När människor ständigt har tillgång till en oändlig mängd information och kontakter förändras demokratin.

Ekaterina Zhuravskaya är professor i nationalekonomi på Paris School of Economics. Hennes forskning visar ett starkt samband mellan politisk framgång för populister och internettillgång. Samtidigt som internet byggts ut har antalet européer som bor i ett land där populister sitter i regeringen har ökat från 12,5 miljoner år 1998 till 170,3 miljoner förra året.

Vänsterpopulisterna i italienska femstjärnerörelsen och högerpopulisterna i Alternativ för Tyskland är två partier som gått fram mer på orter där det funnits bättre tillgång till bredband.

En del av populisternas framgångar kan förklaras av väljarnas missnöje med samhällets elit. Men inte allt. Ekaterina Zhuravskayas hypotes är att populister använder falska nyheter i större utsträckning än andra politiker.

Falska nyheter delas oftare än sanna, visar forskning. Det beror ofta på att de är mer känslosamma. Professor Zhuravskaya har upptäckt att människor kan sympatisera med dem oavsett om de vet att de är falska eller inte. Inför det franska presidentvalet 2017 var hon med och undersökte hur olika grupper väljare reagerade om de fick höra ett citat från den högerpopulistiska presidentkandidaten Marine Le Pen, som innehöll grovt felaktiga uppgifter om flyktingkrisen. Den ena gruppen fick bara höra citatet, medan en annan grupp fick höra det och samtidigt ta del av en faktakoll.

Den uppseendeväckande slutsatsen var att fakta inte spelade någon roll för väljarnas stöd till Le Pen. Lika många lät sig övertygas av henne oavsett om de fick veta att uppgifterna var felaktiga eller inte.

Känslor är nyckeln till falska nyheters påverkan. Väljarna känner intentionen eller upprördheten istället för att analysera sakinnehållet, och kan svara, gilla och dela. Laddningen gör att politik på sociala medier fungerar på ett annat sätt än i intervjuer och riksdagsdebatter. Vissa politiska frågor gynnas framför andra. Nationalsången i skolan, flickor i sjal eller genuspedagogik väcker mycket mer känslor än kommunal skatteutjämning och marginalskatter.

Sverigedemokraterna är vårt svenska exempel på ett parti som växt med internet och sociala medier. Medan andra partier satsat på sina pressavdelningar har SD valt direktkontakt med väljarna och lärt sig att producera memes och aktivera sina fans på Facebook.

De andra partierna har försökt att följa efter, det är uppenbarligen effektivt. Men priset kan bli större polarisering. Känslor är mer svartvita än intellektuella analyser.