Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Livsstil

Stressade svenskar upplever att de inte har tid att sörja

Foto: TT

Nästan fyra av tio svenskar skulle vilja sörja mer när en person dör, men livspusslet hindrar oss. Det visar en Sifo-undersökning som Svenska kyrkan låtit göra.

– Det är viktigt att det förflutna får finnas och att man tillåter sig att sörja, annars blir det en förlust om man låter stress avgöra, säger Allan Linnér, legitimerad psykolog.

Inför allhelgonahelgen har Svenska kyrkan undersökt hur svenskar ser på sorg bland tusen personer, 537 män och 463 kvinnor. 85 procent uppgav att de saknar någon som har gått bort, och 80 procent tycker det är viktigt att tänka på dem som dött.

Närmare fyra av tio, 38 procent, vill göra mer för att hedra minnet av de som dött, men upplever sig hindrade att sörja. En orsak var att vardagslivets krävande pussel kom i vägen. Bara 13 procent anser att de gör tillräckligt för att minnas den bortgångna.

– Det är olyckligt om det är så för sorgen riskerar att bli mer komplicerad om vi inte möter den och tar oss igenom den, säger Allan Linnér, legitimerad psykolog.

I sitt yrke träffar han människor som vill få hjälp att sörja eller leva med sin egen dödlighet utifrån sjukdomar eller olyckor. Sorgeprocessen vid ett dödsfall tar olika lång tid och klingar av gradvis även om smärtan aldrig helt försvinner.

– Men som människor beskriver det: man lär sig leva med den, säger Allan Linnér.

I enkäten framkom att det även finns en rädsla för sorgen i sig, särskilt bland unga. De var både rädda för att själva bli ledsna och att visa sig ledsna för andra.

Allan Linnér tror att siffran kan ses en reaktion på att människor inte vill uppleva smärta.

– Det finns ingen som vill ha ont och det är inget självändamål att känna smärta, det är inte så konstigt. Frågan är var man tar vägen med den. Generellt tror jag man hjälper sorgen att klinga av genom att vara i den eller söka upp den. Man slutar inte sörja snabbare om man trycker ner känslan, säger han.

Ett dödsfall i vår närhet gör också att vi påminns om vår egen dödlighet, vilket kan vara skrämmande för vissa. 21 procent i enkäten uppger att de inte är bekväma med att använda ordet ”dött”. Allan Linnér tror att det delvis är en reaktion på att omvärldens konflikter med våld och död har kommit allt närmare oss.

– Det man inte ser finns inte, och om man inte ser döden finns den inte, säger han.

Begravningsceremonin har också förändrats. DN har tidigare skrivit om att det har blivit allt vanligare att låta den döda begravas direkt utan någon ritual i kyrkan eller i ett begravningskapell, så kallade ”direktare”.

Livets ändlighet är en central fråga i människans liv, och Allan Linnér menar att det är viktigt att skapa tid för att minnas de döda. Ritualer som en begravningsceremoni där anhöriga och vänner delar sorg och minnen tillsammans kan hjälpa till att ta sig igenom sorgen. Ceremonin markerar övergång och hjälper oss att få en rytm i livet, säger han.

– Det gör ont att sörja någon man har förlorat och det gör ont att komma i kontakt med vår egen dödlighet. Men om vi inte möter och tar oss igenom sorgen riskerar den på sikt att bli mer komplicerad säger Allan Linnér.

Svenskar om sorg

80 procent tycker det är viktigt att tänka på dem som dött. Kvinnor tycker det är viktigare än män (43 procent ”instämmer helt” jämfört med 25 procent)

38 procent vill göra mer för att hedra minnet av någon som dött, och mest bland män över 50 år där varannan vill göra mer.

Hinder var bland annat: yttre störningsmoment stjäl uppmärksamheten (22 procent), rädd för att själv bli ledsen (14 procent), rädd för att andra ska se mig ledsen (8 procent).

21 procent är inte bekväma med att använda ordet ”dött”.

47 procent av männen i gruppen 30-49 åringar anser att det räcker att vara borta från jobbet ”ett par dagar” i samband med ett dödsfall. 18 procent av kvinnorna anser detsamma.

Källa: Svenska kyrkan. Undersökningen genomfördes i oktober 2016.