Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Nyheter

Emanuel Karlsten: Är bloggen lika daterad som kasettband?

Kommer du ihåg bloggen? Det var bara några år sedan vi såg förstasidor om dem. Blondinbella hit och Glamourprinsessan dit. Det pratades om ”bloggbävningar” som förde upp FRA-frågan på agendan och Piratpartiet till EU-parlamentet.

Sedan dess har uppmärksamheten tagits över av, i tur och ordning, Facebook, Twitter, Instagram. Och nu senast kanske videotjänsten Vine, för den som vill samla nya sociala medier-namn att briljera med.

Man får nästan känslan av att bloggens tid är förbi, lika daterad som pagefrisyren och kassettband.

Men stämmer det? Jag kollade med företaget Twingly som har bra koll på den svenska bloggosfären. De tog fram statistik där alla siffror var entydiga: Bloggandet i Sverige har aldrig varit större än nu. Och ökningen har varit mer eller mindre konstant genom åren.

Nästan exakt 400  000 svenska bloggar var i gång under 2012. De flesta av dem skrev bara enstaka inlägg, men 172  178 bloggar skrev minst ett inlägg var tredje månad. Och bloggarna har varit löjligt aktiva. Nästan 17 miljoner svenska blogginlägg skrevs under 2012. En ökning med 22 procent från året innan och en rekordnotering totalt.

Ändå ser vi ett omvänt förhållande i omnämnandet om bloggar i mediearkiven. 2012 minskade omnämnandet av bloggen i tidningsspalterna med nästan 8 procent jämfört med året innan.

Detta behöver nu inte innebära några stora problem, bloggen är inte i behov av tidningsspalter för att överleva. Det synliggör däremot den rastlösa medielogik som hela tiden riktar fokus mot det som är nyast.

Det är säkert så att många har dragit vidare från bloggen. Det politiska samtalet är inte lika spänstigt i bloggarna i dag som det var 2007. Jag vet att mitt eget bloggande har tagit stryk till förmån för Twitter. Kanske har också andra bloggande nischer lockats mer av det trygga samtalet i Facebook, det rappa på Twitter eller det ordfattiga på Instagram.

Eller så har bloggen blivit så mycket av en institution att vi nästan inte ens tänker på den som något eget. Den är nu ett fundament i det nya mediesamhället som inte längre behöver omnämnas på samma sätt. Ett flaggskepp i sociala medier, en bas i den digitala floran. Vi utgår från den och länkar till den från satellitforumen Twitter och Facebook.

Jag tänker på allt det här när jag läser om Socialdemokraternas första maj-tåg. På fanan ska de ha det senaste inom digital marknadsföring – en QR-kod. Något som de flesta inte vet vad det är, än mindre hur de ska använda det. Men det är ”nytt”, ”ungdomligt” och ”något med mobiltelefonen”.

Ibland är sökandet efter det nya så starkt att vi drar slutsatsen att allt som inte är färskt är utdaterat. Men även i en digital tid hinner saker ibland bli så etablerade att vi slutar tala om det som fenomen. Det kan vara viktigt att se innan vi jagar vidare efter nästa dagslända.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.