Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Ingrid Hedström: Otacksam uppgift att vara språkpolis

Jag tillhör den frivilliga språkpolisen. Det är en otacksam uppgift. Vi har ingen uniform och ingen utbildning. Ingen har bett oss skrika av fasa när vi ser en apostrofgenitiv (Hulda’s hudvård) eller en särskrivning (Hämt Pizza) och ingen tackar oss för det. Spelar ingen roll, vi känner vårt ansvar och gör det ändå.

Senast vred jag mig i plågor framför tevereklamen när ännu en annonsör försökte sälja sin produkt, om det nu var schampo eller diskmedel, genom att locka med ”ny formula”. ”Formula” – vad är det för ord? Nya ingredienser, nytt recept, ny blandning, tack, men inte det löjliga ”formula”.

Språk är levande och föränderliga, och det är bra. Ord från tyska, franska, engelska, romani, yrkesslang och många andra håll har genom seklerna lånats in och blivit självklara delar av det svenska språket, och det flödet fortsätter.


Men somliga onödiga lån skär i örat på oss frivilliga språkpoliser som naglar mot en griffeltavla. Ophelia is a character in Hamlet, men är hon en ”karaktär” i Hamlet? Nej, nej och åter nej! Hon är en rollfigur i Hamlet. ”Karaktär” betyder på svenska något helt annat.

Förmodligen är just detta en på förhand förlorad strid. Ord ändrar betydelse, och jag befarar att om en generation kommer det för- färliga ”karaktär” att ha satt sig som vedertagen svenska för ”rollfigur”.

Att gnälla om språket ter sig kanske alltför trivialt i dessa dagar när det finns så många viktiga saker att oroa sig för.

Men språket formar vår bild av världen. Det visar oss vad som är viktigt och oviktigt, överordnat och underordnat. Och det gäller i högs- ta grad det fenomen som just nu mest av allt får min inre språkpolis att dra batongen.

Jag tänker på det allt vanligare oskicket att böja adjektiv maskulint även om det är kvinnor man talar om. Hört talas om Centerns ”nye” partiledare Annie Lööf? Eller den ”amerikanske” utrikesministern Hillary Clinton?

Lööf är Centerns nya ledare, och Clinton är den amerikanska utrikesministern, men jag får hårresande många googleträffar på de felaktiga maskulina böjningarna.
Alltför ofta ser eller hör jag också kvinnliga kolleger som står i rök och damm i världens oroshärdar presenteras som det aktuella mediets ”utsände”.

Språkligt är det ju fel, fel, fel. Och det underförstådda budskapet blir att utrikesministrar, partiledare och utrikeskorrespondenter normalt är av manligt kön. Mannen är normen, och kvinnor som lyckas ta sig till dessa höjder får äran att böjas maskulint.

Märkligt nog verkar oskicket sprida sig som en farsot i vårt ack så jämställda land. Jag får googleträffar också på den ”amerikans- ke” utrikesministern Madeleine Albright och Socialdemokraternas ”nye” ledare Mona Sahlin, men inte lika många som för de senare tillsatta Lööf och Clinton.

Själv har jag bestämt mig för att skriva ”den svenska” utrikesministern Carl Bildt, bara som en markering. Språkligt är det faktiskt helt korrekt.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.