Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Emanuel Karlsten: Om FRA påstår att de följer lagen så är allt ok

Om politiker inte vet, hur ska de då kunna ställas till svars? Och om de inte kan ställas till svars, vem representerar då medborgarens intressen, vår demokrati?

Jag tänker mycket på det efter den senaste månadens avslöjanden. Först ”Uppdrag gransknings” publicering av läckta Edward Snowden-dokument som visar hur FRA bryter mot lagen när myndigheten bedriver “aktiv signalspaning”, hackning. Det är nu en månad sedan SVT la ut en bombmatta med avslöjandet, där politiker på löpande band fick svara på frågor, men där alla var totalt undfallande. Fredrik Reinfeldts svar sammanfattar reaktionerna bäst: “Jag har ingen anledning än att utgå från annat än att svensk lag följs“. Kort sagt: Om FRA påstår att de följer lagen så är allt ok.

Det är inte en unik reaktion. Men det är unikt enkelt att skydda sig bakom i det här fallet eftersom all kritik och närmare granskning kan stoppas med hänvisning till tung sekretess. Myndigheter menar att det helt enkelt inte går att kommentera eller förklara. Inte ens de lagstiftande politikerna tycks få reda på hela bilden.

Därmed blir en ansvarslös cirkel sluten. Ingen behöver ta ansvar, alla utgår från att alla gör rätt. Kanske inte moraliskt, men åtminstone juridiskt. Men vem ska stå upp för vad som är moraliskt rätt om inte de folkvalda?

Det finns ytterligare ett intressant perspektiv på det som försvann lite före julhelgerna. Ekot avslöjade då att Säkerhetspolisen pressat svenska teleoperatörer att ge dem direkt tillgång till all metadata om sina kunders internet- och telekommunikation. Det vill säga all information om vilka nummer vi har ringt upp, vilka vi har mejlat, vilken tid och så vidare.

Flera av landets stora operatörer vägrade ge Säpo direkt tillgång till sådan information. Operatörerna menade att sådant behöver hanteras manuellt, annars riskerar det bli integritetskränkande för kunderna. Tele2 exemplifierade med att det tidigare funnits förfrågningar från Säpo som saknat lagligt stöd, därför är manuell kontroll viktig.

Flera berättade också för Ekot hur de ansatts hårt av Säpo. Opera­tören Bahnhof spelade i smyg in ett möte där Säpo i princip säger att om de inte ges direkttillgång kan Bahnhof bli indirekt ansvariga för de terrordåd som inte hinner stoppas.

Hur reagerade ansvariga politiker på avslöjandet? Justitieminister Beatrice Ask menade att lagen fungerar bra. Hon vill inte ge synpunkter på att direkttillgången ger Säpo en möjlighet att söka bland material de inte har rätt att ta del av.

I stället är det Tele2 som markerar tydligast mot Säpo: “Våra kunders integritet kommer alltid i första rummet”.

Samhället har alltså kommit till en punkt där integritetens sista försvarare är det privata näringslivet. För att ens få reda på hur myndigheter beter sig, var deras moraliska gränser går, är det enskilda företagares moral vi får förlita oss på.

Under tiden kan politiker gömma sig bakom att lagar följs, att de litar på sina myndigheter och hemlighetsmyndigheterna kan hänvisa till sekretess. Och så går det runt. Så står det still. Så behöver ingen flytta på sig, ingen behöver oroa sig.

Om ingen någonsin behöver ställas till svars för övergreppen på vår integritet, innebär det också att det ytterst inte är någon som är ansvarig för den?

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.