Karl-Petter Thorwaldsson är fullblodspolitikern som blev fackbas. Hans gode vän Stefan Löfven är fackföreningsmannen som blev partibas. Oavsett rollerna har de krokat arm. Men snart ska LO-ordföranden avgå och mycket talar för att alliansen mellan S och LO kommer att försvagas.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-15 12:50
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/politik/ewa-stenberg-karl-petter-thorwaldssons-avgang-kan-vidga-klyftan-mellan-lo-och-s/
Ända sedan 1800-talet har LO och det Socialdemokratiska arbetarepartiet beskrivits som två grenar på samma träd. Frågan är hur länge sammanväxningen består. Samhället förändras snabbt och Sverige har ett nytt politiskt läge.
Detta år har den gamla fackliga kampen för trygga jobb, aktiv arbetsmarknadspolitik och minskade inkomstklyftor blivit en kamp mot en S-ledd regering.
Statsminister Stefan Löfven har sedan han gjorde upp med MP, C och L i januari förslagit stora skattesänkningar för dem med allra högst inkomster. Arbetsförmedlingen har lagt ner över hälften av sina kontor medan regeringen förbereder en privatisering. Regeringen förbereder en lagändring om försvagad anställningstrygghet för dem som varit anställda länge, om inte arbetsmarknadens parter kan göra upp själva om något liknande.
Med så skakig mark under rötterna hotar trädet att blåsa omkull när stormvindarna tilltar. Om man inte kapar en gren.
Det finns de i fackföreningsrörelsen som vill satsa på lönekampen och rättvisekraven och bryta med partiet. Men det har funnits en stark allians i toppen, som har gjort att LO ställde sig bakom Januariavtalet trots allt det där som fackföreningsrörelsen sett som provocerande.
Karl-Petter Thorwaldsson har inte varit en okritisk LO-ledare. Han har hållit tal och fått åhörarna att känna ett drag som om de stått framför en byggfläkt, när han agiterat mot orättvisa pensioner, bristande välfärd och klyftan mellan stad och land.
Men när det gäller har Thorwaldsson varit lojal. Han stöttade Januariavtalet i Socialdemokraternas högsta ledning och förankrade det i alla medlemsförbund. LO lade in 30 miljoner kronor i den gångna valrörelsen för att lyfta S och trycka tillbaka SD, vilket är mer än hela Liberalernas valkassa.
Nu ska LO välja en ny ordförande, och det är svårt att tro att det blir en lika lojal partimedlem. Johan Lindholm, Byggnads ordförande, säger till Arbetet att det viktigaste är att den nya ordföranden blir en tydlig röst mot politiken: ”personen måste ha en tydlig facklig röst och kunna distansera sig från S.”
Ytterligare en faktor som talar för en vidgad klyfta mellan LO och S är väljaropinionen. I DN/Ipsos under september och oktober hade S 36 procent medan SD hade 30 procents stöd bland LO-medlemmarna. Det är en stor förändring jämfört med månaderna kring årsskiftet, då S hade 41 och SD 24 procent.
Fortsätter utvecklingen är det svårt att se legitimiteten i att högsta ordföranden för 1,4 miljoner LO-medlemmar ska sitta i S högsta ledning och driva valrörelse för ett parti som nästan två tredjedelar av medlemmarna inte röstar på.