Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Livsstil

Därför blir förhållanden ojämställda och så kan det förändras

Foto: Jessica Gow/TT

Även om många par vill leva jämställt så är det många som när de bildar familj faller in i stereotypa könsroller i fördelningen av arbetet och ansvaret i hemmet. 

På vilket sätt manifesteras ojämställdheten, och vad kan man göra för att skapa ett mer jämställt förhållande, även efter att man bildat familj? 

Kvinnor spenderade år 2010 drygt 12 timmar i veckan på hushållsarbete, som matlagning, diskning, städning och tvätt. Samma siffra för män var strax över 7 timmar i veckan, enligt Statistiska centralbyrån. Kvinnor spenderade alltså enligt SCB i snitt cirka fem timmar mer i veckan på obetalt arbete än män gjorde. 

Även om många svenska par vill leva jämställt, så tog pappor bara ut 27 procent av föräldraledigheten 2016, enligt SCB. Enligt Sofia Björk, lektor vid Göteborgs universitet som forskar inom feministisk sociologi, är en viktig anledning att par blir ojämställda när de bildar familj att jämställdheten inte är den enda viktiga normen vid föräldraskap.

Läs mer: 20 år kvar till jämställd föräldraledighet 

– Det finns väldigt starka normer om hur man är en bra och tillräcklig förälder, hur man är en anständig kollega och hur man tar ansvar för sitt jobb. I många fall är de normerna mer pressande än idealet om jämställdhet. Så jämställdhetsidealet får stå tillbaka när andra ideal träffar en hårdare, säger hon. 

En faktor som spelar in är kraven på att vara en tillräcklig bra mamma för sina barn, och känslan av att man sviker det idealet när man gör det som jämställdhetsprojektet vill. 

– För pappor kan det vara lättare att få ihop de normerna, eftersom normerna om att vara en god förälder handlar om att vara involverad och ha mycket tid med sina barn. Det idealet ligger nära det om en jämställd pappa. Genom att vara en närvarande förälder blir de jämställda föräldrar, och det finns stolthet att hämta där, säger Sofia Björk.

Även om många svenska par vill leva jämställt, så tog pappor bara ut 27 procent av föräldraledigheten 2016, enligt SCB.
Även om många svenska par vill leva jämställt, så tog pappor bara ut 27 procent av föräldraledigheten 2016, enligt SCB. Foto: Isabell Höjman/TT

För att en mamma ska anses jämställd ska hon inte ha dåligt samvete om hon prioriterar jobbet framför barnen, men föräldraidealet gör att man ska vara en närvarande förälder menar Sofia Björk. 

– Då kan man känna sig otillräcklig i relation till jämställdhetsidealen när man känner att man måste hämta tidigt på förskolan, men otillräcklig i relation till barnen för att man gillar sitt jobb och vill jobba mycket. 

Läs mer: Så blir ni bättre på att hantera jobbiga diskussioner i relationen 

Enligt Sofia Björks forskning är hur engagerad mamman är i jämställdhet viktigt eftersom det engagemanget driver pappan till att ta ett större ansvar. Men det är lättare att som pappa bli en symbol för framtid, jämställdhet och utveckling genom att promenera med barnvagnen, än att som mamma bli det för att man driver jämställdhetsprojektet. 

– Det är inte så lätt att visa upp att ”titta vad bra jag har tjatat”. 

På vilket sätt manifesteras ojämställdheten i föräldrapar? 

– Det är fortfarande så att mammor tar ut huvuddelen av föräldradagarna och att de ägnar mer tid åt omsorg om barnen. Det är också ofta mammorna som tar planeringsansvar för familjelivet, och kommer ihåg gympakassen, matsäcken, middagsplaneringen. Det fortsätter också vara kvinnor som arbetar deltid för att ta hand om sina barn, säger Sofia Björk. 

Det är också ofta mammorna som tar planeringsansvar för familjelivet, och kommer ihåg gympakassen, matsäcken, middagsplaneringen.

Sofia Björk menar att mycket av ojämställdheten har strukturella förklaringar, där många kvinnor jobbar i yrken med lägre lön, tung arbetsmiljö och mindre utvecklingsmöjligheter i arbetslivet. 

– Då är det rimligt att man prioriterar familjen mer än arbetet, eftersom arbetet inte ger så mycket tillbaka. Och det påverkar vad papporna i samma familj gör för prioriteringar.  Så på samhällsnivå handlar det mycket om att göra så kvinnor slipper bära det lass som samhället inte bär, men också att göra det mer legitimt att skapa utrymme för båda kön att ägna sig åt omsorg, säger Sofia Björk. 

I dag använder fortfarande kvinnor i mycket högre grad än män möjligheten att arbeta deltid under småbarnsåren. Det kan bero på att det anses mer legitimt på arbetsplatsen att en kvinna går ner i tid för barnen, än att en man gör det. 

Läs mer: Lisa Magnusson: Att dumpa bebisar är inte feminism 

En viktig faktor handlar också om vilka förväntningar man har på sig själv och på varandra. Idealen och normerna ser i dag olika ut för mammor, pappor, söner och döttrar. 

– Förväntningarna på en kvinnas omsorg är mycket högre för att den ska klassas som en tillräckligt bra mamma. De normerna manifesteras i våra känslor och är svåra att värja sig emot. Det drabbar inte genom att man känner att ”andra tycker” eller ”jag borde”. De drabbar som en känsla av att man är värdelös eller att man skadar den lilla människan som man bryr sig om i sitt jämställdhetsprojekt, säger Sofia Björk. 

Vad kan man som individ göra för att öka jämställdheten i sitt förhållande när man fått barn? 

– Mycket handlar om att reflektera över hur man lägger upp sina liv, och se att det i olika situationer finns olika alternativ. Prova vilket utrymme det finns hos arbetsgivare och i ekonomin, och vad ni kan göra annorlunda för att skapa jämställdhet. På grund av hur vårt samhälle är organiserat krävs det ett bestämt motstånd, och man får nästan bli lite jämställdhetsnörd, säger Sofia Björk. 

På grund av hur vårt samhälle är organiserat krävs det ett bestämt motstånd, och man får nästan bli lite jämställdhetsnörd.

Marie Evertsson är professor i sociologi vid Stockholms universitet. Hon har forskat på hur par i Europa som väntar barn planerar inför sin föräldraledighet, och hur det faktiskt blir efter att de får barn. Och forskningen har visat att de svenska par som strävar efter att skapa jämställdhet i hög grad lyckas. 

– Men många tycker att det är viktigt att mamman är med barnet först och längst, och då lever de efter den parollen. Då blir föräldraledigheten mer ojämlikt fördelad. Vill man dela lika så går det, det är väldigt tydligt. Men forskningen visar också att män kan välja, kvinnor kan inte det på samma sätt. Vill man leva i en jämställd relation så diskuterar man och försöker dela lika, gör du det inte så måste någon ta det huvudsakliga ansvaret – och då faller det ofta på kvinnan, säger Marie Evertsson. 

Marie Evertsson menar att det finns stora skillnader mellan samhällsgrupper vad gäller hur lång föräldraledighet pappor tar. Bland högutbildade par, eller par med små inkomstskillnader, tar papporna mer föräldraledigt. Men även om pappor i högre grad tar ut mer föräldraledighet är det fortfarande mycket vanligare att kvinnor, än män, använder rätten till att arbeta deltid under småbarnsåren. 

– Då blir det också en mer traditionell uppdelning, där den som kommer hem tidigt lagar mat och gör mer hushållsarbete. Det får ofta konsekvenser för kvinnors karriär – de tvingas trappar ner lite, säger Marie Evertsson. 

”Förväntningarna på en kvinnas omsorg är mycket högre för att den ska klassas som en tillräckligt bra mamma”, säger Sofia Björk, lektor vid Göteborgs universitet som forskar inom feministisk sociologi.
”Förväntningarna på en kvinnas omsorg är mycket högre för att den ska klassas som en tillräckligt bra mamma”, säger Sofia Björk, lektor vid Göteborgs universitet som forskar inom feministisk sociologi. Foto: Hasse Holmberg / TT

Även Marie Evertsson tror att en stor faktor till ojämställdhet i heterosexuella relationer är att pappor blir klappade på ryggen när de tar ansvar, medan normer om moderskap är starka. 

– Det påverkar att kvinnor, även om de delar lika, kan kritiseras och får kommentarer om de agerar mot förväntningarna om hur de bör vara som mammor. Det kan vara stigmatiserande att vara en småbarnsmamma i karriären, säger Marie Evertsson. 

Det finns också olika idé om hur det bör vara, vilket är en anledning till varför det blir debatt om eller när man vill införa fler föräldramånader vikta till fäder. 

– Långt ifrån alla strävar efter större jämställdhet. Som pappa kan man nästan bara göra rätt, så fort man tar ledigt är det bra. Som mamma är det en balansgång mellan förväntningarna på hur en ’god mamma ’ är och att försöka vara jämställd, säger Marie Evertsson. 

Vad kan man göra för att göra sin relation mer jämställd? 

– Jag tror att man framför allt måste prata med varandra och diskutera igenom hur man vill ha det. Diskutera och fördela ansvar, turas om att jobba deltid eller turas om att hämta och lämna på förskola. 

Barn som växer upp i familjer med traditionella uppdelningar av hemarbetet kan tidigt peka ut vad pappa brukar göra, och vad mamma brukar göra.

Marie Evertsson menar att det också handlar om att fortsätta analysera hur man agerar även efter att man fått barn, annars är det lätt att man hamnar i ett defaultläge – där kvinnan tar mer hand om barnet. 

– Var aktiv i analysen om man känner att det börjar bli skevt. Det är lätt att tänka att ”så brukar man väl göra”, men man kan försöka ha genusglasögonen på. 

För att på sikt förändra situationen krävs både opinionsbildning och strukturella förändringar, där Sverige varit framgångsrik i sin strategi för att få fler män att vara hemma med barnen och ta ansvar, enligt Marie Evertsson. Men det krävs också att föräldrar är goda exempel för sina barn. 

– Har man det väldigt traditionellt uppdelat under sin barndom, finns risken att man gör samma sak i vuxenlivet. Barn som växer upp i familjer med traditionella uppdelningar av hemarbetet kan tidigt peka ut vad pappa brukar göra, och vad mamma brukar göra. 

Därför menar Marie Evertsson att man ska försöka tänka på att som förälder visa att alla kan göra allt, och se till att pappor gör saker både tillsammans med sina döttrar och söner, och vice versa. 

– Om man tittar på data ser man att inställningen till jämställdhet bland pojkar inte blir mer positiv över tid, utan i många fall tvärtom: ju äldre de är desto mindre tycker de att det är viktigt att vuxna delar på ansvar för hem och barn. Kanske har detta att göra med ökat inflytande från kompisar. Har man ett fundament av jämställdhet i familjen och låter barnen hjälpa till kan det påverka hur de agerar senare i livet, säger Marie Evertsson.