Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Clas Barkman: På herrklubben har man rätt att vara i fred

Förra veckan var jag på en av Londons 62 herrklubbar tillsammans med en brittisk vän. Klubben bildades på 1700-talet av ett antal framstående herrar med både gott om pengar och tid att umgås med varandra. Klubben blev ett ”andra hem” för många av dem.

”Members only” står det på skylten vid ytterdörren och fortfarande är det kö till denna, liksom de flesta av herrklubbarna, med herrar som vill bli medlemmar. Under årens lopp har klubben vi besöker haft både premiärministrar, vetenskapsmän och filosofer som medlemmar. Men inga kvinnor – de kan dock under vissa omständigheter få komma med som gäster. Vilka som får vara med avgörs enväldigt av styrelsen. En del herrar avvisas endast med den korta motiveringen att de inte passar in och är ”unclubbable”.

Som sig bör är miljön inne i klubben sober. I entrén sitter en vaktmästare som hälsar artigt när vi går in. Här finns bibliotek med insuttna skinnfåtöljer, en bar som lyser av välputsad mässing och oljemålningar på väggarna. En trappa upp finns matsalen där det är tillåtet för kvinnor att arbeta men inte att äta.

Myterna kring Londons herrklubbar gör det svårt att upptäcka de kvaliteter som faktiskt fortfarande finns. Det förekommer ju inte längre, utom möjligen på den lite udda ”Eccentric Club” på Dover Street, att personalen tvingas till konstigheter som till exempel att stryka herrarnas morgontidningar med strykjärn eller koka växelmynt för att de ska vara bakteriefria om de ges till någon gentleman.

Det som imponerar på herrklubben vi besöker är rätten att få vara i fred. Undantaget är baren på nedre botten, där man kan tala med vem som helst om vädret, den senaste dödsrunan i The Times eller utgången av den senaste landskampen i cricket. Prat om affärer eller jobbet är dock inte uppskattat.

Men vill man så kan man få vara helt ostörd en hel kväll på herrklubben. Vid middagen satt en herre vid ett bord intill som hade med sig en bunt morgontidningar som han lade upp på ett elegant tidningsställ i mahogny. Där satt han i flera timmar och åt en trerätters middag och läste sina tidningar. Helt ostörd. Min vän, klubbmedlemmen, förklarade att man till och med kan beställa maten utan att behöva tala med kyparen genom att kryssa för på menyn vad man vill äta.

Om det finns samma möjlighet att få vara i fred på de enstaka herrklubbar som finns i Stockholm vet jag inget om. Men överallt i det offentliga rummet är avskildhet en bristvara. I kontorslandskapen på jobbet ska man både vara social och koncentrerad på arbetet. Helst på samma gång.

Många löser detta genom att arbeta, läsa eller filosofera för sig själva på stans kaféer där man fortfarande kan sitta och läsa och skriva utan att behöva vara social. Särskilt de ställen där det finns gratis trådlöst internet verkar vara populära. Här ser man människor djupt försjunkna i sina egna projekt ungefär som biblioteken var innan de blev allaktivitetshus. Det enda som saknas på kaféerna är de där lutande tidningsställen i mahogny.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.