Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Politik

Fem läxor från Almedalen 2018

Visby. Ankdammen ligger kvar mitt i Almedalen men politikerveckan blev ett led i den strid som pågår i världen mellan nationalister och liberaler.

Här är fem slutsatser från årets politikervecka att ta med sig in i den svenska valrörelsen:

VAL 2018

1. För två år sedan var Almedalsveckan en excess i svenska flaggor och tal om svenska värderingar. Ingen partiledare reflekterade över vad som skiljer patriotism från nationalism. Sedan dess har den invandringsfientliga och nationalistiska vågen dragit vidare fram i Europa och världen. Italien, Österrike, Slovenien, Polen, Ungern, USA, Ryssland, Turkiet – land efter land har valt en nationalistisk väg och ofta är det högerpopulisterna som uttolkar den.

Det ändrar politiken på ett likande sätt som vänstervågen gjorde. De andra partierna får förhålla sig till nationalisterna: samarbete eller konflikt?

Partiledarna har allt mer börjat ta den ideologiska debatten.

”Nationalismen har prövats förr i Europa, den har slutat med katastrofer varje gång”, sade Jan Björklund (L).

”Utan nationalism hade det inte funnits något fotbolls-VM”, sade Jimmie Åkesson (SD). 

”Sverigedemokraterna vill bryta mot de internationella konventioner som Sverige har förbundit sig till. Allt för att stänga gränsen. Det har inte ett litet och handelsberoende land råd att göra”, sade Moderaternas Ulf Kristersson i sitt tal. 

2. Blockpolitikens grundvalar skakar allt mer. Innan Almedalsveckan inleddes berättade Åsa Romson i en DN-intervju om den usla stämningen mellan regeringens båda partier innan hon avgick. ”Vi visste att S struntade fullständigt i sin relation till Miljöpartiet” sade hon. Och lagom till Almedalsveckan bröt det loss ett råkurr i den borgerliga alliansen, med öppna anklagelser om lögner och fulspel. Den överenskommelse om hur Alliansen ska förhålla sig till att ge SD poster som utskottsordföranden föll samman, men bråket var inte slut med det. 

Vad hjälpte det att Ulf Kristersson åkte tillbaka till Visby och förenades med de andra borgerliga partiledarna om ett  kriminalpolitiskt utspel, det bestående minnet blev bråket i det borgerliga regeringsalternativet.

Det späddes på av olika SD-utspel. Gruppledaren i riksdagen Mattias Karlsson sade till exempel att partiet kan komma att lägga ned sina röster och släppa fram Stefan Löfven som statsminister hellre än att släppa fram Centerns Annie Lööf . 

Det blir allt mer uppenbart att alla partiledare förbereder sig för en lång och svår regeringsbildning där löften måste brytas, och det moderata och kristdemokratiska hoppet som fanns om att kunna få passivt stöd av SD för en borgerlig budget och statsminister håller på att slockna.

3. Förberedelserna för en riksdag där inget block dominerar märktes också på andra sätt i talen. Flera partiledare tog upp handsken och tog den ideologiska striden med SD, men det var förhållandevis få frontalangrepp på andra partier. Flera av de förslag som diskuterades kräver blocköverskridande lösningar, och det märks att partierna inte vill slå igen alla dörrar till sina gamla politiska fiender. Det gäller i högsta grad Socialdemokraternas löfte om att arbeta för att framtidens pensionärer ska få 70 procent av sin slutlön i pension.

4. De partier som är på väg att förvandla höstens val till en spärrthriller gick tillbaka till rötterna. 

Kristdemokraternas Ebba Busch Thor talade om vård och äldreomsorg, partiets traditionella frågor. Liberalernas Jan Björklund talade om EU och varnade för Sverigedemokraternas krav på en svensk Brexit. Det kom en Swexit snabbare än någon i Almedalen önskat, men det var ur fotbolls-VM. En svensk folkomröstning om EU är ännu långt borta, och motståndet mot tanken på en sådan enar regeringspartierna och de borgerliga.

Isabella Lövin (MP) avslutade Almedalsveckan med ett tal som till allra största delen handlade om klimathotet. Hon radade upp värmerekord, hemska skyfall och hot om nödslakt och dåliga skördar. Miljöpartiet hoppas kunna använda denna sommar av extremväder som en väckarklocka för klimathotet, ungefär som de döda sälarna blev ett larm om miljöproblemen 1988. Det kan mycket väl bära över fyraprocentsspärren. Men samtidigt har partiet vaskat skolpolitiken och bostadspolitiken, två viktiga valfrågor där partiet har ministerposterna. 

5. Almedalsveckan ser inte alls ut som den har gjort de första 48 åren av sin historia. Då kunde alla tryggt flanera omkring, besöka seminarier, uttrycka uppfattningar och röra sig i Visbynatten. De senaste två åren har en grupp skränande nazister dragit fram mellan tälten och scenen. Trots en stor polisinsats har de knuffat och slagit människor, spärrat vägen för besökare, stört tal, gjort Hitlerhälsningar och uppträtt allmänt hotfullt. Deras effekt på stämningen är större än man kan ana. 

Detta kommer att tvinga riksdagspartierna att åter ta ställning till Almedalsveckan. Ska den fortsätta behöver demokrativeckan rymma hbtq-aktivister, Israelvänner, funktionsrättsaktivister och alla andra som hotats eller angripits av nazisterna. Eller kommer riksdagspartierna att acceptera att flera extremistgrupper med terror på sitt cv drar runt här i Almedalen? Kan IS-anhängare också komma med sina kända logotyper på tröjan och tillåtas störa och skrämma Israelvänner, hbtq-engagerade och andra deltagare?

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.