Semlan har levt ett nästan lika livligt liv som ölet de senaste åren, och har dykt upp i alla tänkbara former, smaker och texturer. Också som öl. Ölifierad semla må vara roligt, annorlunda och kreativt – men smakmässigt ingen större hit, i alla fall inte om man jämför med superkombon:

Klassisk semla och sweet stout. Med klassisk semla menar jag här kardemummabulle, mandelmassa och grädde. Men det får gärna vara med vissa ”hipsterinslag”, för ju saltare mandelmassa desto bättre kombo. Faktum är att det till stor del är mandelmassan som styr. Hittar du en semla med rostad mandelmassa, gärna med någon citrusfrisk smaksättning och försiktig sälta, är det jackpot. Har du en smakrikare bulle är det bra, medan den perfekt vispade grädden fungerar som smakbrygga mellan ölets beska och mandelmassans fruktighet.

Rostade toner från malten gifter sig fenomenalt med semlans olika byggstenar och lyfter gärna kardemumman och mandeln.

På ölsidan är det viktigt att beskan hålls nere, att ölet som helhet inte blir för smakrikt och att alkoholen är balanserad och inte eldig. Rostade toner från malten gifter sig fenomenalt med semlans olika byggstenar och lyfter gärna kardemumman och mandeln, särskilt om det finns en eftersötma. Som det ju gör i en sweet stout, det vill säga en stout som fått extra sötma från laktos. Ett komborecept som inte nödvändigt måste tillskrivas semla, utan som funkar alldeles utmärkt också till prinsesstårta. Ölet njuter du helst ur en större kupa runt 12-14 grader. Semlan får inte vara kylskåpskall.

Läs mer: Lär dig mer om öl i DN:s ölskola