Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-30 01:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/mat-dryck/5-skal-till-att-mat-och-matlagning-hjalper-dig-under-coronakrisen/

Mat & Dryck

5 skäl till att mat och matlagning hjälper dig under coronakrisen

Minestronesoppa.
Minestronesoppa. Foto: Camera Press

Här är fem skäl till att mat och matlagning hjälper dig under coronakrisen. Författarna Anna Hellsten och Annina Rabe berättar om det som ­varken har med kost, näring eller dieter att göra.

Jästen tar slut i butikerna, restauranger skeppar matlådor till sjukhuspersonal, grannar handlar mat åt personer i riskgrupp. Några ägnar tiden i karantän åt att vispa ihop fluffigt dalgonakaffe medan andra får svårt att få middag på bordet när de förlorat arbetet. I pandemins skugga är maten central. 

Om matens roll i en kris handlar Anna Hellstens och Annina Rabes bok ”Kris, kalas och kolhydrater” (Bonnier Fakta). När den skrevs var den visserligen tänkt i huvudsak som en kokbok med mycket personliga reflektioner, men efter covid-19-utbrottet har avsnitten om mat i kris och dödens närhet fått ökad aktualitet.

1. Mat kan stärka gemenskapen

– När jag får laga middag, sitta tillsammans med vänner runt matbordet, då känns det som om ingenting hemskt kan hända. Mat står för trygghet, säger Annina Rabe. Den har en tröstande, läkande och livgivande funktion. För mig kan maten, och drömmar om mat, vara det som gör att jag håller modet uppe i en svår tid. 

Före krisen var mat mycket en identitetsmarkör, man visade vem man var genom de val man gjorde. Stort fokus låg på att hitta hälsosamma dieter, eller att slå fast vad som är ”korrekt”, hur man gör något ”perfekt” eller mest autentiskt. 

– Det finns så mycket prestige och prestationsångest förknippat med matlagning, säger Anna Hellsten. Man dömer ut den som har grädde i sin carbonara eller använder ”fel” sorts chili. Men det är ju viktigare att det blir gott än att det är autentiskt.

Men i tider av kris kan maten fylla andra funktioner, och i stället användas för att stärka känslan av gemenskap. Den kan också skapa helt nya utmaningar och rutiner. I dessa dagar får många vårdanställda vara glada om de hinner sitta ner och äta alls, medan man i de familjer där flera jobbar hemma plötsligt delar alla dygnets måltider – alla dagar i veckan.

2. Mat kan bli ett tidsfördriv i karantän

Annina Rabes och Anna Hellstens liv skiljer sig mycket åt, och det har blivit ännu tydligare under coronakrisen. 

– Jag lever med min sambo, vi brukar resa mycket och ha mycket aktiviteter, så att laga mat hemma och sitta och glo på varandra sju kvällar i veckan – det är vi ovana vid, säger Annina. 

Det är förutsättningar som i vissa familjer skulle kunna bädda för konflikter, med olika smak och viljor som drar åt olika håll. Dock inte hos Annina Rabe.

– Jag är en köksterrorist, väldigt få får lägga sig i min matlagning. 

Anna Hellsten bor med sin familj i Köpenhamn. De äter oftast hemma, alla tillsammans, men de senaste månaderna har de knappt fått gå ut.

– I karantän blir maten ett tidsfördriv för oss, säger hon. Det blir det stora glädjeämnet under ytterligare en tämligen likartad dag. Man har något att se fram emot, att planera för. 

Bristen på variation, där både luncher på stan och middag hos kompisar försvunnit, kan ändå göra matupplevelsen enahanda. Att bara äta mat som man själv har lagat, som man balanserat och anpassat efter sina egna smaklökar, gör att man kan tröttna på smakbilden.

– Det är svårt att överraska sig själv, säger Anna Hellsten. Utom när man misslyckas...

Både hon och Annina Rabe berättar att de i början av krisen tänkte att de skulle använda tiden åt att utvecklas i sin matlagning, att testa nya smaker och erövra ett kök de inte inte lagat mat från tidigare. Men nu längtar de, som så många andra, efter att få äta middag med vänner. 

– Att ses, att tillsammans planera vad man ska äta. Det var så självklart och försvann så fort. Det spelar inte så stor roll vad det är för mat, bara jag får göra det med andra människor, säger Anna Hellsten.

– Jag har ju promenerat en del med vänner på avstånd, men då har jag blivit påmind om vad det betyder att äta och dricka tillsammans, säger Annina Rabe. Det är jättehärligt att ta en promenad, men det är inte lika härligt som att sitta vid ett middagsbord. 

– Man blir gladare när det är mat inblandat, säger Anna Hellsten.

Anna Hellsten och Annina Rabe har skrivit boken ”Kris, kalas och kolhydrater”.
Anna Hellsten och Annina Rabe har skrivit boken ”Kris, kalas och kolhydrater”. Foto: Gabriel Liljevall

3. Mat är en kärlekshandling till dem som har det svårt

För vissa innebär dock inte kris och karantän möjlighet till genomtänkta middagar tillsammans med familjen. Tvärtom. Men även då kan maten ge ett sammanhang och bli ett slags kärlekshandling. Många restauranger vars gäster försvunnit i coronakrisens spår har ställt om och lagar mat till vårdpersonal. Både krögare och vårdanställda vittnar om hur maten får en större mening, och om glädjen både i att ge och i att få.

– Maten blir en kärlekshandling till dem som har det svårt, säger Annina Rabe. 

I samhället har det också skett en stor uppslutning för att hjälpa riskgrupper med inköpen, så att de ska slippa ge sig in i butiker med mycket folk. Det är en hjälp som uppskattas, men som också väcker frustration. 

Att inte själv kunna stå i grönsaksdisken och välja vilka tomater man vill ha, utan vara beroende av en vänlig granne som hjälper till med handlingen, begränsar livet för många mer än de hade tänkt på. Att ”unna sig” lite guldkant när man sitter i karantän är inte självklart när man i så fall tvingas avslöja sina små beroenden av lakritsbåtar och folköl för de vuxna barn – eller kanske avlägset bekanta – som hjälper till med inköpen. Att bara be om hjälp med det absolut nödvändiga, och skala bort de ”onödiga” glädjeämnen maten skulle kunna ge är inte ovanligt.

Läs mer: ”Hur ska man veta vad hon menar när hon skriver 'mjölk' på inköpslistan?  

Nässelsoppa.
Nässelsoppa. Foto: Alamy

4. Mat blir ett sätt att minnas

Men mat, smaker och matlagning är inte bara ett glädjeämne i stunden, det är också en bro bakåt som ger sammanhang och befäster relationer.

– Smaken är ett starkt sinne, säger Annina Rabe. Båda mina föräldrar är borta och jag minns dem genom den mat de lagade, jag gillar jag att återskapa de rätter som de gjorde. Det blir ett bevis på att de har funnits och ett sätt att hedra dem. Så här års tänker jag på min mamma när jag plockar nässlor, hon älskade nässlor. Och när jag äter den där nässelsoppan känner jag mig väldigt nära min mamma.

• Här är receptet på nässelsoppan

Familjerecepten och traditionerna bär också med sig berättelser om vad som var viktigt och hur samhället såg ut. I en pärm Anna Hellsten fått från sina föräldrar finns ett gammalt recept på en plommonkaka som hennes mormor Lavie brukade baka. 

– Den innehåller bara socker, ägg och mjöl. Och så plommon och smör på toppen. Jag har försökt modernisera receptet med kardemumma och finrivet citronskal, men nej, det ska vara så där. Man ser så tydligt i recepten hur matlagningen har förändrats.

”Kris, kalas och kolhydrater. Recept och berättelser för goda och dåliga dagar” utkom på Bonnier Fakta i mitten på maj.
”Kris, kalas och kolhydrater. Recept och berättelser för goda och dåliga dagar” utkom på Bonnier Fakta i mitten på maj.

5. Mat är motsatsen till döden

Även i svåra situationer som döden kan maten ha en viktig funktion att fylla, där maten kan bli en bro från det sorgliga tillbaka till livet. Begravningskaffet kan vara ett tillfälle för sörjande att samlas och minnas den avlidne – en viktig sammankomst som är svår att genomföra just nu och som många saknar. 

För Annina Rabe blev en minestronesoppa ett viktigt minne i samband med att hon vakade över sin döende pappa. 

– När han låg på sin dödsbädd på ett italienskt sjukhus började läkaren och en anhörig till en annan patient prata i detalj om hur man gör den bästa minestronesoppan. De diskuterade länge och var naturligtvis inte överens. Det var så mycket död i det där rummet, men plötsligt kom livet tillbaka för att man kunde visualisera den där minestronen.

Även Anna Hellsten har ett matminne i samband med att hennes pappa låg på sjukhus.

– Det första min pappa sa efter att ha vaknat upp efter ett hjärtstillestånd var ”Hej! Ska vi grilla?” Hela familjen stod runt hans säng och normalt när vi träffas allihopa är vi i vårt sommarhus och då brukar vi grilla. Så det var det första som dök upp i hans huvud.

Hon fortsätter: 

– Att äta är ju motsatsen till döden, det är svårt att tänka sig något som är mer motsatsen till att ligga död än att sitta och äta tillsammans. 

Läs mer: Här blir matsvinn till luncher åt vårdpersonalen