Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Nyheter

När någon använder fel uttal på ett visst ord gång på gång, skall jag korrigera honom?

Här svarar DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbing om rätt och vettigt sätt.

Ställ dina frågor om etikett till Magdalena Ribbing – mejla till etikett@dn.se

Fråga:

Om jag hör en person använda fel uttal på ett visst ord gång på gång, skall jag korrigera honom eller skall jag låta honom gå genom livet och säga fel?

Svar:

Ingen vill som du skriver, gå genom livet med felaktigt uttal av ord. En hel del medmänniskor är toleranta eller bara ointresserade, men många som vet hur det aktuella ordet uttalas korrekt kommer att tycka att det är antingen besvärande eller okunnigt med ett tydligt feluttal. Alltså gör du den som uttalar ett ord fel en tjänst om du korrigerar ordet. Men inte så att det blir jobbigt, förstås, utan säg diskret efteråt att det korrekta uttalet är xxx som det ska vara.

Om man är det minsta osäker på ett ords uttal är det klokt att fråga sällskapet.

Om det är ett pågående samtal med en idog feluttalare och du märker att andra vrider sig litegrann över felet kan detta ibland ta över intresset för samtalsämnet. Det är ju inte bra. Då kan du väldigt vänligt säga i någon andhämtningspaus ”jag brukar säga xxx, det har jag hört är rätt uttal.” Men det kräver takt och finess av dig, du ska inte korrigera feluttalaren om du tror att vederbörande skulle känna sig utpekad och generad. Och de som hör detta ska ge sjutton i att fnittra överlägset.

Tyvärr finns en risk att ge ett lite löjligt intryck om man flitigt använder ett feluttalat utländskt eller inhemskt ord. Om man är det minsta osäker på ett ords uttal är det klokt att fråga sällskapet: ”det här ordet, hur ska det uttalas?” Stämningen blir bättre om de som känner till rätt uttal får förmånen att vara lärare och förklara, i stället för att lyssna till ett feluttal.

Enklast är förstås att undvika ord som man inte är säker på. Ingen blir imponerad av feluttalade ovanliga ord. De flesta ord har svenska ersättningar.

I matsammanhang är fel uttal mycket vanligt, i synnerhet om det gäller utländska matord. Chevré (getost) är fel uttal med betoning på sitt sista e, det ska uttalas chèvre, (sjävre) med betoning på första e:et. ”Bresåla” är vanligt feluttal för det italienska lufttorkade nötköttet som ska uttalas med alla bokstäverna, (bresaola), precis som det stavas. ”Entrekå” (entrecôte, franska för en viss bit nötkött) ska uttalas ”angtrekott”, sista t:et ska höras. ”Pommes” (potatis, franska) hörs ofta uttalat hela vägen till sista s:et, men ska uttalas ”pomm.” Ordet ”grappe” (klase, vanligen av druvor, franska) får ofta felaktigt sitt sista e uttalat men ska uttalas ”grapp.” De flesta förstår ju vad som menas i alla fall, men det är trevligt att känna till rätt uttal. Och man gör ett vederhäftigt intryck om man uttalar ord korrekt.

Ställ dina frågor om etikett till Magdalena Ribbing – mejla till etikett@dn.se

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.