Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Emanuel Karlsten: Smartphonen har slagit ihjäl vår tid för eftertanke

Jag har börjat sitta ned när jag kissar. Det är inte av sanitära skäl och inte heller för att någon sambo har tröttnat på att skura gula prickar från toalettväggar.

Det handlar om att smartphonen har tagit över mitt liv.

Det fanns en tid då ett toalettbesök innebar fem minuter av totalt tristess. Det var under den här tiden toalettklotter uppfanns, då baksidan av schampoflaskor var litteratur och vi visste hur man stavade “Får ej övertäckas” på finska (Ei saa peittää). Denna tid har dödats av smartphonen. Oavsett behovets art sitter jag numera alltid ned med min smarta mobil och uppdaterar mig om senaste nytt. Den frizon min toalettid varit är nu en lucka att fylla i en fiktiv minutkalender.

Jag har hela tiden utgått från att allt det här har varit en ganska bra grej. Att jag har kunnat använda dödtid till något effektivt. Det var först under förra veckan jag förstod att det var på bekostnad av något annat. Av olika stressiga skäl tvingades jag utföra mina behov ståendes strax innan ett viktigt möte. Plötsligt påmindes jag om nyttan av några halvminuters totala tristess. När jag inte hade chans att kolla min smartphone fick jag i stället samla mina tankar. I stället för att fyllas av andras information, fick jag tid för mig själv. Därmed också chans att ta några avgörande beslut inför mötet. För att dödtid fick vara dödtid.

Med min nya insikt började jag rannsaka mig själv och se ett mönster träda fram i mitt liv: Hur jag utvecklat en gångradar som gör att jag kan väja för trottoarkanter och lyktstolpar samtidigt som jag författar mejl. Hur jag helt har slutat ströläsa gratistidning i kollektivtrafiken eller låta radion skvala i bakgrunden till förmån för ett effektivt läsande. Hur varje rödljus i bilen blivit en chans att uppdatera mig om vad internet sagt sedan sist.

Men framför allt: hur länge sedan det var toalettbesök bara var ett toalettbesök.

Jag började fråga min omgivning om saken och insåg snabbt att jag inte var ensam. Några använde till och med ”blindskita” som ett begrepp för att låtsas göra ”nummer två”, men egentligen bara få extra tid med sin smartphone.

Jag äcklas lite av det. Inte bara för att mobiltelefoner har blivit vandrande smittohärdar, utan för att jag omedvetet blivit offer för en effektiviseringskultur.

Jag säger inte att det är ett generellt problem, men kanske att det här finns en generell problemlösning. I tider då så många pratar om att vi överdoserar information, föreslår fasta och egentid för att inte slukas av informationsflödet kanske ett första steg är att slå av telefonen på toaletten. Inte svara när någon ringer (ja, vi hör dig – det ekar!), inte surfa eller spela. Låta tristessen slå till under den heligaste av ensamstunder. Resa oss upp igen och skvätta lite på kanten i helig protest över att vi tar oss tid. För oss själva. För våra tankar.

Eller på sin höjd för baksidan av schampoflaskan.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.