Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Hunden Archie, en Shetland sheepdog, har hjälpt Kristina Axén Olin att hitta balans i livet.
Hunden Archie, en Shetland sheepdog, har hjälpt Kristina Axén Olin att hitta balans i livet. Foto: Roger Turesson
Politik

Kristina Axén Olin: Vi riskerar att få politiker som vi inte vill ha

Hon var Moderaternas kronprinsessa som kraschade och försvann. Nu är Kristina Axén Olin beredd att ge politiken en andra chans.

Partiets behandling av Anna Kinberg Batra är en anledning till att hon återvänder.

– Det finns en kultur i politiken där man ska förgöra varandra på ett fruktansvärt sätt, säger hon.

Nu undrar alla: Vad gör hon här?

Jo, det är så hon själv sammanfattar läget, när hon kliver upp på scenen.

Det är en före detta moderat fixstjärna som står där, i en knallröd poncho framför stora fönster på Kulturhuset i Stockholm.

– Jag hoppas att ni står ut med mig en gång till, med mitt engagemang och min personlighet och mina fel och brister, säger hon, med den där lite släpiga stockholmskan.

Det har gått nästan tio år sedan Kristina Axén Olin lämnade posten som finansborgarråd i Stockholms stad. Nu är hon på väg tillbaka till politiken. Moderaterna i Stockholms stad har placerat henne på fjärde plats på valsedlarna till riksdagen. Det betyder att hon kommer in, även om partiet gör ett uselt val. När hon dessutom får uppdraget att introducera Ulf Kristersson när han ska hålla sitt första jultal som partiledare, ja, då är det kanske inte konstigt om de politiska reportrarna börjar spekulera.

Vad betyder hennes comeback för Moderaterna? Varför pratar han så varmt om ”Kicki”? Vill hon bli minister?

Alla de där frågorna som Kristina Axén Olin helst vill skjuta ifrån sig.

Jag misstänker att hon egentligen fortfarande funderar: Vad gör hon här?

När jag frågar när hon fattade beslutet att återvända till politiken, blir svaret att hon inte har fattat det än.

– Politik är ju inte bara ja eller nej, det är en förtroendebransch. Det har varit flera delmål. Först tackade jag ja till att vara med i provvalet. Så tänkte jag att jag kan se om jag blir nummer 50, säger hon.

Hon blev nummer fyra på valsedeln.

– Jag har fått väldigt positiva reaktioner. Jättepositiva. Men jag tänker inte så mycket på det.

Jag kan ju inte tolka det som annat än att partiet har längtat efter dig.

– Det är ju jätteroligt. Men det är höga förväntningar också. Går det, så går det. Går det inte, så går det inte.

***

Det har gått några veckor och 2017 har övergått i valåret 2018 när Kristina Axén Olin tar emot på Junibacken, Astrid Lindgrens sagoland på Djurgården, som varit en fast punkt i tillvaron sedan hon gick in som ordförande i styrelsen för åtta år sedan.

Junibacken

Junibacken är ett barnkulturhus med fokus på barnlitteratur, på Djurgården i Stockholm. Det invigdes 1996. Centret har fått sitt namn efter det stora huset nere vid ån i sagan om Madicken.

Astrid Lindgren var med och godkände projektet, på villkor att centret också skulle lyfta fram andra barnboksförfattare och illustratörer.

En huvudattraktion är sagotåget som går förbi många av Astrid Lindgrens mest kända barnboksmiljöer.

I kaféet är det smockfullt med ryska turister, så vi tar kaffekoppar och kanelbullar och går en trappa upp till personalrummet och säger hej till ett par skådespelare. Sammanträdesrummet fungerar också som omklädningsrum.

Styrelseordföranden har inget eget skrivbord. Men hon kan åka sagotåget när hon vill, förbi bryggtvätt hos Madicken och sommarkalas hos Emil och in i råtthålet hos Nils Karlsson Pyssling – fast just där stötte hon och hennes medarbetare på ett problem för några månader sedan.

– Den fick en stroke i höstas, vår stackars råtta. Halva ansiktet bara hängde. Och då visade det sig att det inte fanns några ritningar på mekaniken i sagotåget. Så nu håller vi på med ett jätte­stort dokumentationsjobb, berättar hon.

 

Sagotåget förbi Madickens hus och Emils bondgård är en huvudattraktion på Junibacken. Kristina Axén Olin åker den ofta.
Sagotåget förbi Madickens hus och Emils bondgård är en huvudattraktion på Junibacken. Kristina Axén Olin åker den ofta. Foto: Roger Turesson

Hon sållade noga bland alla erbjudanden när hon hade lämnat politiken. Hon ville inte tacka ja till något bara för att hon kände att uppdraget var hedrande eller prestigefullt.

– Junibacken var bra för själ och hjärta. Det är en verksamhet som gör gott och sprider glädje. Det händer saker hela tiden, säger hon.

Men även en idyll som Junibacken påverkas av världen utanför. Och kanske kommer Kristina Axén Olin med några första ledtrådar till varför hon väljer att göra politisk comeback, när hon berättar om föräldrar som lämnar in sina barn på sagolandet och sedan rusar vidare till gallerian Fältöversten på Östermalm för att shoppa.

Eller när hon beskriver arbetet för att locka fler besökare från utsatta förorter.

Junibacken erbjöd alla skolklasser i Botkyrka kommun gratis besök. Ingen kom.

– Först blev jag jätteförvånad och jätteledsen. Men för de här lärarna är det inte bara att bryta undervisningen och ta med en förskolegrupp eller lågstadieklass och åka pendel och tunnelbana och buss och spårvagn ut på Djurgården. Det är ett omöjligt projekt för dem. Så nu tittar vi på bussbolag som kan sponsra transporter, säger hon.

Stressen i samhället. Segregationen.

Det finns många uppdrag för en socialt engagerad politiker. Och Kristina Axén Olin har varit en påtagligt social moderat ända sedan hon kom in i Stockholmspolitiken för uppemot 30 år sedan.

Människan är inte svart eller vit. Politiken är inte alls svartvit. Jag tror att det är ganska omodernt att hålla på så.

Då var det en sensation: En moderat som siktade in sig på posten som socialborgarråd.

– Det har aldrig varit skattereformerna som intresserat mig. Jag tänker i andra ledder, säger hon.

Kanske kan man säga att Kristina Axén Olin stod för en förnyelse före nya Moderaterna. Både politiska reportrar och politiska motståndare hade svårt att få grepp om vem hon var.

En musiklärare från Enskede, i hästsvans och med långa kjolar. Gammal kärnkraftsmotståndare med ett socialt engagemang. Borde hon inte vara miljöpartist, undrade reportrarna.

Fast när hon sedan talade om kemisk kastrering av våldtäktsmän eller förbud mot tiggeri klassades hon som Järnladyn och Sveriges svar på Margaret Thatcher.

– Men varför ska man alltid kategorisera allting? Människan är inte svart eller vit. Politiken är inte alls svartvit. Jag tror att det är ganska omodernt att hålla på så, säger hon.

Det var missnöjet med det dåvarande relativa betygssystemet som fick henne att gå in i politiken, i en protest mot själva idén om att skolklasser skulle sträva efter ett snitt på 3,0. Hon kom in lite för sent att för att sugas in i maktbråken i ungdomsförbundet Muf och den stora ledarstriden mellan Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson. Men hon blev en del av en spännande generation i Moderaterna. En generation som ville prata välfärd och sociala frågor. Det fanns ett engagemang för utsatta, kombinerat med klassiska moderata krav på hårdare tag mot brott och bidragsfusk.

Den sociala moderaten, tillbaka på Plattan. Kristina Axén Olin tog upp kampen med knarket på Sergels torg när hon för tjugo år sedan utsågs till moderaternas första socialborgarråd i Stockholm.
Den sociala moderaten, tillbaka på Plattan. Kristina Axén Olin tog upp kampen med knarket på Sergels torg när hon för tjugo år sedan utsågs till moderaternas första socialborgarråd i Stockholm. Foto: Roger Turesson

1990-talet var en tid för reformer av välfärden. Privatiseringar, utförsäkringar, konkurrensutsättning. De politiska motståndarna varnade för vinstintressena. Men moderater pratade lyriskt om valfrihet. 

– Vi var ju så fostrade med det här med en av allting. Det var Fonus och Konsum och kommunalt dagis och klasserna skulle bli 3,0. Folk minns ju inte hur det var på den tiden. Du hade en vårdcentral som du fick gå till, en skola, ett dagis, ett sjukhus och en hemtjänst. Jag var med och införde valfrihet, säger Kristina Axén Olin.

Finns det ställen där privatiseringen gått för långt?

– Nej, privatiseringarna har inte gått för långt men ansvaret och uppföljningen brister och det är oacceptabelt. Skolan är ett exempel. Vi har haft diskussionen om friskolor som uppenbar­ligen inte följer lagen. Jag kan ju se avarter i sjukvården också. Vi har haft barnavårds­centraler där man inte rekommenderar vaccin mot mässlingen. 

I vilken mån slarvade politiken med att rigga de systemen?

– Det är ett politiskt ansvar och det är ju politiska beslut som inte har varit tillräckligt bra. Nu tror ju inte jag att problemet är vem som styr eller vem som driver skolan. Men däremot har resursfördelningssystem och kontroll inte fungerat. 

Vad tänker du på, för egen del, i Stockholm?

– Till exempel valfrihet i äldreomsorgen. Då var det definitivt saker som inte var tillräckligt bra. 

Fakta:Kristina Axén Olin

Född: Oktober 1962. Föräldrarna kom från Norrbotten. Pappa sjöofficer, mamma hemmafru. Uppvuxen i Enskede i södra Stockholm. 

Familj: Tre barn i åldrarna 16 till 23 år. Hund.

Bor: I villa i Gamla Enskede.

Bakgrund: Musiklärare och biträdande rektor. Moderat ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm 1991. Socialborgarråd 1998. Oppositionsborgarråd 2002–2006. Finansborgarråd och därmed Stockholms mäktigaste politiker 2006–2008. Andre vice partiordförande i Moderaterna från 2003 till 2009.

Gör: Styrelseordförande för stiftelsen Junibacken, tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) och organisationen Surfa Lugnt som ägnar sig åt säkerhet för unga på nätet. Föreläsare om alkohol och politik. Ägnar sig åt barn, musik, ridning och rastning av hund på fritiden.

Aktuell: Kandiderar till riksdagen för Moderaterna.

Kristina Axén Olin var inte ensam bland 90-talsmoderater om att anlägga ett socialt perspektiv på politiken. Den blivande partiledaren Ulf Kristersson ledde Moderaternas sociala kommitté.

1999 tillsatte partiet en arbetsgrupp under Mauricio Rojas (som senare blev riksdagsman för folkpartiet). Den skulle ägna sig åt arbetslösheten, bostadssegregationen, bidragsberoendet, maktlösheten och utanförskapet. En slutsats från gruppen var att integrationspolitiken hade misslyckats.

Och det var alltså arton år sedan.

– Har vi lyckats med någonting? Det är inte mycket nytt under solen, säger Kristina Axén Olin.

Hon skrattar karakteristiskt, intensivt och lite hest.

Vi har inte fått mer integration, vi ser inte en mer blandad befolkning. Vi ser hur klyftorna ökar och hur segregationen ökar.

Så växlar hon, lika karakteristiskt, snabbt över till allvaret.

– Det är tyvärr samma fast fler och till och med värre. När jag var socialborgarråd såg jag aldrig något barn sova ute i minusgrader. Det gör jag nu. Och om jag åker ut till Rinkeby ser jag också en försämring. Det är fler i burka och fler med niqab. Det är inte hela sanningen om hur vi lyckats med integrationen. Men det är ändå större och större klyftor och jag känner mig mer och mer främmande när jag kommer ut.

Vad är problemet med att kvinnor har burka?

– Problemet är inte hur någon klär sig. Men det blir så tydligt att det går åt fel håll i områden som Rinkeby. Vi har inte fått mer integration, vi ser inte en mer blandad befolkning. Vi ser hur klyftorna ökar och hur segregationen ökar.

Moderaterna var på gång med något. Och så blev det inte så mycket mer. Varför?

– Personer spelar roll för att forma politiken. Det går inte att komma ifrån och man ska inte komma ifrån det heller, för man är ingen bra politiker om man inte brinner för de frågor som man driver. På riksnivå var det många män på den här tiden.

Du sa redan då att Moderaterna var för grabbiga och att ni pratade för mycket om skatter. Men du kom också att ägna dig åt ekonomi.

– Jag ville ju inte vara finansborgarråd och jag försökte sprattla lite och stanna i socialnämnden. Men det gick inte.

***

Det stod en spjälsäng bredvid skrivbordet när Kristina Axén Olin tog emot journalisterna våren 2002. Hon var en av Sveriges hetaste politiska profiler: Ny gruppledare för Moderaterna i Stadshuset i Stockholm och hela partiets kronprinsessa. Trebarnsmamman som tagit med yngsta dottern till jobbet.

– Det fanns ett överståthållarrum i Stadshuset som man fick göra om till amningsrum och sedan ordnade man ett skötrum i anslutning till rådsalen för fullmäktige, minns hon.

Foto: Roger Turesson

Hon utsattes för ett helt annat medialt tryck än företrädaren Carl Cederschiöld eller, för den delen, efterträdaren Sten Nordin.

– Jag tror att det var för att jag var vanlig. Man träffade mig på Konsum. Jag var en sådan som lämnade barn på dagis och kom på tunnelbanan i blå tossar och med koftan snedknäppt.

Men politikens villkor och Kristina Axén Olins personlighet visade sig vara en knepig kombination. Hennes företrädare hade haft en sekreterare som läste alla mejl och brev och lade fram förslag på svar.

Det funkade inte för Kristina Axén Olin.

– Jag mötte folk på tunnelbanan som sa att de hade mejlat, och då började jag få ont i magen, så jag styrde om systemet så att jag läste allt först, och sedan talade jag om vem som skulle svara. Det gick ju inte. Ju mer jag gjorde, desto mer otillräcklig kände jag mig.

Hade du ingen som försökte bromsa eller skala bort?

– Jo. Alla höll med om att jag måste ta bort något ur kalendern. Men ingen ville att jag skulle ta bort just deras grej, utan det som jag kunde ta bort var min personlighet. Men sedan var det också så att jag fick många fler brev om personliga problem än vad Carl Cederschiöld före mig och Sten Nordin efter mig fick. Deras mejl ­handlade mer om fastigheter och projekteringar.

Jag har sett det fler gånger: Kvinnliga politiker med en särskild lyskraft i politiken och en särskild förmåga att skapa rubriker.

Jag har sett några av dem krascha. Som Mona Sahlin eller Gudrun Schyman.

Eller Kristina Axén Olin.

– Å ena sidan vill man ha vanliga politiker med fel och brister och å andra sidan är toleransnivån noll. Av kvinnor, för kvinnor, säger hon.

Fyra röster om Kristina Axén Olin

Olle Nyman, vd för familjeföretaget Saltkråkan AB och dotterson till Astrid Lindgren:

”Kristina Axén Olin är genuint engagerad i verksamheten på Junibacken. I våra samtal är hon alltid konstruktiv och på gott humör, även när åsikterna ibland går isär.”

 

Ulf Kristersson, partiledare (M):

”Det som engagerade oss allra mest när vi jobbade tillsammans i Stadshuset, var arbetet för utsatta barn. Inget har format min syn på vad politiken kan åstadkomma mer än det. Jag såg på nära håll vad kunskap och engagemang betyder. Pengar är viktigt men inte allt. Kicki hade ett kallt huvud och ett varmt hjärta, en bra kombination i politiken.”

 

Annika Billström, socialdemokratiskt finansborgarråd 2002–2006: 

”Jag minns framför allt valåret när Kristina Axén Olin var haussad, hon beskrevs som Mälardrottningen, men vi vann valet. Då upplevde jag att hon var bitter. Det blev inte mycket av samförstånd eller samarbete, och det var väldigt tråkigt. Jag kände också att hon var undanglidande och inte riktigt tog debatten.”

 

Leif Gripestam (M), kommunstyrelsens ordförande i Täby och tidigare medarbetare i Stockholms stadshus:

”För mig är det mycket glädjande att Kristina Axén Olin gör comeback i politiken. Hon har en unik förmåga att kommunicera och går ”rakt genom” rutan. Hennes djupa engagemang för samhällets mest utsatta är en stor tillgång.”

Det fanns de som tyckte att det var fel att Kristina Axén Olin satsade på politik när hon hade tre små barn.

– Det var en del kvinnor som hade synpunkter och var negativa. Jag svarade att det är ett val som man gör och jag tycker att många kvinnor gör fel – för barn går alldeles utmärkt att ta med, säger hon.

Ändå skulle hon, ofrivilligt, bli ett exempel på hur svårt det kan vara för en kvinnlig politiker att få ihop de olika delarna i livet. Kriserna avlöste varandra. Det började med att hennes mamma dog precis före jul 2005.

– Vi var precis på väg in i valrörelsen. Jag förträngde på något sätt. Jag var tvungen att fortsätta jobba och hantera hennes begravning och tömma hennes lägenhet, samtidigt som jag skulle vara mamma. Det var helt sjukt, säger hon.

Två gånger drabbades hon av symtom på hjärtinfarkter. Hon hamnade hos en kardiolog som vägrade skriva ut blodtrycksmedicin eller lugnande, om hon inte såg över sitt liv.

– Han sa att min kropp var som en tryckkokare. Förr eller senare måste allting ut.

I januari 2007 berättade hon för Dagens Nyheters reporter Eva-Karin Gyllenberg att hon varit nära att gå in i väggen. Hon bröt också tystnaden om sina alkoholproblem. ”Jag erkänner. Det blev för mycket jobb, för lite sömn, för lite mat, för mycket huvudvärkstabletter och alkohol”, sa hon i intervjun.

Kristina Axén Olin talar under budgetdebatt i Stadshuset 2007.
Kristina Axén Olin talar under budgetdebatt i Stadshuset 2007. Foto: Niklas Larsson

Under en månad var hon sjukskriven för behandling. Sedan kom hon tillbaka. Men drygt ett år senare avgick hon för gott som borgarråd. Slutligen lämnade hon även posten som vice partiledare i Moderaterna.

– Det var inte en krasch eller en sak. Det var en massa saker. Det var mitt mående, min mammas död, ett äktenskap som sprack, att bli finansborgarråd fast jag inte var så intresserad av det.

– De första åren efter att jag hade slutat med politik så hade jag aldrig kunnat drömma om att komma tillbaka. Jag var verkligen trött på den politiska miljön. 

Vad var det som du var trött på?

– Det är lite jobbigt att svara på, för jag försöker att förtränga det just nu. Eller så tänker jag att det går att ändra. Men det är en väldigt oandlig miljö. Allt ska vara vitt eller svart, man förväntas ständigt ha svar på allt och det är många långa tråkiga sammanträden. Man får aldrig ändra sig, man får inte tveka och man får inte ens säga ”vänta”. Man får inte heller bry sig om varandra särskilt mycket.

Det är en värld som kan vara väldigt hård när det gäller.

– Precis innan jag slutade fick jag träffa någon sorts coach. En av de bästa som man säger att vi har i Sverige. Och hon sa, ”men Kicki, du måste linda in dig i gladpack på dagarna”. Då kände jag bara att jag förstod vad precis vad hon sa och att det var en jättebra liknelse. Men det var ju inte jag. Då var det bättre att jag gav upp. 

Jag vet att det låter jättepretentiöst. Men jag vill förbättra världen.

Kristina Axén Olin har ägnat många timmar åt att fundera över politikens villkor, och vad politik gör med människor.

– Jag har sett några partiledare komma och gå. Jag ser hur de åldras. Jag ser hur de blir tillknäppta. Personlighetsförändringen. Fredrik Reinfeldt inte minst. Anna Kinberg Batra är en jätterolig person, en kvick och varm person. Och så ser man hur hon också bara… Vi riskerar att få politiker som vi inte vill ha. Män i gladpack som aldrig har råkat ut för en kris i livet.

***

Så vad gör hon här? Varför överväger hon ens att komma tillbaka? 

Ett svar är att många stockholmare aldrig fattat att hon slutade. De har fortsatt att ringa och mejla om olika problem. Hon brukar hjälpa till att felanmäla trasiga lyktor och usel snöröjning. Men stora sociala problem kan inte åtgärdas via appar eller telefonsamtal eller hemsidor.

– Jag vet att det låter jättepretentiöst. Men jag vill förbättra världen. Och nu när jag känner den här ackumulerade frustrationen över saker som jag inte tycker fungerar och som skulle kunna fungera bättre, ja, då finns det ju inget bättre sätt än politiken.

Ett annat svar är att hon har blivit bättre på att ta hand om sig själv efter krascherna.

– Jag skaffade hund. Det är en fantastisk spärr. Du kan inte jobba tio timmar och ta en kopp kaffe och en cigg till lunch. Efter fyra eller fem timmar så måste du ut och gå med hunden. Jag gör ju andra saker också. Jag dricker inte alkohol över huvud taget. Jag har tagit bort riskbeteendet.

Hunden Archie, en Shetland sheepdog, har hjälpt Kristina Axén Olin att hitta balans i livet.
Hunden Archie, en Shetland sheepdog, har hjälpt Kristina Axén Olin att hitta balans i livet. Foto: Roger Turesson

Hemma i Enskede är huset fortfarande fullt. Barnen är på väg ut i vuxenlivet, men två av tre bor kvar hos mamma. Dessutom har de fått sällskap av en kusin.

Den yngsta i skaran, bebisen som brukade härja runt i spjälsängen i Stadshuset, har blivit en sextonårig samhällsengagerad vegetarian och feminist.

– Vi skulle ut och köpa mascara och det var helt underbart. Det måste vara jättejobbigt att vara sexton. Först skulle mascaran vara vegansk och sedan skulle den inte vara testad på djur och då var det tre kvar att välja på. Men sedan var det också så att mascaran inte fick vara till försäljning i Kina på grund av deras reglemente. Då gick till och med personalen bet, säger Kristina Axén Olin.

Det hesa skrattet, igen.

– Men henne har jag verkligen lyckats med. Hon är en medveten världsmedborgare.

Själv har Kristina Axén Olin brottats med etiketten feminist. Det är många moderater som haft liknande problem. De hamnar i blåsväder hur de än gör. Den nya partiledaren Ulf Kristersson fick kritik när han undvek begreppet, och kritik när han försökte omfamna det.

– Självklart är jag för ett helt jämställt samhälle och i den egenskapen absolut feminist. Det är bara det att ordet har förknippats med så mycket annat, säger Kristina Axén Olin.

När hon sjukskrev sig tyckte en ledarskribent på Aftonbladet att hon lade skulden för utbrändhet på sitt eget beteende, på ”kvinnligheten” och att det var ”ett svek mot alla kvinnor”.

Vi ska vara alla till lags, vi ska klä oss snyggt och vi får absolut inte ha några fel.

Men Kristina Axén Olin har inga problem med att prata om strukturer.

– Jag var ju finansborgarråd, en av svensk ekonomis mäktigaste personer med 47 miljarder i omsättning. Men det var inte en enda intervju med Veckans affärer eller Affärsvärlden eller Dagens Industri under de åren. Medan jag hade en uppsjö av journalister som ville göra hemma hos-reportage. Svensk Damtidning skulle vika ut mig i långklänning och det var mazariner och köttbullar. 

Samtidigt valde hon själv ett personligt anslag. I veckobreven från Stadshuset berättade hon livfullt om tandläkarbesök och bilstrul.

– Jag har aldrig haft något problem med att bjuda på mig själv och vem jag är. Men man kan ändå se att det är andra krav på kvinnor än på män. Vi ska vara alla till lags, vi ska klä oss snyggt och vi får absolut inte ha några fel. Medan män kan ha alkoholproblem och strunta i att betala tv-licensen eller besiktiga bilen, allt möjligt, och det blir ingen kritik, ingenting.

Engagemanget i kvinnofrågor är också ett svar på frågan om varför hon återvänder till politiken.

– Den processen som vi har haft i Moderaterna bidrog. Det var en ton internt som var oacceptabel.

Runt Anna Kinberg Batra?

– Ja.

Det provocerade dig?

– Ja, det gjorde det. Sättet att behandla människor. Inte bara Anna, men Anna var ju i fokus. Det är en kultur som finns i politiken. En kultur där man ska förgöra varandra på ett fruktansvärt sätt. Kanske inte minst kvinnor. Det blev en ut­lösande faktor, en trigger, för mig. Nu får det vara nog.

***

Kristina Axén Olin kandiderar till riksdagen. Och hoppas att hon ska vara med och skapa ett annat samtal om politik. Här besöker hon riksdagsläktaren under partiledardebatten.
Kristina Axén Olin kandiderar till riksdagen. Och hoppas att hon ska vara med och skapa ett annat samtal om politik. Här besöker hon riksdagsläktaren under partiledardebatten. Foto: Roger Turesson

När riksdagen samlas till partiledardebatt efter juluppehållet är det Annie Lööf och Isabella Lövin som för Centerpartiets och Miljöpartiets talan. Ebba Busch Thor skulle ha representerat Kristdemokraterna, om hon hade haft en riksdagsplats.

Något har hänt med kvinnornas representation i den absoluta toppolitiken. 

Men statsministermatchen står mellan två män: Stefan Löfven och Ulf Kristersson. Det blir i långa stycken en duell om kampen mot kriminaliteten.

Kristina Axén Olin följer debatten från läktaren.

– Ulf gör det bra, säger hon.

Hon har känt den nya moderatledaren i många år. Hennes exman var arbetskamrat med Kristerssons fru Birgitta Ed.

När Kristina Axén Olin skulle rekrytera ett nytt socialborgarråd till Stockholm 2006, så gick samtalet till Ulf Kristersson i Strängnäs.

– Han har kvalitéer som det behövs mer av i politiken. Han är klok och ideologisk och han kan sätta på sig gummistövlar när det behövs. Han är bra på att måla bilder. Han är inte en hantverkare, utan en visionär. Han målar i stora drag. Jag tror att det just nu är bra för Moderaterna, säger hon.

De sociala moderaterna får en andra chans. De saknar inte uppgifter.

På senare år har Kristina Axén Olin rest en hel del i landet för att föreläsa om alkohol och kvinnor och alkohol och politik. Då har hon också kommit i kontakt med kommuner som har mycket stora problem med att få ekonomin att gå ihop.

– Jag har varit i Norrlandskommuner som är på väg att gå i konkurs. De har sålt ut sitt fastighetsbestånd under en rad år och så har de finansierat den vardagliga driftskostnaden med försäljningarna. Så får du inte göra som politiker.

Så här sitter Kristina Axén Olin och kritiserar utförsäljningar.

– Jag säger inte att det var fel att sälja fastigheterna, men du får inte använda det som lösningar för att bekosta skola och förskola. Då borde även de ha räknat ut att de pengarna tog slut.

Återvändarna

Här är några andra som valt att ge politiken en andra chans.

 

Jonas Sjöstedt (V). Lämnade Europaparlamentet 2006 och blev hemmapappa i New York, där hustrun arbetade som diplomat. Skrev flera kriminalromaner. Kom tillbaka som riksdagsledamot 2010. Vänsterpartiets partiledare sedan 2012.

 

Ulf Kristersson (M). Tröttnade på riksdagen och gick ut i det privata näringslivet år 2000. Kom tillbaka några år som kommunalråd i Strängnäs. Rekryterades till Stockholmspolitiken av Kristina Axén Olin 2006. Tillbaka i rikspolitiken från 2010. Moderat partiledare sedan oktober 2017.

 

Magdalena Andersson (S). Ekonomen från Handelshögskolan gjorde snabb karriär som politisk tjänsteman och rådgivare till Göran Persson och Pär Nuder. 2009 utsågs hon till överdirektör i Skatteverket, men tre år senare var hon tillbaka i politiken, som ekonomiskpolitisk talesperson. Nu är hon finansminister och beskrivs ibland som Stefan Löfvens kronprinsessa.

 

Ardalan Shekarabi (S). Gjorde snabb karriär i SSU, men fick avgå efter besvärande avslöjanden om hantering av kampanjmedel och medlemsfusk. Satsade under några år på juridiken, och blev doktorand i offentlig rätt. Ledamot i Socialdemokraternas kriskommission 2010. Civilminister från 2014.

 

Margot Wallström (S). Minister i flera socialdemokratiska regeringar fram till 1998, när hon valde att flytta till Sri Lanka. Snabb comeback som EU-kommissionär 1999–2010. Därefter toppjobb i FN och en kort sejour som projektdirektör på Postkodlotteriet. Gång på gång pekades hon ut som väljarnas favoritkandidat till posten som S-ledare. I stället kom hon tillbaka till politiken som utrikesminister 2014.

 

Gunnar Strömmer (M). Ordförande för Muf 1998–2000. Satsade därefter på juridiken och startade Centrum för rättvisa 2002. Ombud i ett antal uppmärksammade rättsfall. Invald i Moderaternas partistyrelse 2015 och moderat partisekreterare sedan i höstas.

 

Gustav Fridolin (MP). Rekordung riksdagsledamot 2002 som snabbt fick tunga uppdrag. Valde att lämna politiken för att jobba som journalist och folkhögskolelärare efter valet 2006. Från 2010 tillbaka i riksdagen. Språkrör 2011. Utbildningsminister från 2014. 

Läget ute i landet är ytterligare ett svar på frågan om vad Kristina Axén Olin gör här, halvvägs till riksdagen. Hon saknar de stora och breda samtalen om välfärdens finansiering.

– Någonstans är det dags för de här stora parlamentariska grupperna som sätter sig ned och funderar. Vill vi att hela Sverige ska leva? Ska vi ha färre kommuner? Ska man förstatliga sjukvården? Alla de stora frågorna.

Det har hänt mycket med den politiska debatten sedan Kristina Axén Olin lämnade politiken för tio år sedan. Det gäller inte minst i Moderaterna. 

En Twitterprofil som riksdagsledamoten Hanif Bali säger att Sverige kan ta emot ”noll flyktingar” och en opinionsbildare som Ann Heberlein uppmanar läsarna att älska sina närmaste först.

Foto: Roger Turesson

Kristina Axén Olin låter annorlunda. Det låter annorlunda när hon säger att Sverige behöver invandring, och att kruxet snarare är när och hur nyanlända ska få tillgång till svenska socialförsäkringar. Det låter annorlunda när hon försöker tolka Ann Heberleins resonemang om den stora och lilla världen.

– Jag tycker absolut att vi ska fortsätta att köpa getter i Sudan och plantera träd i tredje världen. Men jag tror att vi alla borde vara lite mer snäl­la och omtänksamma i det lilla också. Det kan handla om att plocka skräp i parken eller gå in till en granne som är ensam. Det finns en solidaritet som vi har tappat, säger hon.

Vad beror det på?

– Har vi inte varit väldigt materialistiska under ett antal decennier? Det känns som att folk har varit väldigt fokuserade på att jobba och stressa.

Moderaterna har ju drivit arbetslinjen hårt.

– Jag förstår vad du menar, men det ena utesluter inte det andra. Människor behöver ett arbete och att känna sig delaktiga. Det tycker jag också. Jag vet inte när människan blev egoistisk. Men jag tycker inte att det är Moderaternas fel. Jag tycker inte att Socialdemokraterna har varit mer kärleksfulla eller sett till omtanken. 

Kanske, kanske, kan hon vara med och förändra det politiska samtalet. Kanske slipper hon plasta in sin personlighet.

Men när hon hälsar på gamla bekanta i riksdagshuset märks också hennes tveksamhet. Ska hon vara här? Nu? Ska hon verkligen komma tillbaka?

Det är ett steg i taget, och hon har dragit en gräns för hat och hot.

– Man ska aldrig ge efter för knäppgökar. Men kommer detta att påverka mig och min familj, då kliver jag av. Det finns inget viktigare än mina barn. Det är inte förhandlingsbart.

Om kommunpolitiken kan vara trög ibland så är det ju inget mot rikspolitiken.

– Säg inte så.

De som ser dig som en möjlig minister, vad vill du säga till dem?

– Men jag tänker inte så över huvud taget. Jag vill inte vara offentlig igen.

Det är svårt att slippa som minister. Men skulle det hindra dig?

– Jag har aldrig funderat på det.

Det tror jag att du behöver, ärligt talat.

– Det är väldigt många som går runt i livet och planerar tre eller fem år framåt. Mycket av min ambition är att försöka njuta varje dag. Det är jättelångt till valet. Det är hur många minuter som helst.

 

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.