Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Politik

Borgerlighetens tre största stötestenar

Främst från höger Ulf Kristersson (M), Annie Lööf (C), Jan Björklund (L) och Ebba Busch Thor (KD).
Främst från höger Ulf Kristersson (M), Annie Lööf (C), Jan Björklund (L) och Ebba Busch Thor (KD). Foto: Sören Andersson/TT

De borgerliga partierna har alla gått åt höger och liknar varandra mer än någonsin. Samtidigt kan de av ideologiska skäl inte komma överens om hur de ska regera. Det är alliansens paradox. 

Här är de borgerligas tre största stötestenar inför nästa mandatperiod.

Alliansens förnyelse har inte skett av egen kraft utan tvingats fram. De borgerliga partierna har - i likhet med regeringspartierna -blivit kringkastade som i en torktumlare av händelseutvecklingen.

Den första smärtsamma uppgörelsen handlade om migrationspolitiken. När flyktingkrisen nådde Sverige på allvar slängde Moderaterna ut slängde sitt arv från Fredrik Reinfeldts dagar och krävde flyktingpaus. Centern omprövade istället sina förslag om ekonomiska bidrag till nyanlända, för att ha råd att ta emot fler.

Läs mer: De fyra allianspartiernas försök till förnyelse

Den andra plågsamma omprövningen handlar om strategin för att kunna regera. Decemberöverenskommelsen föll eftersom den inte gick att förankra hos moderata och kristdemokratiska väljare och medlemmar. Centern och Liberalerna hade inga större problem med den.

I försvars- och säkerhetspolitiken har omprövningen gått i samma riktning i de borgerliga partierna, i skuggan av den ryska upprustningen. Synen på integritet och rättssäkerhet har också lagts om efter terrorattentaten i Stockholm och Europa.

Men hotet om regeringskris har hämmat partiernas interna förnyelse på andra områden. De borgerliga partierna har ända sedan regeringens budgetförslag förr i december 2014 fått stå i startblocken beredda på ännu en regeringskris.

Och partier som befinner sig i krisläge vill inte riskera idéstrider. Ingen har glömt hur diskussionerna kring Centerns idéprogram blev en partiledarkris.

Slutsumman av den reaktiva politiska utvecklingen i de borgerliga parterna är ändå större enighet i sakpolitiken än före alliansen bildades.

Läs mer: Den borgerliga regnbågen som bleknade

Men det finns några stötestenar för de borgerliga under de kommande åren:

1. Regeringsfrågan

M och KD tror att det går att styra i minoritet även om de rödgröna (eller S och SD sammantaget) är större. C och L vill inte göra sig beroende av SD. Bakom sprickan ligger ideologiska skillnader. 

2. Migrationspolitiken

De tre mindre borgerliga partierna vill till skillnad från Moderaterna tillåta krigsflyktingar att förenas i Sverige med sina familjer. De värnar till skillnad från M den individuella asylrätten. För Moderaterna är det viktigt att föra en mycket stram flyktingpolitik. 

3. Skattetrycket

C, M och KD vill sänka skattetrycket, medan Liberalernas Jan Björklund har sagt att försvaret, skolan, vården och polisen först måste ha sitt. Bara ökningen av försvarsutgifterna handlar om cirka 50 miljarder per år, så det är ett stort åtagande. Den ökande befolkningen kommer också att göra skolan och vården dyrare. 

Det väntar alltså en strid om de fyra ska göra upp nya budgetar, men det är trots de stora beloppen och svåra prioriteringarna sannolikt den minsta stötestenen. Störst är oenigheten i regeringsfrågan. Att kunna regera är ju själva poängen med att över huvud taget ha en borgerlig allians. 

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.