Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Nyheter

All plast är inte dålig, men rensa ut den som är det

Other: Pontus Lundahl/TT

Dosen gör giftet. All plast är inte dålig, men det är rimligt att kommuner rensar ut leksaker, plastmattor och annat där gränsvärdet för vissa potentiellt farliga ämnen överstigs. 

Varje dag kommer vi i vår vardag i kontakt med en mängd olika kemikalier. Att en del av dem i en viss dos kan vara skadliga för oss är inte kontroversiellt. Desto mer omdiskuterat är den stora gruppen av så kallade hormonstörande ämnen. Dessa ämnen finns bland annat i viss plast och ska kunna störa kroppens hormonsystem. Enligt somliga ska de också vara farliga oavsett dos. 

Att läsa myndighetstexter, studier och enskilda forskarinlägg om de hormonstörande ämnena är minst sagt förvirrande. Det är två vitt skilda bilder som målas upp. Den ena sidan hävdar att hormonstörande ämnen kan orsaka bland annat cancer, fetma och fertilitetsproblem hos människor. Särskilt känslig är man i fosterstadiet. Den andra sidan menar att det finns bevis för att vissa kemikalier kan verka hormonstörande hos djur och i miljön, men att det saknas starka bevis för att effekten skulle vara densamma hos människor. Somliga går till och med så långt som att påstå att de är helt ofarliga.

• Forskare: Rätt av förskolor att rensa ut gamla plastleksaker

Vad stämmer egentligen? Det finns som sagt studier som visar att hormonstörande ämnen, som till exempel ftalater, kan ha allvarliga effekter hos djur. Men det är svårt att dra säkra slutsatser om effekten hos människor från djurstudier. Det vet läkemedelsforskningen allt för väl. Många läkemedelssubstanser som gett önskade effekter i djurstudier har senare visat sig vara verkningslösa hos människor. 

Men det finns också epidemiologiska studier, där forskarna följt många personer under en längre period, som antyder att hormonstörande ämnen kan vara farliga för människor. Sådana studier kan dock inte slå fast ett orsakssamband. Det kan finnas andra faktorer som ligger bakom, men som forskarna inte tänkt på. Eftersom det i vissa fall är oetiskt eller opraktiskt att göra den typ av studier som krävs för att kunna slå fast ett sådant samband får man luta sig mot epidemiologiska studier. Men då finns det ett mått av vetenskaplig osäkerhet.

Debatten om farliga ämnen i till exempel plast har i många fall varit hård och onyanserad. En aspekt som sällan kommer fram är att myndigheter har ett ansvar som enskilda forskare inte har. Med det i åtanke är det rimligt att myndigheter lutar sig mot försiktighetsprincipen, eftersom det är osäkert vilka hälsoeffekter exponering under lång tid vissa ämnen har. Det har gjorts misstag förut och man vill inte upprepa dem. Därför har toxikologer räknat ut gränsvärden för vissa ämnen, som visar hur mycket av ett ämne en person kan exponeras för varje dag under resten av sitt liv utan risk.  

Att man på samhällsnivå vill rensa ut leksaker, plastmattor och annat med höga nivåer av potentiellt skadliga ämnen i till exempel förskolor är rimligt. Särskilt när många av sakerna visade sig innehålla halter av vissa ftalater som var långt över myndigheternas gränsvärden. 

Men det betyder inte att du genast måste slänga ut barnens favoritleksaker och plastbanta hemmet. Alla plastprodukter är inte dåliga. Överdrivna budskap från olika intressegrupper om giftiga kemikalier i hemmet skapar onödig stress. Det är också lätt för kritiker att slå hål på dessa påståenden och i den uppkomna förvirringen är det lätt att få bilden av att myndigheter överdriver. Om svenska myndigheter var tydligare med att råden är baserade på försiktighetsprincipen och att riskerna är små skulle debatten bli mer nyanserad och alla vinna på det.  

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.