Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Politik

Bodström tycker inte ökad övervakning hotar integriteten

En "lagstiftningsmaskin", på offensiven mot brottslighet och terrorism. Med risk för att på vägen meja ner både rättssäkerhet och personlig integritet. Så uppfattar en växande kritikerskara justitieminister Thomas Bodström. Snart sinar dock Bodströms justitieidéer, säger han. Och då skyggar han inte längre för att ta sig an en ny ministerportfölj.

I helgen har Thomas Bodström varit medieaktuell på grund av hotbilden mot hans familj. Grova brottslingar tros vilja slå till mot justitieministern, som de senaste åren tagit i med hårdhandskarna mot den organiserade brottsligheten.

Inte mindre än 180 nya lagförslag har han lagt fram. Ett var tolfte dag. Av årets 60 propositioner kommer hälften från hans departement. Och på justitiedepartementets webbplats har Thomas Bodström sex gånger fler debattinlägg än sina ministerkolleger. Många av dem specifikt riktade till lokalpressen kring landets fängelser.

I årets valrörelse väntas Thomas Bodström bli en av s-stjärnorna. Nyligen korades han till Sveriges mest populäre minister. Som en manlig kritiker formulerar det: "Alla män låter sig imponeras av justitieministerns förflutna som allsvensk fotbollsspelare. Kvinnor faller platt för att han är så snygg."

Förhoppningen om Bodström som röstmagnet bygger förstås också på att han ska hjälpa partiet att knipa de många mittenväljare som vacklar längs den smala avgrunden mellan s och folkpartiet - det parti som regeringen tydligast tävlar med när det gäller terrorbekämpning och "batong"-dagordningen.

Bodströms lagar innebär nya s-tag. Ofta hårda, ofta kontroversiella: buggning (snart), utökade möjligheter till hemlig husrannsakan, telefonavlyssning, postkontroll och andra tvångsmedel även i preventivt syfte, det vill säga av personer som ännu inte begått några brott.

Polisen ska under skyddad identitet infiltrera kriminella kretsar. Försvarets radioanstalt börjar scanna alla samtal till utlandet. Förbudet mot att sätta in militär mot civila avskaffas. Spåren av mobilsamtal, sms och e-post lagras. Och så vidare.

En del beskyller Bodström för att gå i George W Bushs ledband. Många menar att den humanistiske advokat som år 2000 klev in i Rosenbad de senaste åren förvandlats till en cynisk och stenhård åklagartyp. De senaste veckorna har skribenter i nätets "bloggosfär" givit justitieministern föga smickrande tillnamn som Stasi-man och Storebror à la 1984.

Häromdagen röt SSU ifrån. Ordförande Anna Sjödin hävdade att Bodström kommer att gå till historien som den justitieminister som "spolade ner svenskarnas integritet i toaletten".

Att använda Thomas Bodström som valvinnarvapen kan alltså visa sig vara ett tveeggat svärd.

En rad av nätets bloggar manar närmast till krig mot justitieministern, sedan EU den 14 december på Bodströmskt medinitiativ beslutade att tvinga operatörerna att lagra spåren av mobilsamtal, sms och e-post.

Dagen efter myntade internetveteranen Oscar Swartz begreppet "Bodströmsamhället", och sedan dess tycks det inte finnas någon ände på attackerna mot justitieministern: "Den personliga integritetens dödgrävare." "Spionage på medborgarna som skulle få östtyska Stasi grönt av avund." En påhittad valaffisch, där Bodströms ansikte pryder den infama devisen "Demokrati och terrorism går inte ihop. Låt oss avskaffa demokratin".

Kritikerna länkar till varandra, och försöker nå utanför cyberrymdens specialforum med sina varningar för "ministern som vill släppa Säpo och CIA ända in i era sovrum".

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg talar om "ett paradigmskifte i svensk rättshistoria". Hon vänder sig främst emot polisens möjligheter att i spaningssyfte avlyssna människor som ännu inte, alternativt inte, själva begått något brott.

- Det kan leda till omfattande avlyssning av muslimer, politiskt oppositionella, journalister, advokater, präster och andra. Vi kan få ett mycket otäckt samhälle.

Liknande farhågor hyser Journalistförbundet och Sveriges kristna råd.

Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, beskriver Bodström som "Sveriges mest repressive justitieminister sedan 1960-talet".

Dock har det varit nästan helt tyst på den politiska arenan. Förvånande, med tanke på förslagens potentiellt stora konsekvenser. Det tycker Göteborgsstatsvetaren Anne-Marie Ekengren, expert på det kalla kriget.

- Jag ser starka paralleller till 1950-talet, med den stora expansionen av förslag som stärker övervakningen, säger hon till DN.

I dag är det lätt att fastna i bilden av att terrorister och brottslingar håller på att ta över - precis som många då trodde sig se kommunister infiltrera på alla nivåer.

- När vi granskar resultaten av kalla krigets övervakningskultur ser vi ju att den fick stora konsekvenser för många människors möjligheter.

- Sedd för sig verkar kanske var och en av Thomas Bodströms åtgärder oproblematiska. Men tillsammans flyttar de fram gränsen för vilken grad av övervakning som är acceptabel, säger Anne-Marie Ekengren.

Den borgerliga alliansens främste justitieministerkandidat, folkpartisten Johan Pehrson, tycker att Bodströms höga arbetstempo ­ibland tycks hindra honom från att se komplikationerna.

- På några områden har han bara rusat i väg. Han verkar inte alltid spontant ha med sig checklistan för rättssäkerhet och garantier för den personliga integriteten, säger Pehrson till DN. Justitiedepartementets arbete är dessutom väldigt tjänstemannastyrt, menar han.

- Den politiska ledningen är ­ibland svår att urskilja. Värst är det vad gäller polisen.

Johan Pehrson gillar dock Bodström, som han menar "får bättre och bättre fokus".

- Han är mycket lyhörd, säger fp:s kriminalpolitiske talesman.

- För ett par år sedan var han väldigt skeptisk till vår politik, men nu har han i stort sett helt anammat den. Från DNA-register till bättre insatser mot unga brottslingar och kraftfullare verktyg mot den grova brottsligheten.

- Sedan kan man ju förstås tycka att det är lite genomskinligt valtaktiskt hur han sparat hela det här batteriet med tuffa tvångsmedel till val­året. Bara för att han är den ende minister som folk inte mår illa av att se på bild, säger Johan Pehrson - och påpekar tre sekunder senare att han minsann inte alls är avundsjuk på justitieministerns yttre.

Hur man än väljer att tolka Thomas Bodströms arbete är det ett faktum att det går undan.

Just nu lite väl fort, medger ministern själv. Risken är att allt inte hinner diskuteras igenom ordentligt.

Till DN säger Thomas Bodström - nöjt leende - att han besitter en "närmast patologisk överskottsenergi".

Närvarande medarbetare himlar med ögonen och instämmer.

Kritiken avfärdar han:

- Jag skulle bli oerhört besviken om mina förslag inte ledde till någon reaktion. Det är jätteviktigt att folk kommer ut med sin kritik.

- Men när man börjar blanda in Stasi, och påstå att justitiedepartementet skulle vara farligare än bin Ladin, då går det ju inte att ta det på allvar. Det blir larvigt.

Allt blir lätt så svartvitt, konstaterar han.

- Ena dagen påstås det att det är svängdörrar på fängelserna. Nästa framställs man plötsligt som en slags George Bush. Det där får man leva med som politiker.

Thomas Bodström håller med om att termen paradigmskifte kan användas på polisens utökade möjligheter till telefonavlyssning i preventivt syfte.

- Men polisen har ju redan förr använt sig av telefonavlyssning för att förebygga brott. Till exempel för att ta reda på vilka och hur många nazister som är på väg till en viss demonstration. Helt i sin ordning med domstolsbeslut - men där domstolens tillstånd bygger på en mer allmän föregiven misstanke om "olovlig kårverksamhet".

Kring buggning och preventiv telefonavlyssning etcetera skulle han själv önska mer av offentlig debatt.

- Buggning har jag själv känt stor tveksamhet inför, av det skälet att också oskyldiga drabbas.

- Vi har dock stramat upp förslaget, och reglerat användningen av överskottsinformation.

Alla åtgärder ska förses med en rättssäkerhetsgaranti, lovar Bodström. En parlamentarisk nämnd ska diskutera hur tvångsmedlen utnyttjas.

- Jag tycker också att det är rimligt att efter avslutad förundersökning underrätta den som blivit utsatt för exempelvis buggning, så att denne kan få det prövat i domstol.

Thomas Bodström säger till DN att han tycker det är märkligt att EU:s datalagringsdirektiv i vissa kretsar orsakat en så hetsig debatt. Likaså beslutet att låta Försvarets radioanstalt scanna alla samtal till utlandet.

Många oroar sig för att myndigheterna ska kunna gå in och läsa deras e-post och flirt-sms, avlyssna samtal och se vilka internetsidor de besökt.

Men Bodström slår ifrån sig:

- Det handlar ju inte om innehållet. Bara om spåren, vem som haft kontakt med vem. Vad vi gör är att reglera ett system vi redan haft i flera år. Polisen skulle inte klara sitt arbete utan tillgång till dessa trafikdata.

Tekniskt insatta kritiker hävdar dock att det är omöjligt att lagra enbart spåren, när e-posten och telefonin går via webben.

- Vi ska sätta oss ned med operatörerna och noggrant titta på alla tekniska aspekter, själv är jag för oteknisk för att förstå hur lagringen går till, medger Bodström.

Vanliga oskyldiga behöver inte vara det minsta oroliga, hävdar han.

- De vars integritet kommer att kränkas är de som begår brotten. Men dem vill vi ju sätta i fängelse.

Inom kriminalvården är det viktiga att individualisera behandlingen.

Att sätta de mest våldsamma fångarna i ett nytt säkerhetsfängelse är en del i detta, menar Bodström.

- Det handlar inte om ökad repressivitet. Tvärtom. Mer motiverade fångar får bättre möjligheter när deras behandling inte styrs av de femtio mest våldsamma.

De som hävdar att han är Sveriges mest repressive justitieminister tycker han ska läsa de 180 lagförslagen.

- Ytterst få handlar om strafflängder, för mig ett uttryck för repressivitet.

Nu är Thomas Bodström inne på sin sista raksträcka, den stora offensiven mot grov organiserad brottslighet. Detta efter åtgärder för brottsoffer, rättsväsendets omorganisation och reformen av kriminalvården.

Någonstans därefter finns en slutpunkt för Thomas Bodströms arbete på justitiedepartementet.

- Man måste drivas framåt av sina egna idéer, och där börjar jag känna att jag inte har så mycket kvar, säger justitieministern, mellan skratt och allvar.

- Det finns en utmätt tid. När man inte längre kan reformera är det dags att sluta. Jag är ganska usel på att bara förvalta.

Partiledarjobbet lockar emellertid inte, hävdar han.

- Nej, jag tror att jag är en typisk fackminister.

Skulle han då alltså vara intresserad av en annan ministerpost?

- Tidigare har jag ju alltid sagt att "absolut inte". Nu är jag inte lika bestämt emot. Då kände jag mig osäker på andra områden än juridiken. Men nu vet jag hur man är minister. Att kompetensen och kunskapen finns på departementet.

Thomas Bodström

43 år, född 9 den april 1962.

Justitieminister sedan oktober 2000. Innan dess advokat. Juristexamen 1990.

Sökte medlemskap i socialdemokraterna samma dag som han tackade ja till att bli minister.

Gift med Helén, 39. Fyra barn, Olof, 14, Ture, 11, Maria, 7 och Mattias, 2,5 år.

Bor i villa i Nacka utanför Stockholm.

Också känd för att vara son till Lennart Bodström (utrikesminister 1982–85 under Olof Palme), samt förstås som allsvensk fotbollsspelare för AIK 1987–89.

Har även visat prov på klara artist­anlag. Senast som bejublad drag queen i rosa på kongressfesten på partikongressen i Malmö i höstas.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.