Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Politik

Utan opinionsmätningar blir politiken svår att förstå

En opinionsundersökning görs på Ipsos i Härnösand.
En opinionsundersökning görs på Ipsos i Härnösand. Foto: Izabelle Nordfjell

Trots en aldrig sinande ström av opinionsmätningar är osäkerheten större än på mycket länge om vad väljarna egentligen tycker.

Men skulle medier och forskning sluta göra opinionsmätningar finns det mycket i politiken som blir obegripligt. 

VAL 2018

Vi har ett halvår kvar till viktiga val – men hur väl vet vi egentligen vad väljarna tycker?

Nästan varenda dag publiceras opinionsmätningar, men de har blivit osäkrare. Frågan är om vi över huvud taget borde bry oss om dem, med tanke på metodproblemen.

Mittmedias chefredaktör Daniel Nordström har svarat nej, och sagt att han inte ska publicera några mätningar.

Statistiska centralbyråns tidigare chefsstatistiker, Sixten Lundström, kallar de opinionsundersökningar som publiceras för alternativa fakta. Han föreslår att de ska förses med en varningstext, ungefär som annonser för vin eller tobak.

Vad skulle hända om alla medier slutade publicera dem? 

Vi skulle förstås få tid, pengar och utrymme över till annat. Men det skulle samtidigt göra det mycket svårare att analysera svensk politik. Om nyhetsredaktioner och forskare slutar publicera offentliga opinionsundersökningar kommer partier och organisationer ändå att fortsätta. Men vi vet inte vad de ser. 

Mätningarna är viktiga för partierna. Socialdemokraterna använde en för att förklara sitt val av huvudfrågor när partiet presenterade sin valstrategi. 

När Moderaterna skärpte sin invandringspolitik efter valet 2014 hänvisade den dåvarande partiledningen till opinionsmätningar som visade att de förlorat väljare till SD. De illustrerade sina pressträffar med staplar och kurvor från ett opinionsinstitut.

Denna öppenhet är ett undantag. Partierna kan när som helst gå tillbaka till det totala hemlighetsmakeri kring deras interna mätningar som fanns tidigare. 

Då skulle det bli svårare att förstå varför partier ändrar sin kurs, sina prioriteringar eller sitt tilltal, liksom förstås vad som rör sig i väljarkåren. 

Mätningarna behöver förstås bedömas med kritiska ögon och bristerna redovisas. Här finns det skäl för medial självkritik.

Det skulle också vara svårare att genomskåda lobbying. Opinionsmätningar är en vanlig del i påverkanskampanjer. Särintressen ställer frågor på ett sätt som gynnar deras budskap, och publicerar bara de resultat som är förenligt med deras mål. 

Egna mätningar kan avslöja det som de inte ville berätta och komplettera bilden. Men mätningarna behöver förstås bedömas med kritiska ögon och bristerna redovisas. Här finns det skäl för medial självkritik.

Partisympatimätningar är, trots allt, en av opinionsinstitutens minst problematiska genrer. Flera institut och en myndighet gör regelbundna mätningar som kan jämföras med varandra. När det presenteras undersökningar om frågor som aldrig ställts förut finns det skäl att ta fram hela saltkaret och en stor nypa.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.