Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-14 13:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/nyheter-hem/dns-policy-for-rattelser-undersokningar-och-vetenskapsjournalistik/

Nyheter

DN:s policy för rättelser, undersökningar och vetenskapsjournalistik

Rätta artikel

1. DN:s policy för rättelser

Allmänt

DN har en generös policy för rättelser. Har vi gjort fel ska det rättas till tydligt, sakligt och ärligt. Det gäller inte bara rena faktafel som felstavningar av namn eller fel i grafik, utan också vid publiceringar som vilar på bristande underlag, där vi inte angivit källa ordentligt eller där vi inte låtit en sida få komma till tals i tillräcklig grad.

När?  

Rättelser ska göras skyndsamt, i så nära anslutning till publiceringen som möjligt.

Vem?

Ansvarig avdelningschef ser till att rättelse tillfogas felaktig publicering. I första hand är det medarbetaren som begått misstaget som har att kontrollera vad som är korrekt och inte – och sedan författa rättelsen.

Hur?  

En rättelse kan vara kort, formell och kärnfull, bara den är rättvisande. Undvik att återupprepa det fel som begåtts.

Var?  

Rättelser på nätet

Tillfogas i botten av artikeln. Inleds alltid med ordet Rättelse i kursiv stil, alternativt Förtydligande om det handlar om ett klargörande snarare än ett sakfel.

Texten Artikeln är tillfogad en rättelse läggs också i kursiv stil mellan ingress och brödtext.

Viktigt att även markera tidsangivelsen för att artikeln har uppdaterats.

Nyhetschef och förstasidesredaktör på DN.se är ansvariga för att dagligen vittja rätta-korgen och se till att relevanta rättelser blir gjorda.

Rättelser i tidningen

Publiceras alltid på sidan 2 under Rättelse eller Förtydligande – det senare när det handlar om ett klargörande snarare än ett sakfel.

Sedan?

När ett fel begåtts och rättelse ska publiceras: Mejla till (mejladress). Mejladressen går till utgivare samt desken som ska ha koll på att begångna fel inte upprepas.  

 

2. DN:s policy för undersökningar

 

Allmänt  

Undersökningar som publiceras i Dagens Nyheter ska vila på stabil grund. Vi ska inte skriva om undersökningar som är så svajiga att det inte går att dra ordentliga slutsatser av resultatet.

Checklista innan en undersökning platsar i DN  

Vem ligger bakom undersökningen?  

Kontrollera alltid vem som har beställt en undersökning och i vilket syfte den har genomförts. Är det för att få fram kunskap, eller för att sälja/påverka? Om fallet är det senare, var extra skeptisk och överväg noga om resultatet är värt att publicera.

Tänk också på att även seriösa opinionsinstitut kan göra undersökningar på uppdrag av aktörer som har ett intresse av att få fram ett visst budskap. Behandla alltid undersökningar kritiskt.

Är frågorna korrekt ställda?  

Tänk på att frågor ska vara enkla, begripliga och neutralt ställda, utan värdeladdade ord eller ”styrande” inledningar. Svarsskalor bör vara balanserade med till exempel lika många svarsalternativ för och emot. De svarande bör ha rimlig kunskap för att kunna ge svar på frågorna som ställs.

Är urvalet bra?  

Det spelar liten roll om antalet svarande i en undersökning är väldigt stort, så länge urvalet inte är gjort på ett statistiskt tillförlitligt sätt.

Urvalet ska vara så representativt som möjligt (fördelningen i till exempel ålder, kön och region ska motsvara den verkliga fördelningen i gruppen man undersöker, till exempel ”svenska folket”) och slumpmässigt (alla i den undersökta gruppen ska ha lika stor chans att bli tillfrågade).

Det betyder inte att det behöver vara fel med panelundersökningar, till exempel via webben, så länge panelerna är rekryterade på ett sätt så att de ger en representativ bild av en undersökt grupp (ibland behöver datan dock efterbearbetas, vägas, för att korrigera för skevheter i urvalet).

Däremot är undersökningar som helt baseras på webbfrågor där läsare själva får välja om de vill svara –

– så kallade självrekryterande paneler – opålitliga. Dessa paneler tenderar att ha en högre grad av ”proffstyckare”, personer med starka åsikter, som svarar.

Är svarsfrekvensen bra?  

Det spelar liten roll om antalet svarande i en undersökning är väldigt stort – om svarsfrekvensen är väldigt låg. Om till exempel 10 000 personer tillfrågats i en undersökning men bara 1 000 valt att svara gör det stora bortfallet resultatet mindre tillförlitligt – framför allt om de som väljer att inte svara systematiskt skiljer sig från dem som väljer att svara.

De stora opinionsinstituten brottas med allt lägre svarsfrekvenser och försöker kompensera bortfallet på andra sätt. Något exakt mått finns inte, men en grundregel är att hög svarsfrekvens är ett gott kvalitetstecken för en undersökning.

Har tillräckligt många tillfrågats?  

Om kriterierna ovan håller är det bra med så många svarande som möjligt. Ett riktmärke är att omkring 1 000 personer bör vara tillfrågade i en undersökning som täcker hela befolkningen.

Tänk på att det uppstår en osäkerhet om undersökningen delas upp i olika undergrupper. Har 1 000 personer tillfrågats i hela befolkningen kan det vara svårt att dra slutsatser om till exempel kvinnor mellan 20 och 25 år. Bastalet, det vill säga antalet tillfrågade i just den gruppen, kan vara för litet för att resultatet ska vara tillförlitligt.

Är förändringen statistiskt signifikant?  

Om en förändring jämfört med ett tidigare mättillfälle, till exempel när det gäller ett partis väljarstöd, ligger inom den statistiska felmarginalen så är förändringen inte statistiskt signifikant. Det innebär att det inte med säkerhet går att veta om det skett någon förändring alls.

Håll alltså koll på om en förändring är statistiskt signifikant eller inte. Om den inte är det går det inte att dra några slutsatser av resultatet.

När man säger att en förändring är statistiskt signifikant så innebär det att förändringen, med 95 procents sannolikhet, inte är en slumpavvikelse utan en verklig förändring.

Är resultaten rättvist presenterade?  

Ta reda på om hela undersökningen är publicerad eller om den som beställt undersökningens valt att endast presentera utvalda delar av undersökningens resultat. Det senare minskar trovärdigheten.

Har du redovisat hur undersökningen gick till?  

Vi ska för trovärdighetens skull alltid redovisa hur en undersökning gått till.

Undersökningsföretaget/organisationen som genomfört undersökningen.

Vem som har beställt undersökningen.

Vilken/vilka frågor som ställts.

Undersökningens målgrupp.

Antalet genomförda intervjuer.

Undersökningens metod (telefonintervjuer, postenkäter, webbpanel etc).

När intervjuerna genomfördes.

 

3. DN:s policy för vetenskapsjournalistik  

Allmänt  

Artiklar om vetenskap, medicin och forskning som publiceras i Dagens Nyheter ska vila på stabil grund.

Vetenskapliga resultat ska komma från väl utförda studier ska vara granskade och godkända av andra forskare.

 

Checklista innan resultatet av en vetenskaplig studie platsar i DN  

Är studien publicerad i en vetenskaplig tidskrift?

Kontrollera alltid att resultaten är publicerade i en vetenskaplig tidskrift med högt anseende. Då är den granskad och godkänd av andra forskare via så kallad peer review. Kontrollen är inte helt vattentät, men att studien genomgått den är ett minimikrav innan vi publicerar. Finns det en så kallad editorial eller en kommentar till studien publicerad i samma tidskrift kan det vara lättare att veta hur vi ska tolka resultaten.

 

Var är studien publicerad?  

Tidskrifterna Science, Nature, New England Journal of Medicine (eller Nejm), The Lancet, Journal of American Medical Association (Jama), British Medical Journal (BMJ), Cell, Current Biology, Annals of internal medicine, Physical review letters är i stort sett alltid pålitliga.

PLOS (Public Library of Science) och PNAS (Proceedings of National Academy of Sciences) är ofta pålitliga, men publicerar ibland mer tvivelaktiga studier. Kontrollera med någon på vetenskapsredaktionen före publikation.

 

Måste den ha varit publicerad i en vetenskaplig tidskrift?  

Nej, men det är en grundinriktning vi har. Självklart kan vi även skriva om t ex doktorsavhandlingar, eftersom även de är granskade – men då bör man kontrollera resultatet och jämföra det med annan etablerad forskning och andra etablerade forskare som publicerat sig i ämnet.

 

Om en forskare med professorstitel från ett etablerat universitet hör av sig – då är det väl ok att publicera?  

Nej. Många forskare har ett starkt intresse av att få uppmärksamhet för sin forskning, inte minst för att jakten på forskningsfinansiering är väldigt konkurrensutsatt. Det finns flera exempel på studier som inte håller, trots att forskarna kommer från prestigefyllda universitet eller har fina titlar.

 

Är studien gjord på djur eller människor?  

Var försiktig med att dra långtgående slutsatser utifrån en studie på möss. Möss är inte människor.

 

Är resultatet verkligen ett orsakssamband?  

En studie som visar på ett samband mellan till exempel övervikt och låg inkomst betyder inte att övervikt leder till att du får lägre lön. Istället kan det vara något annat, till exempel socioekonomisk status, som ökar risken både för övervikt och låg inkomst.

 

Hur står sig resultatet mot annan forskning?  

En enskild studie som visar att vi är på väg mot en ny istid, eller att all is på Grönland kommer att ha smält innan året är slut, bör balanseras med vad huvuddelen av all annan forskning om klimatet kommit fram till, om vi alls ska skriva om den.

 

Finns andra forskare som kan kommentera?  

Om tid finns, kontrollera studien med en annan forskare inom ämnet. KI:s presstjänst brukar kunna hjälpa till inom medicinområdet, Naturhistoriska riksmuseet är ett annat tips, liksom universitetens informationsavdelningar. Via expertsvar.se kan du få kontakt med lämpliga forskare vid i stort sett alla universitet, högskolor, forskningsinstitut och forskningsfinansiärer, men det kan ta några timmar innan du får svar.

 

Är forskaren verkligen expert på detta?  

Innan du låter en forskare uttala sig om något i tidningen, kontrollera att hon eller han verkligen forskar och har publicerat artiklar inom ämnet. Många forskare tycker om att uttala sig långt utanför sina expertområden.

 

Är metoden något som myndigheterna rekommenderar?  

Om myndigheter avråder från en behandlingsform eller en metod finns det ofta goda anledningar till det. Ska du skriva om en metod som inte rekommenderas, kontrollera med någon på vetenskapsredaktionen först.

 

Vem är avsändare till pressmeddelandet?  

Var försiktig till pressmeddelanden från läkemedelsföretag eller PR-byråer som vill marknadsföra en produkt eller en behandling.

 

Är det en enskild patientberättelse?  

Undvik enskilda patientberättelser annat än som case till större studier. En person som säger sig ha blivit sjuk av en spruta eller blivit botad av en kontroversiell behandling är inget vi kan använda för att dra några slutsatser. Det krävs betydligt större och noggrannare vetenskapliga undersökningar för att visa om behandlingen är farlig eller hjälper.

 

Är avsändaren en känd förvillarsajt eller förvillarorganisation?

DN-internt dokument om sajter som riskerar att sprida felaktigheter.

 

Rör det ett kontroversiellt ämne?  

DN-internt dokument om ämnen där det finns kontroverser och olika inriktningar som gör att extra kontroll och varsamhet bör iakttas.

 

 

 

4. DN:s policy för användning av vissa databaser

Nedan finns det avtal som varje enskild journalist på DN måste skriva på för att få söka i särskilda databaser.

 

Instruktion rörande tillgång till särskilda journalistiska verktyg

I denna instruktion meddelar Dagens Nyheter riktlinjer gällande tillgång och användning av särskilda journalistiska verktyg som Piscatus, Siren, Infotorg, DN Research, DN Granskar och andra liknande hjälpmedel.

Tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och personuppgiftslagen ger journalistisk verksamhet undantag från annars gällande begränsningar att föra register och behandla personuppgifter.

I den utsträckning du får tillgång till verktygen och databaserna är det förutsatt att detta sker uteslutande i ditt uppdrag som journalist på Dagens Nyheter. Verktygen och databaserna ska användas med stort mått av ansvar och all annan användning än journalistisk inom ramen för din anställning/uppdrag hos Dagens Nyheter är strikt förbjuden. Inga andra sökningar får ske.

Vid mer omfattande sökningar eller osäkerhet om användning av Piscatus, eller andra liknande hjälpmedel, ska godkännande inhämtas från tjänstgörande nyhetschef eller annan representant för redaktionsledningen.         

Sekretess gäller för information och uppgifter från de särskilda verktygen och får inte lämnas till personer utanför redaktionen utan föregående samtycke av tjänstgörande nyhetschef eller annan representant för redaktionsledningen.

Du erinras om att för uppgifter som rör källor och uppgiftslämnare gäller också tystnadsplikt med straffansvar enligt tryckfrihetsförordningen kap3 § 3 och yttrandefrihetsgrundlagen kap2 § 3.