Hur länge står du i plankan, hur många lopp kör du i år? Att träna eller inte träna är inte frågan längre – nu går livsstilsidealen mot extremsundhet och elitnivå. Och kroppen ner på muskelnivå blir en del av ditt eget varumärke.
– Sommarens mål är två maraton och två Ironman, säger Thomas Eriksson, vd för fondjätten Swedbank Robur. Han kombinerar sin 60-timmars arbetsvecka med att stiga upp runt femsnåret varje vardag för ett par timmar i joggingspåret, på cykeln eller i gymmet. I genomsnitt tränar han 12 timmar i veckan.
Visst kan Thomas Erikssons träning verka extrem, men samtidigt säger den en del om vår samtid och rådande kropps- och träningsideal. I dagar då spinningpasset drar mer folk än lunchbuffén och näringslivstoppar bokar in möten på gymmet eller – eller ännu hellre en walk and talk – står det klart att en vältränad kropp inte längre enkom är kännetecken för idrottsmän.
Fixering vid det yttre och kroppen har människan haft i alla tider, det som varierat är idealen. Den putande manliga pondusmagen är i dag lika passé som det tidiga 90-talets heroin chic-look. En vår när en av modets främsta influenser stavas sport är idealet den kropp som gjorde Cindy Crawford känd på 80-talet.
– Kroppen har alltid varit vårt varumärke, en signal för vem vi är och vill vara. Att den sunda, tränade kroppen känns så rätt just nu är troligen ett resultat av alla forskningsrapporter som gör gällande att vi mår bra av träning, och en reaktion mot den rådande fetmaepidemin, säger trendanalytikern Christina Cheng.
Hon pekar på att inte bara fler tränar, utan att vi även ägnar oss åt allt hårdare träning.
– Hårda träningsformer som MIT, militärträning, är på uppgång och numera tränar var och varannan människa inför olika lopp. Att köra Vasaloppet eller springa maraton ses som kreddigt och sysselsätter betydligt fler än elitidrottare. För tio år sedan var segelbåten och golfbagen statusmarkörer i näringslivskretsar, i dag är det ett par utslitna joggingskor, säger Christina Cheng.
– Ser man sig omkring i branschkretsar märker man att många högt uppsatta är jäkligt fit. Och på kontoret märks det att träning intresserar fler, att det är något man snackar om vid kaffeautomaten och på lunchen. Att prata om vilket träningspass man vill testa eller loppet man tränar inför blir en social grej, något man har gemensamt, säger Thomas Eriksson.
Vid sidan av den sociala aspekten där träningsresultat blivit allmänna snackisar – något som inte minst märks på Facebook och Twitter där de slagna löparrekorden ständigt redovisas – syns det ökade intresset för träning på andra håll. Sport- och fritidshandeln har stått stadigt i den pågående ekonomiska krisen och vi lägger ner allt mer pengar på tekniska hjälpmedel som hjälper oss på vägen mot drömkroppen. Den en gång så innovativa stegräknaren som man fäster i bältet är passé – i dag har vi appar och armband som registrerar hjärtfrekvens, näringsintag och kalorikonsumtion.
– Allt fler unnar sig en personlig tränare, tidigare var sådan träning något man förknippade med idrottare kändisar. Dessutom ser vi ett ökat tryck på morgon- och lunchpassen, det verkar som om fler och fler vill få in träningen som en del av vardagsrutinen, säger Brian van den Brink på Sats.
Att ett snyggt yttre generar anställning vid jobbansökan visar flera undersökningar, om samma sak gäller en vältränad kropp är osäkert. Men oavsett om det gäller en vältränad kropp eller inte, blir det vanligare att man uppger om och vad man tränar i sitt cv, menar Annika Stålhandske Holm, rekryteringskonsult på Wise Professionals.
– Det märks att det finns en ökad medvetenhet kring hälsa. Många, särskit lite äldre människor, betonar gärna i sitt cv att de är fysiskt starka och lever ett aktivt liv.
Trend eller inte – att längtan efter en stark kropp nu är så i ropet bottnar förmodligen i något djupare än ett tillfälligt ideal. Vid sidan av fysisk och psykisk välfärd som träningen för med sig kan den rentav vara ett hjälpmedel i karriären. För Thomas Eriksson har träningen blivit en frizon i en annars rätt fullspäckad tillvaro.
– Träningen är som en mental wash-out. Det är en stund då jag kan stänga av allt annat och nya idéer kan födas. Mycket av det jag jobbar med i träningen kan jag applicera till arbetslivet. Som vikten av disciplin, att jobba mot mål och delmål och att ha tålamod. Den som tar sig genom ett Ironman är ingen som ger upp om det tar emot lite grann. Varken i löparspåret eller i karriären.
Att Thomas Eriksson tränar som han gör är ingen hemlighet på hans jobb. Som vd hoppas han inspirera snarare än avskräcka andra till träning.
– Jag bryr mig inte om vad eller hur ofta mina arbetskamrater tränar, men jag hoppas att de har något utanför jobbet som de brinner för. Oavsett om det gäller fysiskt träning eller något annat.
Men vad signalerar man då med en vältränad kropp? Att man är medveten, kontrollerad eller kanske rent av lite halvtrist?
– Att träna hänger förstås ihop med en viss kontroll, men till syvende och sist om att man tycker det är kul. Och att ha kul handlar ju om ofta om att kunna släppa kontrollen, säger trendanalytikern Christina Cheng.
