Fästingarna är min fiende - och din - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Livsstil

Fästingarna är min naturliga fiende

Foto: Erland Aas/TT

En av de grundläggande lärdomarna om naturen är att alla varelser har naturliga fiender. Abborren håller sig undan gäddan. Getingen håller sig undan fåglar. Och människovarelsen Augustin håller sig undan fästingar. 

Vi blev inbjudna till en mycket god vän som hade skaffat sommarstuga.

– Jag följer inte med, sa jag.

– Måste du skriva? sa min fru.

– Jag måste ingenting. Jag måste framför allt inte åka ut i skärgården. 

Den införskaffade stugan låg i ett område som liknats vid paradiset. Naturskönt, badstrand, havsutsikt. Min uppfattning var att det mycket väl kunde vara ett paradis, men inte för människor, utan för fästingar. 

Fästingar, för den som inte vet det, är det enda på jorden som i ett och samma kreatur uppfyller fem av den medeltida Dantes nio cirklar av helvete: frosseri (på mitt blod), girighet (slutar inte suga fastän mättnad borde ha inträtt), våld (bett räknas som våld), förräderi (huggen i ryggen eller biten i armvecket är väl själva definitionen av hugget som stucket) och hädelse (min kropp är mitt tempel).

Fästingar, för den som inte vet det, är det enda på jorden som i ett och samma kreatur uppfyller fem av den medeltida Dantes nio cirklar av helvete

Fästingar har ingen respekt för någon människa, inte ens för författare. Efter en vilsen ungdom då jag försökte göra mig osmaklig för kräken med vitlök, alkohol eller vita klädesplagg har jag mognat in i en kapitulation. Jag väljer bort fästingområden. 

Min oskyldige vän Y. lade sig en solig eftermiddag i gräset. Han rullade ihop sina byxor intill sig och lät värmen sprida sig över hans bleka, långbenta lekamen. Han reste sig, såvitt vi kunnat utröna i efterhand, fästingfri, och tog sedan på sig byxorna. Mitt i natten vaknade han av att det kliade. Jag utfärdar härmed en varning för den del av texten som strax kommer att inträffa. Det kommer inte att finnas något sätt att göra den oläst om du fortsätter. 

Min vän Y. upptäckte en svart prick på låret. Den kliade. Han upptäckte en till. Och en till. Han upptäckte över hundra prickar. Vi tror att han måste ha lagt byxorna över fästingarnas motsvarighet till BB och att alla dessa nyfödda nymfer boat in sig i byxorna. Y. är en saktmodig man, men det förblev han inte när han upptäckte att en fästing även grävt sig in i den känsliga huden på toppen av ni-kan-gissa-vad.

Jag följde inte med till skärgården den där gången och min fru sa att det antagligen var det otrevligaste och oartigaste jag hade betett mig mot någon i vår bekantskapskrets. Det kanske det var, men det var i alla fall inte jag som under min vistelse i det så kallade paradiset behövde upptäcka att en gigantisk fästing hade satt sig mitt i min panna. 

3 x sommar

Läser: ”The Vain Conversation”, av en av mina favoritförfattare Anthony Grooms. 

Lyssnar: Malcolm Gladwells extremt genomarbetade och underhållande podcast: ”Revisionist history”.

Äter: Långsamt grillade tomater där jag skurit ett djupt kors i toppen och hällt ner olivolja i skårorna och tryckt ner timjan från trädgården. 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.