Vad går spelet ut på?
– Det går inte ut på att vinna utan på att just komma lika. Man får poäng för olika saker man gör i sitt hem: diska, byta däck på bilen, gå ut med soporna eller tvätta. Allt det ger olika poäng som kommer i formen av kylskåpsmagneter. Alla som spelar har var sin färg och sedan byggs det fram ett mönster och när spelet är slut ska det förhoppningsvis vara balans mellan färgerna. Eftersom spelplanen är kylskåpet blir det även en inredningsdetalj.
Varför ville du göra ett sådant här spel?
– Jag har länge varit intresserad av jämställdhetsfrågor och som formgivare ville jag undersöka om jag med mina verktyg kunde hitta ett sätt att påverka. Då kom jag på det här spelet som ett sätt att visa på en lösning. Jag ville inte fokusera på problemet, utan mer visa ett sätt att lösa ojämställdheten i folks hem.
Är det baserat på dina egna erfarenheter av ojämställdhet i hemmet?
– Min sambo och jag vill vara jämställda, men det blir ändå ofta en diskussion där båda tycker att den gör allt. Det är för att det handlar om alla de här små vardagssysslorna som man inte ser. Vem som plockar upp strumporna från golvet och vem som diskar vasken. Jag hoppas att spelet tydliggör de här små sakerna och gör att man kan diskutera det på ett bra sätt i stället för att surt gräla på varandra.
Vad gör du annars?
– Jag spelar i ett band som heter Le Muhr. Vi har funnits i nio år och spelar syntpoppunk på svenska. Sedan har jag och Anton Hull designstudion Pasadena där vi arbetar med olika projekt. Till exempel ger vi ut tidningen Bänken som går ut på att vi ger en journalist och fotograf uppdraget att bevaka en bänk och sedan göra ett personporträtt av den första personen som sätter sig på den. Texten skickas sedan till olika illustratörer, fotografer och andra personer som får göra sin tolkning av personen. Det blir sedan ett helt nummer bara om den personen.
Hur har dessa personer reagerat när de har sett resultatet?
– De har tyckt att det har varit kul. Och ibland har de blivit lite överväldigade. Roger, en norsk pensionär som var med i första numret, mejlade oss efter att han läst numret om sig själv. Det var som att han genom texten om sig själv plötsligt såg sitt liv i ett helt nytt ljus. Det var fint.
Vad är drömmen för framtiden?
– Med ”Komma lika” är drömmen att spelet ska användas och finnas i många hem. Att det blir 2010-talets kylskåpspoesi och kan hjälpa folk att bli mer jämställda. I övrigt är drömmen att jobba mer och mer med egna projekt och komma på fler sätt som form och design kan främja jämställdhet. Ålder: 31 år. Bor: Södermalm, Stockholm. Familj: Sambo, föräldrar och tre halvsyskon. Gör: Art director och musiker. Aktuell med: Jämställdhetsspelet ”Komma lika” som finns i butik från och med mitten av augusti. Spelet kommer även att släppas i Frankrike under namnet ”Harmony”. Mina Val Sjusovande. ”Världens tråkigaste svar, men vad är skönare? Framför allt om regnet slår mot fönstret, vilket har varit standard det här året. Tyvärr har det varit lite för lite sömn den här våren, det har varit mer vanligt att jobba på söndagar. Det är den enda nackdelen med frilanslivet.” Balkongfrukost. ”På balkongen med pojkvännen eller på ett kafé med vänner så lever frukosten för en gångs skull upp till ryktet som dagens viktigaste mål. De bästa söndagarna är de som börjar precis så.” Svettas i repan. ”Jag har repat med mitt band Le Muhr nästan varje söndag i snart nio år. Det är otroligt speciellt att vara en del av ett band som har hängt ihop så länge. Till replokalen kan man komma en söndag gråtande om man vill. Vi känner varandra utan och innan och har varit med om det mesta tillsammans, både i och utanför bandet.” Öl på kvarterskrogen. ”Ta en öl efter repet på kvarterskrogen Stringfellows vid Sankt Eriksplan är en söndagsklassiker. Puben har ett väldigt blandat klientel och spelar ovanligt, och otippat, bra musik. Här kan man avhandla både lördagens händelser och veckan man har framför sig.”Maria Loohufvud