Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Emanuel Karlsten: När gillaklick på Facebook blir cyniska

Den värsta sortens gåva är den som är villkorad. Den värsta sortens marknadsföring är den som görs på andra människors bekostnad.

Ändå är det vad vi nu ser i varje hörn av internet. Löften om att skänka pengar till välgörenhet – om jag bara först hjälper till att marknadsföra personen eller företaget.

I torsdags gjorde Peter Jöback en Facebookuppdatering på sin fansida och krävde ”gillaklick” för att skänka pengar till barn i slummen. För varje person som klickade ”gilla” skulle Jöback skänka en krona. Han har knappast varit ensam. Överallt på nätet har privatpersoner och företag gjort uppdateringar där en krona till välgörenhet utlovas mot att du sprider deras status.

Vid första anblick kan det tyckas oskyldigt, det är klart att ingen vill ont. Men det är något i vår slappa förhållning till ordet ”gåva” som gör det unket.

Allra värst blir det när företag redan från början gör klart en maxgräns. Som Twitter själva. I sin julkampanj utlovade de 20 000 dollar till Röda korset, men bara om användarna twittrar ”Tweet4Good” 20 000 gånger. Twittrar vi mindre än 20 000 gånger blir det mindre pengar till Röda korset. Twittrar vi mer? Ja, då blir det fortfarande bara 20 000 dollar.

Har det gått så långt att företag inte kan skänka pengar utan att göra ett pr-trick av det? Twitter är långt ifrån ensamt, bara i Sverige har vi flera exempel. Som ett lokalkontor hos Länsförsäkringar. På deras Facebooksida förklarades i höstas hur viktigt det var att skänka pengar till Barncancerfonden och att kontoret skulle skänka upp till 25 000 kronor. Men bara om de fick 500 ”gillaklick”. Den ekonomiska hjälpen sätts alltså gisslan i väntan på att andra ska sprida budskapet om deras ... godhet(?). En omvänd utpressning på sjuka barns bekostnad för en gåva som redan är budgeterad. Det måste vara det yttersta tecknet på cynism.

Och Peter Jöback? Hans kampanj saknade ju maxtak? Nja, på lite mer än en kväll fick hans uppdatering 56 000 ”gillaklick”. Långt fler än hans uppdateringar någonsin brukar få. Hans pr-folk ryckte nervöst ut, raderade uppdateringen och ursäktade med ”vi stannar på 56 000!”. Vad var problemet med att skänka 56 000 kronor från början? Vad skulle han med våra ”gilla” till? Inte handlade det väl om att använda fattigdom och svält för att positionera sig själv?

Det är så klart bra att välgörenhetsorganisationer får in pengar, men utvecklingen måste ses ur ett större perspektiv. Hur står det till med ett Sverige som behöver ett gillaklick för att skänka en krona? Hur cynisk har inte människan blivit som i stället för att bara skänka från överflöd smider planer på hur gåvan kan göra oss större på nätet.

Är det pengar eller bekräftelse vi samlar in?

Du är så klart fri att skänka på det sätt du vill, men fortsätter donationer att villkoras får det kallas något annat.

Gåvor slutar att vara gåvor när vi kräver något tillbaka.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.