Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Livsstil

DN gratulerar 50-åring med spring i benen

Ulrica Winberg laddar för Stockholm Marathon och den här gången ska hon klara sin drömgräns: fyra timmar. Bästa noteringen är från i fjol: 4.03,48.
Ulrica Winberg laddar för Stockholm Marathon och den här gången ska hon klara sin drömgräns: fyra timmar. Bästa noteringen är från i fjol: 4.03,48. Foto: Bojan Radevic

Några slår vad, andra avger nyårslöften om att springa ett maratonlopp. Inte Ulrica Winberg. Hon blev utmanad av sin personliga tränare och sedan dess är hon såld på löpning.

Många lägger av att träna när de uppnår medelåldern. För Ulrica var det precis tvärtom. Det var först när hon hade fyllt 40 som det hela började och Ulrica har gett sig sjutton på att klara Stockholm Marathon på en tid under fyra timmar. Det har varit nära, men inte tillräckligt nära.

Det började med att hennes personliga tränare, Magnus Hagström, som visste att Ulrica gillade att springa, uppmuntrade henne att öka träningsdosen. Ulrica, som gillar utmaningar, var inte sen att anta utmaningen.

I dag springer hon fem mil i veckan, har gått ned tio kilo och har utbildat sig till löpcoach.

Ulricas löpargrupp, som ingår i TSM Running, träffas på söndagsmorgnarna vid Stadion för att träna tillsammans. I söndags var det säsongsstart med siktet inställt på den första lördagen i juni 2017. Det är då, den 3 juni, Stockholm Marathon avgörs och den här gången är det meningen att Ulrica ska uppnå sitt mål.

– Jag har varit farthållare för 4.15-gruppen, men nu har jag bestämt mig för att byta till Sub 4-gruppen, säger Ulrica. Målet är solklart: en tid under fyra timmar.

Det grejade hon den 9 oktober, men det var i Chicago så det räknas inte riktigt, som Ulrica uttrycker saken.

Men en mara är väl alltid en mara?

– Banan i Chicago är lättare. Där är det platt hela vägen. Banan här i Stockholm är mycket tyngre.

Vilket väder vi hade. Det ösregnade och var fyra plusgrader. Dessutom blåste det 30 meter i sekunden när vi sprang över Västerbron.

Och tyngsta maran för Ulrica hittills var den första (2012). Inte för att det var premiär utan för att de yttre förutsättningarna var sämsta tänkbara. Ulrica huttrar när hon berättar:

– Vilket väder vi hade. Det ösregnade och var fyra plusgrader. Dessutom blåste det 30 meter i sekunden när vi sprang över Västerbron.

Rätt tidigt i loppet hade Ulrica kastat av sig de genomblöta vantarna eftersom hon trodde att hon skulle bli kall om händerna om hon behöll dem på. Det var dumt gjort.

– Jag var genomfrusen, men hade tur. En kille som cyklade och fotograferade nära mig erbjöd mig ett par strumpor som han hade i ryggsäcken så jag gick i mål på Stadion med tubsockor på händerna, säger Ulrica och skrattar. Löparkompisen Kristina Rosenberg, som sprang sida vid sida med Ulrica 2012, fick ett par vantar av killen.

Funderade du aldrig på att bryta?

– Nej, aldrig. Jag visste att jag skulle klara det, men jag var ändå skitnervös. Man är ju rädd att magen ska krångla eller låren krampa, men det gick bra.

Ulrica har klarat sig undan krampkänning hittills och i Chicago, där hon för ovanlighetens skull inte sprang med musik i öronen, njöt hon hela vägen.

Många säger ”aldrig mer” när de tagit sig runt på sitt första maratonlopp, men inte Ulrica. Hon fick blodad tand och nu börjar allvaret inför nästa års upplaga. Första söndagen är det 15 kilometers löpning och sedan ökas sträckan på med en eller ett par kilometer per söndag. Men längre än 33 kilometer kommer gruppen inte att springa förrän det blir skarpt läge 3 juni.

Några problem med att hålla reda på sträcklängden är det inte eftersom de flesta löparna använder sig av gps-klocka och någon risk att löparna ska ledsna på träningssträckan finns det inte heller eftersom sträckan varierar. Det kan bli Stadion–Djursholm tur och retur ena söndagen och Stadion–Bagarmossen–Stadion den andra. Det beror på hur kartan för dagen ser ut. Ulrica är en av dem som ritar kartorna, något hon tycker är nästan lika roligt som själva löpningen.

– Det är alltid kul om man kan hitta nya vägar, säger Ulrica, som gjorde något så ovanligt som att skolka från att träna i söndags eftersom hon firade födelsedagen i lördags. Hon lär dock ta igen skadan.

Efter varje mara brukar Ulrica pusta ut en stund och mingla med andra deltagare. Sedan knallar hon hem och lägger sig framför tv:n.

Vad hon tittar på?

Tv-sändningen från maran…

DN gratulerar.Ulrica Winberg

Gratuleras till: Fyller 50 år den 13 december.

Yrke: Ekonomichef och delägare i modellagenturen Mikas.

Familj: Maken Gustav, som är egen företagare och hans döttrar Matilda och Emma. I familjen ingår även Elsa, en nioårig lagotto.

Bor: Bostadsrätt i Sibirien, Vasastan i Stockholm.

Intressen: Löpning (springer fem mil i veckan), sång (tar lektioner) och matlagning.

Äter: Vällagad mat.

Dricker helst: Vatten med bubblor och rödvin.

Så firas födelsedagen: Med stor fest för 100 personer tillsammans med tvillingsystern Monica, som är 18 minuter äldre. Födelsedagskalaset klarades av redan i lördags.