En gång uppmanade oss kyrkans män på den dagen att äta ordentligt. Askonsdagen (25/2) kallas inte så utan goda skäl.
Den kristna fastan började på askonsdagen. Fram till påskdagen fick de kristna bara äta klippfisk och vatten, en sedvänja som påminner om muslimernas fastemånad ramadan.
De kristna fick åtminstone äta på dagen. Avsikten var att erinra om Kristus 40 dagars fasta i öknen.
På fettisdagen fick man däremot äta av hjärtans lust. På menyn stod massor av goda rätter, avslutad med semla eller hetvägg.
Ordet semla är latinskt (simila) och betyder vetemjöl. Ordet hetvägg kommer från det medeltidstyska uttrycket heisse Wecken, heta kilar, om vetebullarna (utan grädde och mandelmassa).
I södra Sverige åts de på måndagen. I resten av landet fick man vänta till fettisdagen.
Semlorna, korsformade och som sagt utan fyllning. var populära överallt. Den första semlan i norra Europa finns på en målning från 1250 i en dansk medeltidskyrka.
På 1700-talet åts de kokade i varm mjölk och nu fyllda med mandelmassa. På 1800-talet serverades de i tallrik med varm mjölk, överstrött med socker och kanel.
Att äta semlan direkt i handen - och bli insmord i ansiktet med grädden - blev populärt först i början av 1900-talet.
Numera går det att äta semlor året runt. Det gör de flesta med god aptit utan att därefter fasta i 40 dagar. Traditionalisterna anser det vara ett upprörande fusk. Men av skäl som snart ska framgå är det säkrast så.
En av Sveriges mest fanatiska semmelälskare är Ture Sventon. Åke Holmbergs privatdetektiv äter nästan inget annat; semlor är hans hov- och livrätt. Helst av allt ska temlorna, förlåt semlorna komma från Rotas konditori på Drottninggatan.
Historien lär oss att vara försiktiga i umgänget med semlor. Tisdagen den 12 februari 1771 åt kung Adolf Fredrik hetvägg och dog en kvalfull död.
I rättvisans namn bör framhållas att kungen ätit rejält innan han satte tänderna i den fatala semlan. På menyn den fettisdagen stod surkål, kött med rovor, hummer, kaviar och böckling, nersköljt med flera flaskor champagne.
Semlan var tuvan som stjälpte lasset. Den som minns Mr Creosotes olycksöde i Monty Python-filmen "Meningen med livet" förstår vad som hände.
Nej, bäst är att äta en semla då och då. Att vräka i sig semlor kan inte sluta väl.
Hur goda de än må vara.
Bild
