Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 03:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/politik/liberalens-sista-strid/

Politik

Liberalens sista strid

Jan Björklund jagar röster på Stortorget i Örebro under valrörelsens sista självande dagar. Partikamraten Johan Pehrson (t v) är hans sidekick på scen. Foto: Hans Rosén

ÖREBRO. En partiledare på väg ut. Ett parti på väg ner. Jan Björklunds sista valrörelse är en kamp för Liberalernas överlevnad. Därför har han gett sig ut på ett korståg mot konservativ högernationalism.

– Det finns partier som vill krossa Europasamarbetet, säger L-ledaren på Stortorget i Örebro.

EU-valet 2019

På plats 42 i vagn 1 sitter en man vars slutdestination är oklar. Tåget ska han stiga av i Örebro. Men var slutar hans resa som partiledare?

Hans eftermäle kommer att färgas starkt av det EU-val som avgörs på söndag, ganska precis en månad innan Liberalerna väljer efterträdaren. Opinionssiffrorna ser oroväckande ut. De 9 procent L fick i 2014 års EU-val är långt borta. Vissa mätningar pekar till och med på att Sveriges mest EU-vänliga parti riskerar att bli helt utan mandat. Och det i ett läge där den svenska opinionen är mer EU-positiv än någonsin.

Läs mer: Valet blir en rysare för Liberalerna enligt DN/Ipsos 

Om Jan Björklund är bekymrad så märks det som vanligt inte på hans energinivå.

– Det här är det bästa med det här jobbet, att komma ut och träffa väljare. Det är det jag kommer att sakna mest. Mycket bättre än sega möten i riksdagen, säger han medan sommarfager landsbygd susar förbi utanför tågfönstret.

Det finns de som menar att bekymmerslösheten är en del av problemet. Jan Björklund har varit skicklig på att med gott humör hantera en kris i taget och att med taktiska manövrer sno åt sig initiativet i debatten. Men den långsiktiga strategin har inte varit lika distinkt. Under tiden har opinionskurvan dalat.

I den här valrörelsen kan dock ingen klaga på att han förlorar sig i småttigheter. Det är de stora perspektiven som dominerar. Under sitt kampanjstopp i Örebro hamrar han in sina varningsord: Den liberala demokratin och hela fredsprojektet EU hotas av konservativa, populistiska och nationalistiska krafter. 

Ironiskt nog är första anhalten Filadelfiakyrkan på Slottsgatan. Under morgonen har Jan Björklund och andra gått till hårda angrepp mot Kristdemokraterna vars historiska rottrådar är tätt sammantvinnade med frikyrkorörelsen med hemvist i just Filadelfiakyrkan.

Angreppen på KD handlar om en DN-granskning av förre EU-parlamentarikern Lars Adaktusson som konsekvent har röstat emot ställningstaganden för aborträtten.

– Bedrövligt, tycker Jan Björklund.

Filadelfiakyrkans bänkrader är fyllda med ett par hundra elever från närliggande gymnasier, många av dem förstagångsväljare, ingen av dem född när Sverige gick med i EU 1995. 

Jan Björklund är tillbaka i sin stridsmundering från riksdagsvalet: beiga chinos, mörkblå buttondownskjorta med uppkavlade ärmar, varken kavaj eller slips. Bakom honom ligger en stor bibel uppslagen på ett altare med inskriptionen: ”Gören detta till min åminnelse”.

Han berättar ännu en gång historien om sin morfar, mormor och mamma som flydde undan den nazistiska ockupationsmakten från Norge till Sverige 1944. Och om hur han tog intryck av de EU-positiva slutsatser hans mamma drog av erfarenheterna.

– Hon visste vad som händer om Europas länder inte samarbetar utan istället krigar med varandra.

EU-vännen Jan Björklund erkänner för eleverna att unionens misslyckanden ligger bakom nationalismens återkomst och populismens frammarsch. Han pekar på finanskrisen, flyktingkrisen och terrordåden. 

– Många blev oroliga. Den oron utnyttjas av extremistiska partier, främst högernationalister, samma typ av partier som Sverigedemokraterna. Jag menar att de inte har lösningen, de bara utnyttjar detta för att kunna sluta samarbeta och stänga gränserna, säger Jan Björklund.

Vad som kallas för en kamp mot populistisk högernationalism har blivit ett bärande tema i valrörelsen. Det torgförs av såväl L som S, C, MP och V. Väljarna verkar inte lika övertygade om frågans angelägenhet som politikerna. När DN/Ipsos frågar vad som är viktigast i EU-valet är det bara några få procent som pekar på den här frågan.

Gymnasisten Wilma Gyllander som lyssnat i Filadelfiakyrkan uppskattade L-ledarens framträdande men har inte funderat nämnvärt på högerpopulismen.

– Nej, det har jag inte. Men det är viktigt att politiker är ute så här för många har nog inte koll på vad valet innebär, säger hon.

Från statsvetare har det kommit kritik mot Liberalernas och andras fixering vid högerpopulisterna och benägenhet att tala om ett ”värderingsval”. Tala istället om vad EU-politiken konkret kan leverera till medborgarna, uppmanar Anders Sundell på statsvetarbloggen Politologerna.

Men med några få dagar kvar av valrörelsen byter man inte koncept. Det gör inte Björklund heller när han äntrar podiet på Stortorget mitt i Örebro. Solen gassar, vepor från samtliga partier rör sig lojt bredvid valstugorna. Det pampiga kommunhuset tornar upp sig längs torgets ena sida. Utanför entrén ligger några aktivister från miljönätverket Extinction Rebellion och spelar döda.

Jan Björklund greppar mikrofonen och talar om EU:s tillblivelse.

– Gång på gång hade nationalismen slagit sönder Europa. Man valde den liberala samhällsmodellen med frihet, demokrati, marknadsekonomi, välfärdssamhälle, säger han.

Dagens andra ironi: Snett bakom L-ledaren reser sig en staty av Engelbrekt, stadens historiska hjälte som på 1400-talet blev sin tids banerförare för svensk nationalism. Engelbrekt ledde upproret mot utländska fogdar som gick kontinentala härskares ärenden i Sverige. Ett uppror mot överstatlighet om man så vill.

Med en yxa i sin hand blickar Engelbrekt bistert ner på den internationalistiskt sinnade partiledaren som vid det här laget har lockat några dussin åhörare. Den här dagen har Jan Björklund fått till skänks en ny chans att gå till attack mot de konservativa krafterna i Europa. På Stortorget tar han upp abortfrågan, med hänvisning till DN:s avslöjande om KD-politikern Lars Adaktussons agerande i EU-parlamentet. Applåderna låter inte vänta på sig.

– Det finns ett starkt abortmotstånd i den konservativa högern i Europa och tyvärr också i den svenska debatten, säger Jan Björklund.

Borta vid Kristdemokraternas valstuga muttrar man missnöjt. Partiets politik vantolkas, anser en dam i 60-årsåldern iklädd KD-tshirt. Men visst, Adaktusson kunde ha lagt ner sin röst istället för att rösta emot uttalanden om aborträtt, resonerar hon. Men några mörkermän i Sydeuropa vill hon verkligen inte bli ihopbuntad med.

Läs mer: Lars Adaktusson (KD) röstade mot abort 22 gånger 

Jan Björklund agitation på Stortorget fortsätter.

– Nu står mycket på spel. I valet på söndag ställer det upp många partier som vill krossa det europeiska samarbetet.

I publiken finns lokala liberaler som inte är helt nöjda med hur valkampanjen har skötts. Jan Björklunds ledarskap har ifrågasatts inför EU-valet. Partiets i särklass mest erfarna EU-politiker Cecilia Wikström petades i sista stund från förstaplatsen på valsedeln. Generösa styrelsearvoden från näringslivet, som tidigare setts som en merit, bedömdes sedan av partiledningen som en belastning. Velandet har skadat partiets valrörelse, menar en av de Örebroliberaler som har kommit för att lyssna.

– Jag kan tycka att man borde stå för de beslut man tar.

Torgmötet är över. Jan Björklunds sidekick på scenen, riksdagsledamoten Johan Pehrson från Örebro, bjuder in åhörarna att dricka kaffe och äta kakor vid valstugan. Senare samma dag kommer både DN och Expressen att publicera uppgifter om att han inte bara vill vara Björklunds sidekick utan också bli hans efterträdare.

Över en pepparstek på en uteservering en kvart senare utvecklar Jan Björklund sin syn på den konservativa och nationalistiska vågen i Europa.

– De högerkonservativa i Europa är abortmotståndare. De gör ofta gemensam ska med katolska kyrkan för att trycka tillbaka aborträtten. Jag befarar att vi är på väg att få en konservativ backlash. Det är som att kastas tillbaka hundra år när det gäller jämställdheten. 

Inte bara jämställdheten utan själva idén om EU som en garant för fred och en motor för välstånd är hotade av högernationalisterna, menar Jan Björklund.

– De här krafterna är emot hela EU-samarbetet. Matteo Salvini i Italien talar om Bryssel som en diktatur. Om man säger så, då sätter man sig inte ner i nästa stund och fördjupar samarbetet. 

Läs mer: Salvini vill bli högernationalisternas frontfigur 

Men om väljarna inte är intresserade, om de inte ser den här konflikten som lika ödesmättad som Liberalerna gör?

– Människor går ju inte omkring och tänker på andra världskriget, hur det var då och hur det är nu. Det är huvuduppgiften i vår valrörelse, att påminna om vad som är hotat och vad som står på spel. De stora frågorna, fred, demokrati, när jag får möjlighet att utveckla dem, då upplever jag att jag får respons, säger Jan Björklund.

Vad ska han göra sedan, när valrörelsen är över och hans efterträdare vald? Jan Björklund svarar undvikande. Blir det något deltagande i TV-programmet Let's Dance? Att L-ledaren trivs på dansgolvet är omvittnat.

Björklund skrattar.

– De får väl fråga innan jag kan svara.

Pepparsteken är uppäten. Jan Björklund kliver in i den svarta Suven som livvakterna från Säpo har kört fram till uteserveringen. 

Om ett par timmar fortsätter kampen för partiets överlevnad, och korståget mot de konservativa nationalisterna, med två debatter i Stockholm.

● ● ●

Dagen efter kommer nya illavarslande siffror från DN/Ipsos. Bara 4,5 procent av väljarkåren uppger att de skulle rösta på Liberalerna. Givet osäkerheten i alla opinionsmätningar innebär det att partiet inte har några säkerhetsmarginaler till fyraprocentspärren. Sveriges mest EU-vänliga parti kan bli utan mandat i Europaparlamentet.

Hur resan som partiledare slutar förblir ovisst in i det sista.