Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Malmös mest älskade vågar ställa krav

Enda gången han blivit utmanad reste han sig upp och puttade killen med magen för att visa vem som var ledaren. DN:s Ole Rothenborg och Ingvar Andersson har träffat fritidsledaren sedan 40 år tillbaka i Rosengård i Malmö Diabaté Dialy Mory som lyckas reda ut problem och konflikter som skola, socialtjänst och polis oftast går bet på.

Det är svårt att avgöra vem som är mest känd i Malmö, Zlatan Ibrahimovic eller Diabaté Dialy-Mory, vanligen kallad Dallas. Om Zlatan är den mest beundrade så är det nog ingen tvekan om att Dallas är den mest älskade.

Det går inte att övervärdera den insats Dallas har gjort för ungdomarna i Rosengård under snart 40 år. På dagarna som fritidsledare på olika skolor och på kvällarna som tränare och ledare i Rosengårds boxningsklubb.

Rosengård är ett barnrikt område och många unga känner sig vilsna och rotlösa mellan sina gamla hemländer och sitt nya. Engagerad personal inom skola, socialtjänst och polis arbetar hårt för att lösa problem och konflikter som ständigt uppstår. Där de gått bet har Dallas lyckats.

- Det beror på min ärlighet. Ungdomarna känner min kärlek, känner att jag tycker om dem på riktigt. Jag är jättenyfiken på människor, för jag hittar Gud hos dem. Och det är den gudomligheten jag förvaltar.

Det låter nästan
lite flummigt. Men när han berättar om sitt arbete blir det väldigt konkret.

- Vi hade sju stökiga grabbar på Rosengårdsskolan som vi satte i en särskild klass för sig, så att de andra eleverna skulle få arbetsro. Första veckan var det fullt krig om makten i klassrummet, men jag hade gett mig fan på att jag skulle vara ledare. Senare följde de mig som en flock ankungar.

- Jag lärde mig att grabbarna hade olika specialkunskaper som ingen sett eller brytt sig om. En var väldigt bra på mobiltelefoner och alla inställningar. Han fick varje dag berätta något om detta, men bara helt kort så att det skulle finnas något kvar till nästa dag. En annan läste väldigt bra. Först hade han högläsning i vår lilla klass och senare för hela årskullen.

- På måndagarna fick de berätta vad de gjort under helgen. Jag krävde absolut ärlighet. När någon sagt "Jag gjorde inget särskilt" sa någon annan "Du ljuger, du rånade ju någon". Jag spelade in samtalen och sedan lyssnade vi tillsammans. Jag konfronterade dem med en spegel, där de fick se sig själva.

De tyckte inte om vad de såg. Och de slutade med dumheterna. Vid vårterminens slut fick alla sju godkända betyg.

- De mådde bra av att det fanns en vuxen man som sänkte sig till deras nivå, men med pondus, bestämdhet och tydlig gränsdragning. En vuxen som vågade säga ifrån: Nu är det nog! Det är vad de egentligen vill ha.

- Vi har för lite av det i Sverige. Det saknas civilkurage. Ingen vågar ta i, av rädsla för att bli anmäld. Att ställa krav är inte att vara elak, det är att bry sig om. Den som inte kan det borde varken föda eller fostra barn.

Dallas är ständigt redo att säga ifrån. Dagens Nyheter träffar honom i Rosengårds sporthall, där boxningsklubben huserar i källaren. Plötsligt dunsar det till i den stora glasrutan ut mot centrum. Dallas flyger upp ur stolen för att ta itu med busungarna. Men det var bara ett barn som gått förbi med en ballong som studsat mot fönstret i blåsten.

- Jag reagerar på allt. Om de kastat något hade jag skällt ut dem direkt.

Diabaté Dialy-Mory är från Senegal och kom till Sverige 1964. Han uppträdde med en dansgrupp och blev kvar för att managern rymde med gruppens pengar.

- Då var det lätt att få jobb och efter fem dagar började jag städa på Järnmontering AB. Språket är nyckeln till samhället och jag anmälde mig till en kurs i svenska på Latinskolan. Det kostade 60 kronor i månaden och det var mycket pengar på den tiden. Min hyra var på 90 kronor. Sedan lyssnade jag mycket på radio, "Frukostklubben" med Sigge Fürst och "Ring så spelar vi" med Mona Krantz och Kent Finell. Jag läste tidningen Arbetet varje dag, trots att jag inte förstod så mycket.

Hans svenska har fått en klar skånsk prägel.

I våras klarade mindre än hälften av Rosengårds nior att gå vidare till de nationella programmen.

- Det är språket som är det stora problemet, suckar Dallas. Titta på de där två, säger han och pekar ut genom fönstret på två kvinnor. Vad tror du de talar? Jo, arabiska. Och de där två. Bosniska.

I hans boxningsklubb är det förbjudet att tala annat än svenska. Den som inte finner sig i det åker ut.

Dallas är muslim.

- Jag är mycket intresserad av religioner. De är till för att folk ska förstå saker och ting och för att föra folken närmare varandra. Men det finns hårda utövare i ytterkanterna av alla religioner som vill skilja de olika religionerna och folken från varandra. Dessa ytterlighetspersoner får bestämma alldeles för mycket. Dessa gubbar med sina långa skägg är för jävliga.

- Hemma har jag Koranen på flera språk och flera biblar. Min förra fru bor nära synagogan och jag har ofta tänkt att jag skulle vilja träffa rabbinen för ett samtal om hans religion. Det har tyvärr inte blivit av än.

Var det lättare att komma till Sverige 1964 än nu?

- Det kan inte jag svara på. Jag är den människa som kom då och det var fantastiskt. Jag upplevde människornas vänlighet, det var det som slog mig mest. Folk hade tid och var nyfikna på ett positivt sätt.

Vad tänker du om Sverigedemokraternas framgångar i valet?

- Jag förstår inte frågan. De har konstitutionell rätt att finnas, de har fått sina valsedlar tryckta av den svenska staten. De är en del av Sverige och jag är en del av Sverige. Om de varit framgångsrika kan jag bara säga: Grattis, ni har gjort ett bra jobb.

Har främlingsfientligheten ökat i Sverige?

- Allt blir bättre när folk lär känna varandra. Folk som känner varand­ra är inte fientliga mot varandra. Om du inte känner mig blir du mer försiktig.

Är man mer försiktig med människor som ser annorlunda ut?

- Det kan uppstå rädsla.

Ett vanligt krav från Sverigedemokraterna är att inte ta emot fler invandrare. När Ilmar Reepalu drev samma krav för Malmös del ställde du dig bakom det.

- Ja, vi måste klara upp situationen med arbete och bostäder för dem som redan finns här innan vi kan ta emot nya invandrare. Men om man ställer upp på det kravet handlar det mycket om tonen som det framförs i. Vad som ligger bakom.

Diabaté Dialy-Mory säger att han aldrig råkat i bråk med sina ungdomar.

- Däremot konfrontationer. Och det är inte så konstigt. När ungtuppar växer ska de testa de gamla tupparna. Det har hänt flera gånger men jag har aldrig behövt ta till handgripligheter. En gång när jag blev utmanad fick jag resa mig och liksom putta på killen med magen för att visa vem som hade kontrollen. Samtidigt förklarade jag för honom varför jag var ledaren. Vuxna missar så ofta att tala om för ungdomarna varför vi ställer de krav vi gör.

Vi ber Dallas nämna några höjdpunkter i sitt liv.

- Alla ungdomar jag mött. Deras tankar har gett mig näring. Gud stakade ut denna väg för mig, att vara fritidsledare och att ta hand om ungdomar. Jag har testat många saker i mitt liv, men det var först när jag började med ungdomarna som jag hamnade rätt. Människan var mitt kall.

- Men höjdpunkter? Jo, när det går bra för mina ungdomar. Två av mina boxare går på Polishögskolan, en annan läser psykologi i London och häromdagen ringde en av mina gamla ungdomar och sa: "Nu är jag färdig jurist, och det är bara tack var dig." Det är höjdpunkter.

- Och när Ismael Koné, numera proffsboxare i USA, ringde och sade: "Nu har jag fått en son och han ska uppkallas efter dig."

Diabaté Dialy-Mory har ingen formell utbildning för sitt arbete.

- Ett tag var det tal om att anställa mig som ungdomskulturkonsulent. Men jag tackade nej. Jag hatar papper, jag måste få arbeta nära människorna.

Sedan ett par år tillbaka arbetar han i ett privat företag som coach åt ungdomar på glid. Under åren har han fått många utmärkelser för sitt arbete.

- Jag har aldrig fått det stora Nobelpriset, men jag får många små hela tiden.

Bor: I Rosengård. Född: I Senegal.Ålder:

Bor: I Rosengård.
Född: I Senegal.
Ålder: ”Jag är 64 år ung”
Familj: ”Jag har varit gift mer än en gång, mer vill jag inte säga. I Sverige har man en benägenhet att sära familjer. Om jag gifter mig med en tjej som redan har tre barn, jag har fem och vi får två tillsammans då har vi tio barn. När folk säger att hon har tre, jag fem och så två tillsammans, det språket förstår jag inte. Vi är en familj med tio barn.”
Intressen: Människor, religioner, historia och boxning.
Favoritboxare: Suger Ray Robinson och Archie Moore. ”Moore vann 105 matcher på knock out, det kommer aldrig någon annan att kunna göra om.”

Inger Leite, socialchef i Rosengård:Dallas

Inger Leite, socialchef i Rosengård:
Dallas är en naturkraft i sig. Han lämnar ingen människa oberörd. Jag tror att han själv måste älska livet för att kunna ge så mycket ifrån sig. Han får så bra kontakt och stor respekt bland ungdomarna för att han genuint gillar dem. Och det känner ungdomarna. Han gillar helt enkelt människor. För att gilla människor så mycket måste man nog var nyfiken på dem.
- Han har varit en mycket viktig person för Rosengård och hjälp till att sätta Rosengård på kartan på ett väldigt positivt sätt.
Ines Arias, boxare i Malmö boxningsklubb:
Oavsett hur många vi är på boxningsträningen så finner Dallas alltid tid till var och en av oss. Han har tålamod och ett väldigt stort hjärta. För mig är han en stor förebild, när jag blir gammal vill jag bli som han. (Ur en intervju i Vår Bostad.)

Bild

Diabate Dialy Mory, hela Rosengårds

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.