Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Mat & Dryck

Mindre brutal­ matlagning med muurikka

Foto: Beatrice Lundborg

Till en början var jag skeptisk, det måste medges. Ännu en pryl att släpa ut i det fria, att hålla ren och fixa med, tänkte jag.

Men redan vid min första muurikka cook out var jag fast. Pannan är lätt att steka i. Det osar mycket mindre än en grill och matlagningen är mindre brutal och slumpmässig. I alla fall om man som jag använder gas under kärlet (det går att sätta den direkt på glöd också). Den svalnar också rätt snabbt, vilket är bra när man ska avsluta matlagningen. Dessutom är det lättare än det ser ut. Man kan även laga fler saker samtidigt eftersom temperaturen är högre i centrum och lägre i periferin.

Muurikkamatlagning ger förstås inte samma rökiga toner som vid grillning, men man kan sota saker i pannan, till exempel strömming eller biff, och det ger ett liknande resultat.

Att steka på något som är lätt buktigt är inte unikt. Vanliga wokar har liknande karaktär, fast muurikkan är grundare och av mer stabilt material. I Oman såg jag pannor som liknande muurikka, fast de var mindre, och jag har läst om bakning och matlagning på lätt kupade stekhällar under stenåldern.

Och när man står vid pannan och steker, flyttar runt och donar känns det naturligt. Det är lätt att begripa vad som händer, var det är mindre hett och när man ska vända på bitarna. Kanske finns det gamla nedärvda stekminnen från årtusenden tillbaka som kopplas på?

Men muurikkan i sin nuvarande form är ingen gammal företeelse. Den kom till i slutet av 1970-talet. Det sägs att det var 1976 som Mikko Kahelin ville att Reijo Sistonen på företaget U-Cont skulle klyva hans gamla gryta så att det blev lättare att steka plättar i den. Men Sistonen tyckte att det var synd på en sådan fin gammal gryta, så han gjorde en stekpanna av några restbitar av valsat järn.

Däremot har pannan äldre föregångare. I bland annat östfinska Savolax finns en tradition där man lagar stora pannkakor utomhus i en gryta som heter muuripata, som också används som bykgryta.

Till en början användes muurikkan i bara några familjer för att steka plättar, men efter några år så började man sälja muurikkapannor kommersiellt. Nu sprids kärlet över världen, inte minst i Sverige där allt fler börjar pannsteka i det fria.

MUURIKKATIPS
Muurikkan är inte bara utmärkt att steka på, man kan också använda den till att grädda omeletter, pannkakor och tunnbröd, och till och med laga långkok i timmar. Här är några tips innan du börjar.

Var noga med att läsa instruktionerna till kärlet innan du börjar använda den. Den ska brännas in – det är viktigt. Likaså måste eventuella gasinstallationer göras noga.

Se till att förbereda ingredienserna i bunkar och liknande. När man väl börjat steka, sjuda, stuva eller koka är man rätt så fjättrad vid pannan. Och allt bör finnas inom räckhåll, både råvaror, salt och kryddor, matfett och redskap.

Var helst minst två som lagar, då kan en hämta saker, duka, lasta över mat som är färdig på serveringsfat och servera.

Det finns flera storlekar
att välja mellan, betänk hur många ni vanligtvis som brukar äta tillsammans när ni bedömer vad ni behöver. Muurikkan kan kombineras med flera olika grillar så att den helt enkelt sätts ovanpå glöden. Det finns andra fabrikat av stekhällar, men Muurikka är originalet och ett skyddat varumärke.

Ät gärna maten någorlunda nära pannan. Maten kan stå på lägsta värmen och hållas varm, och det ger en skön känsla att äta i dofterna av matlagningen.

Gör ren muurikkan genom att hälla på väldigt lite vatten som liksom dansar omkring på ytan. Det och en diskborste fungerar fint. Använd inte diskmedel.

Se till att barn och djur inte
är närheten av den varma pannan. Var också försiktig så att underlaget inte är för litet, då blir vält­risken stor.