Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Mat & Dryck

Att våga rulla fult är halva nöjet

Foto: Anette Nantell

KRÖNIKA. Det tog många år innan jag vågade mig på att göra maki – japanska sushirullar. Det var som om deras elegans och pyttiga storlek fick mig att tveka. Det tycktes svårt och omständligt.

Men så gick jag på en workshop arrangerad av en sojatillverkare. Och efter pedagogisk vägledning och några misslyckade försök lyckades jag – nåja, i alla fall hyfsat. På kursen förstod jag också att de små sushimattorna kunde användas till att göra rullar av en massa saker. Det vita rundkorniga riset kan bytas ut mot råris eller svart ris, mot potatismos eller till och med räksallad.

Numera har vi rullsessioner då och då här hemma. Det är skoj och det mesta brukar bli gott. Vi gör alltifrån klassiska norimaki med lax och gurka (ibland med avokado förstås) och omvända California rolls (med riset längst ut) till maki med rått kött eller bacon. Ja, en gång gjorde jag till och med rullar med mos och små bitar av isterband. Det sista var dock på gränsen till för påhittigt, ska erkännas.

Att tillverka maki – och sushi över huvud taget – kan appellera till pedanter. Och det är ju kul för dem som lyckas förfärdiga perfekta versioner av japanska original som de kanske skär upp med svindyra knivar och placerar på utvalt japanskt porslin. Tjusigt och fint, utan tvekan.

Men jag vill gärna svära i kyrkan här. Det är inte så noga om rullarna första gången inte håller ihop, om riset blir lite för kletigt, om några smakar för mycket wasabi – det är inte hela världen. Det blir bättre nästa gång. Och halva nöjet är omväxling och improvisation. Roll on!

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.