Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 16:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/politik/bilden-av-jan-bjorklund-blir-kluven/

Politik

Bilden av Jan Björklund blir kluven

03:36. Jan Björklund lämnar partiledarposten i Liberalerna efter tolv år.

Arvet efter Jan Björklund kommer att bli lika kluvet som partiet Liberalerna: Han har satt djupa avtryck i svensk skolpolitik. Han har haft svårt att beröra väljarna.

Karin Eriksson
Rätta artikel

Att vara liberal är att vara kluven, har det sagts. Då är det kanske inte konstigt att Jan Björklunds partiledartid kan summeras på två olika sätt. 

Hans klättring mot partitoppen inleddes på 90-talet, ungefär samtidigt som dåvarande Folkpartiet försökte göra upp med vad som uppfattades som ”snällismen” i politiken. 

Att ställa krav är att bry sig, löd det nya budskapet, och Jan Björklund ville ställa krav. Hans attacker på vad han beskrev som den socialdemokratiska flumskolan väckte stor uppmärksamhet. Meningarna går isär om hans skolpolitik, men få skulle förneka att han satt skolan i centrum i svensk politisk debatt. Hans avtryck som partiledare är mer diffust.

Med sin bakgrund i det militära blev han känd som majoren i klassrummet. Men även om han var stolt över sin bakgrund i försvaret tyckte han inte riktigt om den beskrivningen.

”Det är klart att man vill teckna en schablonbild av en person som är väldigt hård. Det blir endimensionellt. Med ett slags kyla som passar in i den bilden”, berättade han i en intervju i DN sommaren 2017.

Bild 1 av 6 Jan Björklund på hans arbetsrum
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 2 av 6 Jan Björklund med sönerna Jesper och Gustav.
Foto: Anette Nantell
Bild 3 av 6 2007. Skolminister Jan Björklund besöker i sin första skola, Parkskolan i Skene. Kort därpå väljs han till ledare för dåvarande Folkpartiet.
Foto: Sven-Erik Sjöberg
Bild 4 av 6 2017. Björklund fikar med de borgerliga partiledarkollegerna Anna Kinberg Batra, Annie Lööf och Ebba Busch Thor. Men samarbetet i Alliansen gnisslar.
Foto: Anette Nantell
Bild 5 av 6 2019. Liberalerna håller partiråd, och säger ja till januariavtalet. Mats Persson, bredvid Björklund, röstar nej.
Foto: Roger Turesson
Bild 6 av 6 2016. Björklund presenterar partiets nya logotype på riksmötet i Linköping, ett halvår efter namnbytet från Folkpartiet till Liberalerna.
Foto: Stefan Jerrevång/TT

När Jan Björklund håller tal, pratar han ofta om socialliberalismen och hur klassresan startade i klassrummet. Han återkommer till sin egen uppväxt invid textilfabriken i Västergötland, där arbetarhemmens bokhyllor fylldes med prydnadsföremål snarare än böcker. Det var engagerade lärare som väckte läslusten och intresset för studier. 

Men väljarna har inte låtit sig entusiasmeras. Folkpartiet har inte lyft i opinionen under Jan Björklunds partiledartid. Namnbytet till Liberalerna hösten 2015 gjorde varken till eller från.

Kanske har bilden av partiledaren varit svår att få ihop: Det finns de, också i de egna leden, som uppfattar Jan Björklund som en populistisk maktspelare. Allianskolleger har ibland låtit förstå att det har varit svårt att lita på besked från Liberalerna.

Men det finns också övertygade socialliberaler som beskriver Jan Björklund som den bästa partiledaren som de någonsin hade haft. Någon som kan allas födelsedagar och aldrig missar att dansa med veteraner på partisammankomsterna. På senare år har en och annan till och med torgfört teorin att han blev omvald som partiordförande, trots svaga valresultat, för att han var så trevlig. Att det fanns ett betydande motstånd mot den eviga huvudutmanaren Birgitta Ohlsson är en annan del av den historien.

Kanske har han skyddats också av att han tillhör en stark generation i partiet. Ett kompisgäng, som umgåtts sedan åren i ungdomsförbundet.

Jan Björklund mötte typiskt nog sitt livs kärlek Anette Brifalk på en fest bland folkpartister. 1992 stod bröllopet. Sedan var tanken att det skulle bli barn. Men det tog tid. År 2001 gick drömmen i uppfyllelse genom adoption från Sydkorea. Det skulle visa sig att pappan Jan Björklund var mycket, mycket bättre på att bry sig än att ställa krav. Han höjer aldrig rösten mot sönerna, har hustrun berättat.

Sönerna Jesper och Gustav samt hustrun Anette Brifalk på plats när Jan Björklund talade på Järvaveckan i Stockholm. Foto: Anette Nantell

Familjen fanns med på första raden, när Jan Björklund i juni 2017 höll tal på Järvaveckan i Stockholm. Han riktade sig direkt till familjen, med ett löfte till sönerna Jesper och Gustav om att aldrig ge Sverigedemokraterna makt över svensk politik. 

Han hade just mist sin mamma, hon som under andra världskriget flytt över gränsen från Norge för att komma undan nazisterna. Nu var han i färd med att förbereda partiet på ett historiskt sidbyte, från alliansen till ett samarbete över blockgränsen.

Det var en oväntad vändning för arbetargrabben från Skene, som engagerat sig politiskt i protest mot hembygdens röda pampar. Efter alla år var han beredd att gå de gamla huvudmotståndarna till mötes.

”Jag är verkligen på djupet kritisk och har ogillat den här socialdemokratiska maktapparaten och allt som den har stått för. Men till sist är ett parti med nynazistiska rötter otroligt mycket värre”, sa Jan Björklund sommaren 2017.

I valet ett år senare gick det precis som han hade befarat: Allianspartierna samlade mindre stöd än de rödgröna. Då riskerade en borgerlig regering att bli beroende av Sverigedemokraterna i varje omröstning. Därför föredrog Liberalerna, liksom Centerpartiet, att göra upp med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. 

Precis på slutet av åren i toppolitiken gick bilden av Jan Björklund ihop

Men partiet var som så ofta splittrat. I slutskedet av förhandlingarna om januariavtalet behövde Socialdemokraterna inte bara blidka Centerpartiet, utan också göra de sista eftergifterna åt Liberalerna. Mycket kom att handla om integrationspolitik – till exempel det sexton år gamla kravet på språktest för medborgarskap. Men Jan Björklund fick också igenom några skolförslag. Möjligheten att införa betyg från fjärde klass var bland det sista som skrevs in i överenskommelsen.

Precis på slutet av åren i toppolitiken gick bilden av Jan Björklund ihop: I januariavtalet satte både socialliberalen och kravliberalen avtrycken.