Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Livsstil

Inte utan min bräda

Johan Granli, 36 år och skateboardåkare.
Johan Granli, 36 år och skateboardåkare. Foto: Fredrik Funck
En 40-årig hipster som vägrar släppa sin longboard är inte bara tecken på åldersnoja. Snarare en smart överlevnadsstrategi i en tid då gränsen för vad som är vuxet blir allt mer diffus.

Vid sidan om trenden där unga killar lyssnar på melodikryss och vakar över långkok finns antitesen ”hipstergubben”, trettioplussaren som inte vill bli stor: Den frilansande duden (tänk seriefiguren Rocky) som kör med samma kläd- och livsstil som när han var 20.

Om grupptillhörighet genom gemensamma sanningar – religiösa och politiska – var starka värden förr, väger drömmen om en fri och unik livsstil tyngre i dag. Det menar Claes Törnqvist, lektor i psykologi, som har forskat kring det nya åldrandet.

– Att många är frilans innebär inte bara en friare livsstil, utan även en livsstil där var och en måste forma och förverkliga sin egen identitet. Det var betydligt mer likriktat och inrutat förr. Man jobbade veckans fem vardagar, sedan gick man ut och tog en fylla på lördagen. I dag är gränsen mellan fritid och jobb mer flytande. Precis som gränsen mellan ungdom och vuxen.

Claes Törnqvist menar att hela vuxenbegreppet har ändrats radikalt de senaste tre decennierna. Förr innebar mannens inträde i vuxenvärlden tydligt definierade stadier: man utbildade sig, skaffade jobb, gifte sig och fick barn. Att vara vuxen innebar att man blev en familjefar med ansvar.

– Att stanna kvar i ett slags mellanläge, kalla det evig ungdom eller att vägra växa upp, blir ett sätt att avsäga sig sådana ”vuxna” plikter. I dag lever vi inte bara längre, vi håller dessutom på med vårt identitetsarbete livet ut. Det är inget konstigt om en 50-åring byter yrke. Eller börjar åka snowboard.

Men att avfärda seniorskejtaren som slacker är missvisande. Claes Törnqvist menar att männen ofta både är framgångsrika och ansvarstagande. Deras ”ungdomliga livsstil” blir ett sätt att hantera den press som ett liv med tusen valmöjligheter och åtaganden innebär.

– Det är lätt att tycka 40-åringar på rullskridskor är barnsligt, men i själva verket är det en smart överlevnadsstrategi. Man kan tala om ett slags positiv regression, ett sätt att gå in och ut i olika tillstånd eller världar man skapat. Världar där man å ena sidan åker skateboard och spelar tv-spel, å andra sidan är pappa och vd för ett stort företag.

Viljan att se ut som 20 fast man är 40 är självklart även ett led i dagens ungdomskultur, där ”ungt” betyder ”vackert”. Även om detta i högs­ta grad även gäller för kvinnor, menar Claes Törnqvist att de på grund av den biologiska klockan ”tvingas” att ”bli vuxna” och ta ansvar:

– Hur jämlika vi än är, är det fortfarande oftast kvinnan som tar det yttersta ansvaret. Kanske är den ungdomlige fyrtioåringens livsstil en reaktion mot de relativt nya ansvar som dagens män ställs inför: att vara deltagande pappor samtidigt som de har en karriär. Att ställa sig på skateboarden blir ventilen när de kraven känns för tunga.

Johan Granli

36 år, skådespelare, skateboardåkare och tvåbarnspappa: ”Jag har skejtat i 24 år och utan att låta klyschig kan man nog säga att skateboard är ett slags livsstil för mig. Det finns en gemenskap mellan oss som åker mycket skateboard. Min klädstil har inte förändrats så jättemycket genom åren, men mer än en utpräglad skejtstil skulle jag säga att jag klär mig bekvämt. I sådant som passar att skejta i.”