Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Nyheter

Dumpa Trump – och se lögner för vad de är

Donald Trump.
Donald Trump. Foto: AFP

Fixeringen vid fake news, filterbubblor och Trump gör det bara svårare för oss att se vad som egentligen händer med informationskonsumtionen och varför vi idag har svårare att hantera det som är rena lögner.

I Aftonbladet anklagar en av LO:s ungsekreterare MUF:s ordförande för ”fake news genom att hitta på saker om oss på LO som inte är sanna”. I en intervju med SVT Nyheter kallade SD:s EU-parlamentariker en studie som visade att EU var populärare än någonsin ”fake news, för som du frågar får du svar.” Till Finwire säger generalsekreteraren för en branschorganisation för revisorer att uppgifter från SvD, om att svenska revisionsbyråer tillhandahåller skatterådgivning i skatteparadis, var ”fake news”. De pratar alla om olika saker – opinionsbildning, opinionsundersökningar och journalistik – men ändå använder de ett och samma ord för att avfärda det. Begreppet fake news har blivit en parodi på sig själv, i och med att dess användare i sina försök att spika upp motståndarna på en samtida skampåle bara gör vad ovänner gjort i alla tider: anklagar dem för att ljuga. Något specifikt för vår tid, vår situation, vår kommunikation står emellertid ej att finna i det så populära begreppet.

Det är jag inte ensam om att tycka. På sistone har allt fler uppmanat till att stryka fake news ur sin debattvokabulär, eller åtminstone tydligt definiera vad man menar när man använder det. Två välrenommerade norska kollegor uppmanade oss i oktober att ”skilja de olika problemområden som ’fake news’ omfattar, från varandra”, och i helgens Medierna i P1 klär Stanfordekonomen Matthew Gentzkow av begreppet som ett förenklande skällsord som låter användaren strunta i alla komplexa anledningar till varför felaktigheter uppstår. Sanningen är ju att allt det vi kan tänkas vilja beskriva med begreppet redan finns definierat i utmärkta och användbara termer – vit, grå och svart propaganda, missförstånd, satir och lögn – och att det enda helt nya som fake news skulle kunna vara ett vettigt begrepp för är de skitsnackande nyhetshärmande blogginlägg som fattiga människor i Makedonien under valåret 2016 tjänade annonspengar på att trycka ut.

Om kritiken mot begreppet kommer mötas av döva öron eller tas på allvar vet vi inte än, men det är inte den enda problematiska fixeringen vi dragits med i diskussionerna om felaktigheterna på internet de senaste åren. Sida vid sida med fake news brukar vi också se uppgivna suckanden om filterbubblor, de tänkta isolerande åsiktshegemonierna vi enligt teorin hamnar i på sociala medier. Idén är att den nya informationsteknologin i högre grad än förut ska göra oss immuna mot oliktänkande eller idéer som går emot vår världsbild, men i en artikel i Forskning & Framsteg gick en rad forskare i veckan ut och sågade det. ”Det finns ingen forskning som tyder på att vi skulle vara mer benägna att idag omge oss med åsikter som bekräftar oss eller våra åsikter. Vi har alltid valt vänner, sammanhang och aktiviteter som bekräftat oss. Och morgontidningar, för den delen”, säger Annika Bergström som är medieforskare och undersökningsledare vid SOM-institutet till Forskning & Framsteg.

Egentligen handlar detta om att försöka skilja de insatta, genomtänkta analyserna av vår situation från de dramatiska men simpla bilderna: de förenklingar som inte tar oss framåt, utan bara skriker sig hesa om gamla eller irrelevanta utmaningar. En tredje varningsflagg jag skulle vilja föreslå för att kunna skilja trams från insikt i frågan om felaktigheter på internet är det ständiga omnämnandet av Donald Trump. Den amerikanska presidenten är Guds gåva till nyhetskrönikören i och med hans ständiga hotfullhet mot institutioner, traditioner och god smak, och han påverkar med sin politik givetvis Sverige och drar ibland till och med in oss direkt genom att till exempel påstå att fruktansvärda saker hände här igår kväll. Men överlag har den dynamik som ledde fram till valet av honom som president mycket litet med den svenska debattkulturen och våra inhemska förutsättningar för att förstå och hantera sanningen att göra. I USA finns en historisk beundran för karismatiska och populistiska politiska ledare som saknas i Sverige, en politisk polarisering som vi inte ens kommit i närheten av, och sist men inte minst faktiskt en kultur av att politiker ljuger. Svenska satsningar inom journalistiken på att faktagranska politiker har märkt detta på att deras bedömningar oftast blivit mesiga gula trafikljus, där det som sagts varken varit sant eller falskt utan bara traditionell politik. Bekväma fakta som framförts för att underbygga den egna verklighetsbilden.

Att försöka förstå vår tids informationskonsumtion är bra, men om man använder Donald Trump som utgångspunkt kommer man inte bli mycket klokare vad gäller situationen i Sverige. Den som på allvar vill begripa vad det är som händer just nu, just här, gör bäst i att tillsammans med floskler som fake news och filterbubblor lämna Trump därhän och försöka förstå några av de mindre simpla och mer komplexa skäl som finns till att vi idag verkar ha större problem med lögnen än förut.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.