Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-21 00:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/anna-lena-lauren-sanningen-ar-alltid-ofullstandig/

Nyheter

Anna-Lena Laurén: Sanningen är alltid ofullständig

Tvärsäkerheten är inte vår vän när det gäller att förstå världen. Det betyder inte att fakta inte existerar, skriver DN:s Anna-Lena Laurén som undrar om vi vid det här laget inte ha lärt oss att just tvärsäkerheten nästan alltid leder oss fel.

Anna-Lena Laurén
Rätta artikel

– Jag ger dig en intervju. Men bara om du skriver sanningen.

Den kommentaren får jag ofta höra när jag gör gatugallupar i Moskva. När folk kräver att jag ska skriva ”sanningen” avser de något annat än faktakoll. Vad de vill är att den som läser min text ska bibringas just deras uppfattning om verkligheten.

Att bena ut hur saker och ting egentligen förhåller sig är ett otacksamt arbete. Inte för att sanningen inte finns, utan för att den alltid är ofullständig. Det finns alltid omständigheter vi inte känner till. Vi har aldrig hela bilden.

Tvärsäkerheten är därför inte vår vän när det gäller att förstå världen. Det betyder inte att fakta inte existerar. 

När kulten kring Hans Rosling var som starkast kände jag mig ibland som ett levande frågetecken. Inte inför Roslings världsbild. Den är visserligen ensidig, men ger ett viktigt perspektiv. Utan för att så många kände beundran inför hans tvärsäkerhet.

”Det här är ingenting som man kan diskutera. Jag har rätt och du har fel”, sade Rosling i en tv-studio till en dansk journalist. Videoklippet delades vilt på sociala medier och fick många att betrakta Rosling som en retorisk mästare.

Roslings bekymmerslösa inställning till miljöfrågor och klimatförändringen gjorde mig skeptisk till hans budskap från början. Men det som framför allt fick mig att känna tvivel var att han själv aldrig verkade känna något tvivel.

Borde vi inte ha lärt oss vid det här laget att just tvärsäkerheten nästan alltid leder oss fel? Att letandet efter sanningen är en pågående process, som alltid innebär ett visst mått av tvekan, osäkerhet och ruelse? 

Att ge människor hopp, att visa på saker som faktiskt har blivit bättre är viktigt. Men att inte ge hela bilden av hur våra tekniska och medicinska framsteg går hand i hand med en aldrig tidigare skådad miljöförstöring och en klimatförändring som hotar hela vår civilisation är att invagga oss i falsk trygghet.

Man kan slå varandra i huvudet med ”fakta” hur mycket man vill. Faktum kvarstår att de flesta fakta går att tolka på olika sätt. Därför går de inte att förstå helt och fullt utan att sättas i sitt sammanhang. 

Roslings motpol, den amerikanska författaren Roy Scranton, säger att mänskligheten inte har en chans att överleva. Klimatförändringen är ett faktum, världen går mot sin undergång. Det som återstår är palliativ vård. Scranton föreslår att vi istället för motstånd ska ägna oss åt meditation. Han är lika tvärsäker som Rosling, fast åt andra hållet.

Har man läst in sig på grunderna i klimatförändringen vet man att den inte längre går att stoppa, utan bromsa - men varför skulle vi inte göra vårt yttersta för att bromsa den? 

Varför skulle vi inte göra motstånd? 

När Stalin anföll Finland den 30 november 1939 hade Sovjetunionen 1500 stridsvagnar bakom linjerna. Finland hade 32. 

Överbefälhavaren Mannerheim hade varnat regeringen hela hösten för det ryska anfallet. Han hade krävt mer resurser för armén, men fått nej. 

Enligt Scrantons filosofi borde han ha satt sig under en finländsk björk och mediterat i väntan på de ryska trupperna. 

Istället ledde han kriget.

Det visade sig att kampen inte alls var hopplös. Det fanns nämligen faktorer som finländarna inte kände till. Man visste till exempel inte hur illa förberedd Röda armén var. Att deras soldater saknade kläder, att vintern skulle bli smällkall. 

På basis av det man visste just då kämpade man mot bättre vetande.

Klimatförändringen är ett globalt hot, inte jämförbart med Stalins Sovjetunionen år 1939. Att få hela mänskligheten att gå med på ett avtal som inkräktar på deras medelklasslivsstil är svårare än att motiverat ett litet land att slåss för sin överlevnad.

Men det är inte poängen. Poängen är att vi aldrig har en helt fullständig bild av hur verkligheten ser ut. 

Det lönar sig alltid att göra motstånd.