta svärtan som har översköljt omgivningarna. Det är lågsäsong och folktomt och ett litet bord har dukats upp med röror, charkuterier och viner. Det serveras rökt vildsvinsbog, medvurst och hjortsalami – allt ekologiskt. Det bjuds även på Milanosalami från Biodynamiska produkter, flera ostar och en surdegsbaguette på biodynamiskt mjöl. Även vinet är biodynamiskt.

Allt är ljuvligt gott. Det är svårbeskrivligt rofyllt. Några dagar senare besöker vi Saltå by, en gymnasiesärskola för ungdomar med psykiska funktionsnedsättningar och daglig verksamhet för vuxna med liknande problematik, som grundades 1942. Skolan arbetar ”med en stadig förankring i den antroposofiska människokunskapen” och är ”inspirerade av Waldorfpedagogiken”. Det innebär att ”det konstnärliga och det praktiska” är lika viktigt som det teoretiska. Här ska träslöjdsläraren bli den enda person som vid något av våra besök otvetydigt svarar ”ja” på frågan: ”Är du antroposof?”

Verksamhetschefen, fransmannen Gérard Lartaud, hittade till Sverige när han träffade sin blivande hustru på Irland. Hon var redan intresserad av antroposofin – han hade ingen aning om vad det var. Han är filosofie magister från universitetet i Nantes.

– Som fransman är jag ganska rationell av mig, så det var inte lätt att ta till sig det hon berättade. Men jag hade studerat i fyra år och var väldigt trött, det passade mig utmärkt att komma hit och jobba som vårdare och boendestödjare, säger han.

Många av eleverna är glada över besöket. En av killarna på träslöjden är duktig på golf och ska snart åka till USA för att tävla, han är van vid medieuppmärksamhet.

Det tovas och vävs. Gérard Lartaud visar sådant som de boende har skapat. En medelålders man med fotografiskt minne målar tavlor med otrolig detaljrikedom. Handarbete är centralt inom Waldorfpedagogiken och verksamhetsledaren är stolt över all kreativitet.

Över ytterligare en remarkabel måltid – dagens skollunch är lammstek med rosmarinsky och rotmos – berättar Lartaud att han var i Järna i flera år innan han började läsa Rudolf Steiner.

– Han pratade mycket om reinkarnation och sådana saker. Det är inte något man förväntar sig inom västerländsk filosofi.

Du tog till dig det?

– Absolut. Jag tror att reinkarnation är en möjlighet. Det är i alla fall inte problematiskt för mig. Om du tänker på naturens cykel och jämför med det mänskliga livet, som bara är en halv cykel; mellan födelse och död. Varför just bara människan?

Det var ur Saltå by kvarnen föddes 1964. Vårdare bakade med eleverna och brödet blev så efterfrågat att Åke Kumlander – Anders och Håkans pappa – tyckte att man borde införskaffa sig den gamla bygdekvarnen som låg intill.

Saltå kvarns vd Johan Ununger möter upp i butiken i Järna där han plockar med sig juice och fikabröd. Ununger kom hit på 1980-talet som miljöaktivist, engagerad i organisationer som Jordens vänner och Framtidsjorden. Från 4-5-årsåldern hade han varit ”sjukt intresserad av blommor”.

– Jag var ute och tittade på naturen, upptäckte kanske att det glänste vackert – oj, döda fiskar. Och så vaknade ett miljöintresse. Jag blev fältbiolog, doktor-erade och lärde mig att se människan som ett problem, förklarar han. Och så kom jag till Järna, där människan är möjligheten. Det är det man bryr sig om här: Vad är det att vara människa?

Senare arbetade han som konsult, bland annat för Konsum, när Saltå kvarn – under pågående aktieemission – behövde en vd. Han hoppade in, stannade och har under sina år ökat omsättningen från 30 till 200 miljoner.

– Vi har haft framgång, men i nuläget går Saltå kvarn inte särskilt bra. Vi drabbades av en stigande dollarkurs.

Företaget har ett 15-tal ägare, varav Vidarstiftelsen är den största. Målet är att i år gå några miljoner plus. Trovärdigheten hos kunderna är dock hög, vilket årets Sustainable brand index visar. Saltå kvarn fick allra högst betyg av 9500 konsumenter och anses därmed vara bäst på hållbarhet. Företagets vision är att rädda Östersjön.

– Vi köper inte biodynamiskt spannmål utan har satsat på ekologiskt kretsloppsjordbruk. Vi har dessutom världens coolaste inköpskriterier. Vi säger till bonden att vi ska inte bara ge dig en massa regler, du ska få utveckla din gård själv. Vi har tagit fram 150 frivilliga åtgärder som en gård kan göra för att minska sin påverkan på klimatet, positivt påverka den biologiska mångfalden och minska sitt läckage av kväve och fosfor. De kan samla upp till tusen poäng och så får de mer betalt av oss. Bönderna tycker att ”fan, vi har fått människovärdet tillbaka”.

Hur vill du beskriva Järna?

– Jag har träffat fantastiska människor som jag hoppas kunna ha kontakt med resten av livet. Anders Kumlander är en fantastisk inspirationskälla. Visst finns det knäppa människor här, men de flesta vill mycket kring vård och bra mat. Det är en jätteintressant kokande kastrull av idéer som kan bidra till en framtida samhällsutveckling. Hur tar vi hand om våra sjuka? Hur producerar vi mat som inte förstör vår natur? Hur kan vi ha en bank som inte bara är spekulation? Jag är skriven på Vidarklinikens vårdcentral och när jag går dit med högt blodtryck jobbar vi länge med frågan: Varför? Inte: Vilken medicin kan vi peta i dig? förklarar Ununger.

Sedan mer än tio år pågår Aladdinstudien vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset och Karolinska Institutet. Här har forskaren Johan Alm och hans kolleger kommit fram till att barn i antroposofiska uppväxtmiljöer har färre allergier än andra. Johan Alm tog kontakt med den kände antroposofiske läkaren Jackie Swartz och de har sedan dess samarbetat, men Alm har i övrigt ingenting med antroposofin att göra.

I Aladdinstudien är familjerna – utan egen vetskap – uppdelade i tre grupper: ickeantroposofisk, delvis antroposofisk och antroposofisk.

– Vi har funnit att den antroposofiska livsstilen rymmer faktorer som tydligt minskar risken för allergier och försöker nu förstå vilka det gäller, förklarar Alm. Det finns en hygienhypotes som menar att vissa sjukdomar har ökat senaste halvseklet – på grund av att uppväxtmiljön gör att barnets immunsystem utvecklas ogynnsamt. Förklaringen skulle då vara att antroposoferna äter annan kost, vaccinerar annorlunda och förhåller sig till vardagsproblematiken på ett annat sätt. Det finns tankar kring att det är lugnare och mer ombonat som spädbarn i en antroposofisk familj. Syftet är att förstå varför man blir allergisk. Det normala är att inte bli det.

Forskarna djupdyker nu i orsakerna. Förhoppningen är att man på sikt ska kunna identifiera de skyddande faktorerna och utifrån dessa ge livsstilsråd.

Anders Kumlander och Vidarstiftelsen har nyligen lanserat Ytterjärna forum, en hemsida vars ”vision är att inspirera till nytänkande kring utmaningen att vara människa”. Här kan antroposofin sätta sin egen bild av verkligheten och i sitt första blogginlägg skriver Kumlander:

”I Sverige finns en bristande allmän kunskap och dessutom många fördomar kring verksamheterna och ’antroposoferna i Järna’, men det finns även en intern kultur där man inte vill övertyga någon annan om något – alla ska få komma fram till sin mening. Detta har även inneburit att man inte lagt varken tid, intresse eller engagemang på att informera och påverka det offentliga samtalet, inläggen har varit mera reaktiva. Man kan se detta som ett bristande ansvarstagande för ett större perspektiv. Det vill jag ändra på.”

– Medierna hittar på allt möjligt, sedan tror människor att det är så, förklarar Anders Kumlander.

Har ni lagt pengar på att påverka exempelvis politiker eller Läkemedelsverket?

– Nej. Däremot vill vi lägga medel, tid och engagemang på att ta större ansvar för att delta i samhällsdebatten.

Är det inte ganska lätt att hitta saker att vara kritisk emot inom antroposofin?

– Jo, till att börja med önskar jag att man skiljer på det som Rudolf Steiner sa för 100 år sedan och sätter in det i sitt idéhistoriska sammanhang. Det kan jag naturligtvis inte ta ansvar för i dag. Jag tar däremot ansvar för hur jag själv tänker och vad jag gör liksom för hur vi utvecklar våra verksamheter här på ett sätt som jag kallar för modern antroposofi.

Fakta.Rudolf Steiner

  • Född 1861 i dåvarande Österrike-Ungern. Studerade vid Tekniska högskolan i Wien. Disputerade i filosofi och började före- läsa inom Teosofiska samfundet. Bildade 1913 Antroposofiska sällskapet. Namnet är från grekiskans ”antropos” – människa – och ”sophia” – vishet.
  • Antroposofin menar att det finns en andevärld som ska kunna utforskas med lika vederhäftiga metoder som natur­vetenskapen. ○ Enligt Steiner består människan av fyra olika ”väsensled”: Den fysiska kroppen. Eterkroppen, ett kraftfält av energier som också är människans minnesbank. Astralkroppen, som lämnar kroppen när vi sover. Jaget, som lämnar kroppen efter döden och återföds i upprepade människoliv.
  • Våra olika reinkarnationer, brist på balans och karma anses kunna orsaka sjukdomar.

Källa: Wikipedia m fl