Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Socialministern Annika Strandhäll återvänder till sin gamla skola i Bergsjön och pratar med sjätteklassare.
Socialministern Annika Strandhäll återvänder till sin gamla skola i Bergsjön och pratar med sjätteklassare. Foto: Lisa Mattisson
Politik

Annika Strandhäll åter i förorten där hon blev politiskt medveten

Plötsligt dök det upp en färgstark feminist bland alla gråsossar. Nu vill partikamraterna att socialminister Annika Strandhäll hamnar i centrum för valrörelsen 2018. DN:s Karin Eriksson och Lisa Mattisson följer med henne hem till förorten.

Ha stora drömmar. Så säger hon och låter blicken svepa över sjätteklassarna på Bergsjöskolan.

Det är en minister som har kommit på studiebesök från socialdepartementet i Stockholm. En påtagligt elegant minister, i vit kavaj med bälte och höga svarta skor.

I miljonprogrammet i nordöstra Göteborg skiljer hon sig från mängden.

Ändå är socialminister Annika Strandhäll hemma.

– Jag bodde här på Rymdtorget 5, på andra våningen, berättar hon för eleverna.

Annika Strandhäll pekar ut var hon bodde som barn.
Annika Strandhäll pekar ut var hon bodde som barn. Foto: Lisa Mattisson

Klassen har förberett frågor och hon bockar av dem systematiskt.

Hade hon andra planer som liten? Ja, då ville hon bli skådespelerska, och senare diplomat. Sedan när hon började jobba gick hon med i en fackförening. 2014 ringde Stefan Löfven och så kom hon med i regeringen.

Vad säger andra om hennes bakgrund i Bergsjön? Jo, det pratades så mycket om alla problem i förorterna redan när hon var liten. Men hon hade svårt att känna igen sig i bilden i tv och tidningar.

– Jag älskade ju min uppväxt här och min skola och allt kul som jag kunde göra här. Det vet ni som sitter här att de flesta barn som växer upp i Bergsjön bara vill ha den här schysta skolgången och en bra grund och få ett bra jobb och utvecklas utifrån sina intressen. Att välja att bli skådespelare. Eller socialförsäkringsminister. 

Annika Strandhäll frågar eleverna om deras framtidsplaner.

En flicka som heter Noor ska bli apotekare.

Plugga mycket och väx upp snabbt! uppmanar ministern.

Läraren berättar att klassen pratar mycket om orättvisa mellan killar och tjejer.

Då säger Annika Strandhäll att det är en fråga som regeringen brinner jättemycket för.

– Vi kommer att behöva varenda unge och varenda hand. Det innebär varenda kille och varenda tjej. Det är självklart att man ska ha schysta löner och schysta villkor när man kommer ut på arbetsmarknaden och lika schysta möjligheter att bli statsminister, till exempel. Vi har ju inte haft en kvinna som statsminister i Sverige ännu.

***

Annika Strandhäll gör studiebesök på Södersjukhuset i en tröja med texten "Femme" (kvinna).
Annika Strandhäll gör studiebesök på Södersjukhuset i en tröja med texten "Femme" (kvinna). Foto: Lisa Mattisson

Det var just debatten om jämställdhet som gjorde Annika Strandhäll till en huvudperson i svensk politik förra hösten. Fast knappast på det sätt som hon hade tänkt sig.

Det började med ett skämt i en Facebooktråd om presidentvalet i USA. En kompis till Annika Strandhäll undrade om det inte var dags att ompröva ”den här idén med mäns rösträtt i USA”. ”Har också tänkt den tanken ska erkännas”, replikerade ministern. Först fick hon kritik för kommentaren. Sedan läckte det en testsändning från Moderaternas kansli, där en digital kommunikatör gick till attack.

– Annika Strandhäll, det var inte okej. Det var olämpligt att skämta om mäns rösträtt. Dra åt helvete, din hora, sa han, och några kolleger fnittrade förskräckt.

Annika Strandhäll nåddes av filmen via sin pressekreterare.

– Det som tog mig lite var tanken på min tolvåriga dotter. Hon var i skolan. Där har barnen sina telefoner och det där kunde dyka upp. Det kändes inte bra, minns hon.

Läs mer: Moderat kallade Annika Strandhäll för hora i direktsänd tv

Delmon Haffo, som mannen på filmen hette, fick sparken. Han har skapat sig en ny tillvaro. När han återvände till Twitter hälsades han välkommen tillbaka av Annika Strandhäll.

Det hedrade henne ”enormt”, skriver han i ett mejl till DN, där han också upprepar sin ursäkt till ministern och hennes familj.

Annika Strandhäll säger att alla människor begår misstag och att man kan trampa jäkligt snett.

Men filmen från Moderaterna ingår i hennes #metoo. För precis som så många andra kan hon vittna om en värld där kvinnor utsätts för övergrepp och kränkningar.

Jag är inte jätteförvånad över att detta kommer upp till ytan. Jag tror att nästan alla kvinnor har varit utsatta någon gång i livet.

Kampanjen startade efter avslöjanden om Hollywoodproducenten Harvey Weinsteins över­grepp.

Annika Strandhäll tycker att den är väldigt bra.

– Men jag är inte jätteförvånad över att detta kommer upp till ytan. Jag tror att nästan alla kvinnor har varit utsatta någon gång i livet, säger hon.

Hon är övertygad om att kvinnor är mer utsatta än män i sociala medier. Hon tar behandlingen av Miljöpartiets tidigare språkrör Åsa Romson som exempel.

– Det är en för mig otäck historia. Jag tycker att hon ansattes extremt hårt. Ett massivt hat. Minsta grej, felsägning, blev på något sätt legitim att angripa, säger hon.

***

Det är inte bara avslöjanden om kränkningar och övergrepp som kan väcka oro bland feminister den här hösten.

På kort tid har en rad tunga kvinnliga makt­havare fått lämna sina poster.

Knappast kvinnornas höst

Flera tunga kvinnliga makthavare har lämnat toppolitiken de senaste månaderna.

Anna Johansson (S) miste jobbet som infrastrukturminister.

Anna Kinberg Batra (M) förlorade maktkampen om partiledarposten.

Emma Lennartsson (S) fick avgå som statssekreterare.

Birgitta Ohlsson (L) lyckades inte konkurrera ut L-ledaren Jan Björklund.

Emma Henriksson (KD) petades ur partitoppen.

Infrastrukturminister Anna Johansson avgick efter krisen på Transportstyrelsen i slutet av juli, tillsammans med inrikesminister Anders Ygeman. Moderatledaren Anna Kinberg Batra gav upp maktkampen i sitt parti i slutet av augusti, bara några dagar innan Stefan Löfvens statssekreterare Emma Lennartsson tvingades gå. I september meddelade Birgitta Ohlsson att hon lämnar politiken efter en misslyckad strid om partiledarposten. I oktober petades Emma Henriksson från partitoppen i Kristdemokraterna.

– Glastak finns överallt. De finns ganska tydligt i politiken, säger Annika Strandhäll.

Hon säger att partierna faller tillbaka i gamla strukturer när det börjar skaka.

– Då söker man sig till det som är tryggt och välbekant. Det som är tryggt och välbekant är en vit man med lång politisk erfarenhet i ledningen på olika sätt. Lagom gammal och lagom lång erfarenhet.

Är det en sådan tid som vi lever i nu?

– Ja, jag tycker det och jag tycker dessutom att det inte finns några som helst vunna segrar på det här området. Vi lever till och med i en tid där man går bakåt. Vi har ju en debatt i hela världen som handlar väldigt mycket om traditionella värderingar, en hård retorik och en konservativ syn på samhälle och familjeliv.

***

Med Anna Johansson (S), ministern som fick avgå.
Med Anna Johansson (S), ministern som fick avgå. Foto: Lisa Mattisson

Annika Strandhäll tackar för sig i klassrummet, det är dags att fortsätta till mötet med skolledningen. Hon ska besöka en vårdcentral och ett läxprojekt för unga och Svenska kyrkan i Bergsjön samt dela ut flygblad och hålla ett ­öppet möte med Socialdemokraterna.

Anna Johansson, numera riksdagsledamot och distriktsordförande för Social­demokraterna i Göteborg, hakar på. De hälsar med en kram, men pratar inte särskilt mycket med varandra. 

Den ena har blivit en sosse i mängden. Den andra har fått nya, stora uppgifter inför valåret.

I en paus i programmet guidar Annika Strandhäll runt i sina gamla bostadskvarter. En gångslinga av asfalt tar oss runt i en cirkel mellan hyres­hus, gräsmattor och lekplatser.

– Herregud, allt ser så mycket mindre ut, säger hon.

På promenad i barndomskvarteren.
På promenad i barndomskvarteren. Foto: Lisa Mattisson

Här och var under studiebesöken springer hon på gamla bekanta, kolleger, klasskamrater. De säger samma sak allihop, att de minns henne som duktig, målmedveten och ambitiös. Och så hade hon snygga skor, tillägger någon.

Gamla pressklipp berättar om hur Annika Strandhäll åkte på facklig kurs och klättrade på bohusländska klippor i kritstrecksrandig kostym och höga klackar.

Hon säger att hon försökt vara välklädd för att visa att hon tar dem hon företräder på allvar – och kanske också för att förstärka en social säkerhet.

– Det var under ganska lång tid som jag inte kände mig socialt helt bekväm i olika sammanhang. Jag kunde inte riktigt koderna, om man får uttrycka det så.

Jag har följt många politiker i spåren på besök på skolor och arbetsplatser. Det brukar vara rätt oglamorösa tillställningar, men med Annika Strandhäll blir det nästan som att vara ute på en amerikansk kampanjturné. Hon fångar upp namnen på alla hon möter. Det är så många engelska ord som dyker upp: Underdog. Outsider. Selfmade. 

Jag tänker på statsminister Stefan Löfven som för några år sedan presenterade sin variant av den amerikanska drömmen: ”Det svenska löftet.” Allt som Annika Strandhäll kan fungera som ­affischnamn för.

Feministiska kampanjer på Twitter i all ära: Jämställdhetskämpen Annika Strandhäll formades av uppväxten med två storasyskon och en ensamstående mamma som först var lågavlönad barnskötare och sedan drabbades av sjukdom och blev ännu fattigare sjukpensionär.

– Det var tufft många gånger. Men jag tyckte ändå att jag hade det bra. Jag var duktig i skolan och hade många kompisar, säger hon.

Det var chockartat. Jag möttes av det här: ”Kommer du från Bergsjön?” Och det var då som jag blev politiskt medveten. Jag var ju en av ungarna som hade extra studiestöd.

Det var först när hon lämnade Bergsjön för att plugga på gymnasiet som hon blev riktigt varse att det fanns en helt annan verklighet där jämnåriga kunde åka på skidresor och charter och hade studievana hemifrån.

– Då var det chockartat. Jag möttes av det här: ”Kommer du från Bergsjön?” Och det var då som jag blev politiskt medveten. Jag var ju en av ungarna som hade extra studiestöd på gymnasiet. Mina föräldrar hade aldrig pluggat. Att läsa vidare fanns egentligen inte på kartan. Allt gick ut på att skaffa sig ett jobb och försörjning.

Hon träffade Herbert, ungdomskärleken, som var flykting från Chile. Under några år bodde hon hemma hos hans familj i Hammarkullen, som är en annan del av miljonprogrammet i Göte­borg.

Det var 90-tal och krig på Balkan och i hela det svenska samhället pågick en stor debatt om migration och invandring.

– Jag tyckte att jag på väldigt nära håll kunde känna det omgivande samhällets sätt att se på invandrare och på om man kom från de områden som jag kom ifrån. Det var jobbigt. Vi gick in i en klädbutik och någon gick efter mig och Herbert hela tiden.

Socialministern avbryter berättelsen och svänger in till gallerian vid Rymdtorget. I vanliga fall jobbar hennes storasyster i spelbutiken, men den här dagen är hon inne på sjukhuset med deras mamma. Kollegerna hälsar.

– Trevligt att se dig! Allt bra?

Annika Strandhäll hejar på alla i spelbutiken vid Rymdtorget.
Annika Strandhäll hejar på alla i spelbutiken vid Rymdtorget. Foto: Lisa Mattisson

***

Jag frågar vad mamma sa, när dottern blev minister.

– Hon tyckte att det var roligt och lite konstigt, lyder svaret.

Annika Strandhäll var faktiskt fullständigt oförberedd den där höstdagen 2014, när hon satt på tåget från Visions kongress, och fick ett kryptiskt sms.

”Kan du ringa mig? Hans.”

Vilken Hans?

Hon ringde när hon var framme i Stockholm.

Det var Hans Dahlgren, tung rådgivare till ­Stefan Löfven och blivande statssekreterare i statsrådsberedningen. 

– Är du socialdemokrat?

– Ja, jo, jag har alltid röstat på Socialdemokraterna.

– Skulle du kunna tänka dig att bli medlem i Socialdemokraterna?

– Ja.

– Bra, det var allt jag ville veta.

Samma kväll ringde Stefan Löfven och erbjöd henne att bli socialförsäkringsminister och chef för socialdepartementet. Det gick inte att tacka nej, säger hon.

Nästan tre år senare sa hon även ja till att ta över de tunga sjukvårdsfrågorna. Det var i spåren av krisen på Transportstyrelsen i somras, och nästan alla mediernas frågor gällde Stefan Löfvens djärva drag, när han krävde att försvarsminister Peter Hultqvist skulle få stanna som försvarsminister. I skymundan kom beskedet att Gabriel Wikström hade lämnat regeringen, och att Annika Strandhäll blev socialminister.

Men på pressträffen stod hon som ett ljust utropstecken bredvid cementblocken Löfven och Hultqvist.

– Annika Strandhäll är relativt ny i politiken, men har under sina år som statsråd visat att hon har en mycket hög kapacitet, sa statsministern.

Gråsossarna regerar i en tid av traditionellt manliga frågor om säkerhet och trygghet. Kanske krävs det nu en färgstark feminist från för­orten för att ge kulör åt Socialdemokraterna.

Det finns många i partiet som vill att Annika Strandhäll ska synas mer. Anders Ygeman, numera socialdemokratisk gruppledare i riks­dagen, är en av dem.

– Vi har ett antal kvinnor i regeringen som har gjort väldigt bra saker och inte riktigt fått kredd för det. Jag tänker på Magdalena Andersson, som vänt underskott till överskott. Ylva Johansson som pressat ned arbetslösheten. Och så Annika Strandhäll som har tagit extremt tuffa beslut på försäkringskassesidan och vänt utvecklingen med sjukskrivningskostnaderna. Sedan har vi män som Peter Hultqvist och jag och någon till som har synts väldigt mycket, säger han.

Det finns goda skäl till att Annika Strandhäll hamnar i centrum i sin första riktiga valrörelse år 2018.

Hon har varit med och bromsat sjukskrivningskostnaderna och nu blir det hennes departement som går i spetsen för rekordsatsningar på vården, pensionärerna och barnfamiljerna.

– Vi har ju haft en lång period där vi har sparat och gnetat och klyftorna har växt. Socialdemokraterna har inte kunnat vara en kraft för välfärden. Nu har vi kommit till en plats där vi har råd att göra rejäla reformer. Annika Strandhäll blir ju exponenten för det, säger Anders Ygeman.

Man ska komma ihåg att Annika Strandhäll har gjort resan in i politiken helt själv. Vi är ju många som har åkt via SSU och haft en kamratkrets som burit fram en till positioner.

Att socialministern väcker förhoppningar bland radikala socialdemokrater är uppenbart. De gillar att regeringen pratar om klass och klyftor och satsar mångmiljardbelopp på att stärka välfärden och höja barnbidragen. 

– Socialdemokraterna har inte haft en riktig socialminister sedan nedskärningarna på 90-­talet. Men Annika Strandhäll kan faktiskt bli det. Jag tror att hon kan gå långt, att hon till och med kan vara en framtida partiledare, säger Daniel Suhonen på tankesmedjan Katalys.

Precis som partiledaren Stefan Löfven har Annika Strandhäll tagit vägen via facket. Tillsammans med den blivande TCO-basen Eva Nordmark var hon med och skapade framgångssagan Vision ur det lite nedgångna kommunaltjänstemannaförbundet SKTF. Genom att ställa konkreta krav på förnyelse och föryngring kunde ledningen vända de vikande medlemssiffrorna.

– När Annika Strandhäll kom in i SKTF:s styrelse blev det ett fantastiskt lyft. Hon var redan då en mycket driven politisk person med en tydlig inre kompass. Hon vågade utmana, säger Nordmark.

Det var tuffa men roliga år. År när facket öppnade sig för fler unga kvinnor och lyfte kvinnors löner och arbetsvillkor. År när kvinnor flyttade fram positionerna i hela fackföreningsrörelsen.

Om det var uppväxten som gav Annika Strandhäll insikten om många kvinnors kamp för att få ihop tillvaron, så var det i facket som hon fick sin pragmatism och frimodighet som ledare.

– I politiken ställs höga krav på kvinnor att vara seriösa och leverera. Men i facket har vi verkligen försökt gå från lidarskap till ledarskap. Vi tror på glädje och lust och att ha kul på jobbet. Jag tror att det är bra för Annika att vara formad av de erfarenheterna, säger Eva Nordmark. 

S-veteranen Anders Sundström lärde känna Annika Strandhäll i Folksams styrelse för sju åtta år sedan. Han konstaterar att hon fått ett av regeringens jobbigaste uppdrag.

– Att vara socialminister och ha ansvar för socialförsäkringsfrågorna är bland det svåraste som finns. Men jag kan inte komma ihåg en socialförsäkringsminister som hanterat frågorna så skickligt som hon har gjort, säger han.

– Och då ska man komma ihåg att hon har gjort resan in i politiken helt själv. Vi är ju många som har åkt via SSU och haft en kamratkrets som burit fram en till positioner.

***

Dags för studiebesök på Södersjukhusets kvinnoklinik i Stockholm.
Dags för studiebesök på Södersjukhusets kvinnoklinik i Stockholm. Foto: Lisa Mattisson

Det finska greppet! Tumme och pekfinger mot den blivande mammans underliv, och så en fast hand på bebisens huvud, så att barnet inte kommer ut för fort.

Socialministern har satt på sig förkläde och handskar för att få öva på modellerna på Södersjukhuset i Stockholm.

– Jag har ju hört barnmorskor tala om för mig hur jag ska tänka när man ligger i andra änden, säger hon, medan hon kämpar med alla instruktioner.

Dagen är vikt för ett studiebesök på kvinnokliniken. Bilden av förlossningskrisen får ytterligare några nya nyanser.

I lunchrummet pratar Annika Strandhäll med några barnmorskor om problemen med att rekrytera personal.

– Vi har byggt ut utbildningsplatserna för barnmorskorna men det finns ingen som kan handleda eleverna, för personalen har så mycket att göra. Det är ett moment 22, säger hon.

Annika Strandhäll hjäper till när dockan ska födas.
Annika Strandhäll hjäper till när dockan ska födas. Foto: Lisa Mattisson

Om Annika Strandhäll har höga förväntningar på sig från rörelsen, så kan hon också räkna med en hel del attacker från oppositionen. Sjukvården rankas allt högre av väljarna. Allt fler partier profilerar sig på vårdfrågorna.

Det tycker ministern är jättesunt.

– Jag är otroligt glad att hälso- och sjukvårdsfrågan nu är så stor bland väljarna. Väldigt många viktiga välfärdsfrågor har fått stå tillbaka för migrationen under väldigt lång tid, säger hon.

Samtidigt ser hon faror med debatten.

– När så många partier är engagerade i sjukvårdsfrågan så finns en risk att det blir en popcornfabrik av förslagen. Eller också blir det bara en kris- och panikfråga som blir ytterligare ett exempel på att välfärden håller på att haverera och det är migrationens fel. Den oron funderar jag mycket över.

Som fackförbundsordförande kunde hon besöka Moderaternas framtidsdag och skriva en debattartikel med Svenskt näringsliv om hur kvalitet var viktigare än vinst i välfärden.

Nu munhuggs hon med arbetsgivarna om villkoren för bemanningsföretagen.

Samtidigt växer vårdköerna, och omställningen till primärvården blir en stor utmaning.

– Annika Strandhäll har en uppgift som är i det närmaste ogörlig med hela ansvaret för sjukförsäkringen och sjukvården. Det kan ifrågasättas hur rimligt det är att tacka ja till en sådant uppdrag. Och det vittnar om att statsministern prioriterar vårdfrågorna lågt, säger kristdemokraten Emma Henriksson som är ordförande för riksdagens socialutskott.

Anders W Jonsson från Centerpartiet säger att han saknar en tydlig agenda från socialministern.

– Vi har väntat i tre år på konkreta förslag, men det kommer väldigt lite. Jag tror faktiskt att det spelar roll att ministrarna på socialdepartementet inte har tillhört den innersta kretsen av Socialdemokraterna. Det är väldigt tydligt att det snarare är Vänsterpartiet som har drivit på för olika reformer.

Det är inte bara fumligheten i idrottshallarna som gör att Annika Strandhäll kan aspirera på titeln som minister Papphammar i regeringen Löfven.

De borgerliga partierna är kritiska till att regeringen avskaffade alliansens kömiljard. Men Annika Strandhäll tror inte att enskilda incitament löser krisen. Hon tycker att det finns ett synsätt att allt löser sig om bara personalen springer lite fortare.

– Nu ser vi att sjuktalen för vårdanställda skenar. De toppar sjukskrivningsstatistiken. Man väljer att söka sig till bemanningsföretagen i stället för den landstingsdrivna vården. Vi står med en alltmer akut situation som handlar om stängda platser i förlossningsvården, i barncancer­vården, när det gäller planerad kirurgi. Ska vi kunna vända runt det här, då är det enskilt viktigaste att vi jobbar med personalfrågorna, säger hon.

Det går en linje i hennes engagemang för jämställdhet, från åren i Vision och fram till socialdepartementet.

– När jag möter dem i professionen som jobbar med kvinnosjukvård så märks det att man upplever att detta är ett område som är lite eftersatt. Den känslan är slående. 

Svensk sjukvård är i kris och i världsklass på en och samma gång.

Under sommaren och hösten har Annika Strandhäll även fått uppleva den inifrån, som anhörig.

– Då har det varit ett väldigt fint mottagande. När mamma kom in så hade hon långt framskriden kol och ett svårt benbrott. I dialogen med sjukvården och på intensiven så gjorde de allt vad de kunde. 

När hennes mamma fick skador på framtänderna, efter att ha legat nedsövd i respirator, fanns en länk till tandvården.

– Det gick att rulla henne i sjuksängen via kulvertarna till tandläkaren som fixade detta. Svensk hälso- och sjukvård är emellanåt alldeles otrolig.

***

Idrottsministern försöker jabba på Narva boxningsklubb i Stockholm. Egentligen är Annika Strandhäll inte särskilt sportig.
Idrottsministern försöker jabba på Narva boxningsklubb i Stockholm. Egentligen är Annika Strandhäll inte särskilt sportig. Foto: Lisa Mattisson

Bland säckarna på Narva boxningsklubb i Stockholm dansar 70-åriga män och kvinnor på fjäderlätta fötter. Det är de grå pantrarnas träningstid. Klubbens ordförande Hans Lindahl guidar Annika Strandhäll, som fick ansvaret för idrott och folkhälsa i den nya ministerportföljen i somras.

Han berättar att han och några av hans boxningskamrater var statister i Rubens Östlunds film ”The square”, på den fina middagen som urartar.

Det här är män och kvinnor i mogen ålder som vet hur man rör sig. En dam konstaterar glatt att de aldrig skadar sig. Ja, förutom den där gången då hon krossade knäskålen. Men boxare har bra läkkött. Och den här sortens träningspass med boxning är särskilt bra för människor som drabbats av Parkinsons sjukdom.

Ministern får dra på sig ett par handskar och jabba lite.

Entusiasmen är större än talangen. Annika Strandhäll pratar gärna om idrottens avgörande betydelse för folkhälsan och att utjämna skillnader. Men själv följer hon sport som supporter från åskådarplats.

– Jag är en person som skadar mig när jag ut­övar idrott. Jag är inte ett fysiskt praktexemplar på något sätt. Det är koordinationen som inte fungerar, säger hon.

Som liten kunde hon varken hjula eller hoppa bock.

– Jag trodde att jag skulle bryta nacken när jag gjorde kullerbyttor. Vid något tillfälle när jag lyckades ta mig över en plint så hamnade jag med huvudet och ansiktet före neråt. Jag har ett ärr här som följd av det, säger hon och pekar på överläppen.

På nyårsdagen år 2000 försökte hon åka skridskor med sin nya kärlek, den nuvarande sambon. De hade stämt träff på isstadion Frölundaborg i Göteborg.

– Det slutade med att jag bröt underbenet i båda benen, och fick åka ambulans.

Det är inte bara fumligheten i idrottshallarna som gör att Annika Strandhäll kan aspirera på titeln som minister Papphammar i regeringen Löfven.

– Jag är väldigt tankspridd, alltså. Just med väskor och jackor och nycklar. Jag får inte ens ha nyckel till kontorsrummet, berättar hon.

Annika Strandhäll hinner med en laxwrap före ett öppet partimöte.
Annika Strandhäll hinner med en laxwrap före ett öppet partimöte. Foto: Lisa Mattisson

Karriären innehåller också några plumpar i protokollet.

Som när hon som nybliven ordförande för Vision ställde till med en pampig fest i Blå hallen i Stockholms stadshus för att fira 75-årsjubileum och namnbyte. Dagen därpå ringde medarbetarna: ”Vi är på löpet, Expressen över hela Sverige, fackets lyxfest.” 

– Då fick jag lära mig en del om mediehantering. Ut med allt. Det ska inte finnas något att gräva fram. Det var någon av journalisterna som hade någon siffra på arrangemanget som var typ två miljoner i underkant. Då fick man ju bara säga att ”nej, det kostade inte så mycket, det kostade två miljoner till”. 

Som minister hamnade hon i blåsväder när det visade sig att familjen disponerade en lägenhet i Stockholms innerstad som hon fått genom facket. Ändå hade hon och hennes sambo köpt ett hus i Värmdö utanför stan.

– Det som gjorde att vi inte flyttade direkt när jag tillträdde som minister, det var att vi inte var överens om det hemma. För min sambo som inte är politiker kändes det absurt att lämna vår lägenhet och behöva pendla. Det var en jättediskussion hemma. Men nu kan jag tänka att vi borde ha flyttat långt tidigare, säger hon.

Hon tror själv att hon kom lindrigt undan eftersom medierna var fokuserade på utrikes­minister Margot Wallström och hennes hyreskontrakt via Kommunal.

– Det hade nog faktiskt kunnat bli värre, säger hon.

Det är den attityden som väcker förhoppningar i partiet. Att hon kan hantera ett drev. Att hon tar sig an stora problem med gott humör. Att det är fullt ös på Twitter och Facebook, trots påhoppen.

– Vi har en ny spelplan med hela det här förråade sättet att uttrycka sig som vi ser i sociala medier. Men den största förlusten i det sammanhanget skulle ju vara att man inte vågar vara där, säger hon.

Eftersom Annika Strandhäll kommer från Göte­borg går det kanske an med en ordvits eller två: Hon är en socialminister som också vågar vara en social minister. Hon har kanske en usel högerkrok, men hon golvar några av dem som hon möter på Narva med charm.

Men i själva verket har besöket på boxningsklubben krävt professionalitet ut i fingerspetsarna. Tanken är att vi ska slutföra vår intervju direkt efter boxningsklubben. Ministerns medarbetare undrar om vi kan skjuta upp mötet. Det kom ett samtal från Göteborg före studiebesöket vid ringside. Annika Strandhäll behöver åka och vaka på sjukhuset.

***

Foto: Lisa Mattisson

Två och en halv vecka senare möts vi igen på socialdepartementet. Då har Annika Strandhäll ingen mamma längre.

Det är en sorg som är så ny att den är svår att närma sig. Hon säger själv, liksom avvärjande, att det har varit upp och ned.

– När man jobbar så skjuter man undan väldigt mycket annat. Det har varit ganska skönt.

Förlusten är privat. Men det går att hedra minnet av en ensamstående mamma politiskt.

Erfarenheterna från uppväxten i Bergsjön spelar stor roll när Annika Strandhäll nu kliver ut i sin första valrörelse.

– Jag kan bli frustrerad när det hånas kring hundralappar i våra satsningar. Jag vet att det spelar en förbaskat stor roll för ensamstående kvinnor när vi höjer underhållsstödet med 300 kronor, säger hon.

Hon vill nyansera bilden av förorten i val­debatten. Mindre snack om no go-zoner. Fler berättelser om unga med drömmar och framtidstro. En mer nyanserad syn på de flyktingar som kommit till Sverige på senare år.

– Jag blir väldigt upprörd över att vi återigen klumpar ihop människor som grupper och inte ser dem som individer, säger hon.

Hur tycker du att ditt eget parti klarar den balansen?

– Det är ju en jättetuff diskussion också i social­demokratin nu. Men jag satt i regering hösten 2015 och jag var med och hörde vad våra myndigheter sa, i det läge som vi hade då. Om människor ska ha en chans att komma in i samhället och ta del av välfärden så måste det finns en balans.

Vad kan du som socialminister tillföra?

– Att vi kommer att klara av välfärden. De nyanlända är inget hot eller hinder för våra välfärdsåtaganden. Människor med en annan etnisk bakgrund bär den svenska välfärden. Den debatten kommer jag att vara väldigt aktiv i. Det finns inget att huka för.

***

Det är många som drar i Annika Strandhäll, som här i Rosenbad. Nu går hon in i sin första riktiga valrörelse.
Det är många som drar i Annika Strandhäll, som här i Rosenbad. Nu går hon in i sin första riktiga valrörelse. Foto: Lisa Mattisson

Ha stora drömmar. Det är budskapet från klassrummet som hon kommer att ta med sig till valrörelsen. Ett helt annat #metoo, ett ”jag också!”. Det gäller både flickorna och pojkarna från Bergsjön.

– Det är otroligt viktigt att man inte begränsar sig själv när man växer upp under svåra förhållanden. Det är så mycket annat i samhället som begränsar dig, säger hon.

Det finns en fråga som jag inte hann ställa under promenaden i Bergsjön. Hennes drivkraft, var kom den ifrån? Vem gav henne den?

– Det har jag funderat mycket över. Det var ju inte så att vi hade spännande diskussioner hemma om olika samhällsfrågor, eller att det fanns ett stort engagemang i föreningslivet från föräldrarna, eller någon utbildningsbakgrund.

Hon tystnar. Sedan upprepar hon att hon verkligen har funderat.

Så pratar hon om stoltheten, mitt i sorgen.

– Jag hade en mamma som jag tror villkorslöst älskade mig. Trots alla hennes problem fanns det en trygghet i det. För henne behövde jag ju inte vara minister. Helst skulle hon nog ha velat att jag bodde i backen och drack kaffe varje dag. Då hade hon haft mig nära, det var det bästa.

  • Läs mer:

Annika Strandhäll: Något är väldigt fel

Idrottsministern: Extremt olyckliga formuleringar

Fler texter om Annika Strandhäll

Läs mer om Socialdemokraterna

Annika Strandhäll

Född: På valborgsmässoafton 1975.

Uppvuxen: I Bergsjön i nordöstra Göteborg.

Familj: Sambo och två döttrar samt ett bonusbarn.

Karriär: Jobbade med arbetsmarknadsprojekt för Göteborgs stad och engagerade sig fackligt. Styrelseledamot för dåvarande SKTF Göteborg 1999. Valdes 2011 till förbundsordförande för SKTF, som sedan bytte namn till Vision. Utsågs till socialförsäkrings­minister 2014. Övertog titeln socialminister med ansvar för sjukvård, folkhälsa och idrott i juli i år.

Utanför jobbet: Ägnade sig åt teater som liten och drömde om att bli skådespelare. Laga mat och läsa är två intressen. 

Blåsväder: Fick kritik för Visions frikostiga fest vid namnbytet 2011. Hade betalningsföreläggande hos Kronofogden när hon tillträdde som minister. Fick kritik för att hon som statsråd valt att bo kvar i en hyreslägenhet från Vision. Skämtade om mäns rösträtt på Facebook – och kallades ”hora” i en sändning från Moderaternas kansli i november förra året.

Foto: Lisa Mattisson

Bergsjön

Stadsdel i Göteborg med 16.500 invånare. Ligger åtta kilometer nordost om centrum.

De första flyttlassen till den nya stadsdelen Bergsjön gick i mitten av 60-talet, samtidigt som riksdagen fattade beslut om miljonprogrammet.  

Bergsjön har klassats av polisen som ett särskilt utsatt område.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.